”Meanderings” Watch

Vad är nu det här? »”Meanderings” Watch«? Jo, när vi listade våra bästa skivtitlar häromveckan (VK:s, RK:s, JV:s) slogs vi av att det inte fanns några skivor som hette ”Meanderings”. När vi skojar om det här namnskicket brukar vi nämligen alltid exemplifiera med ”Mellifluous Meanderings”, en skiva som alltså ännu inte finns. Men titeln är så bra den kan bli. Kärnfull, med två babu-English-ord och inget mer; rytmisk, ligger bra i munnen; uppenbarligen formulerad med långa, ovanliga ord som högsta prioritet; och orientalisk – i västerländsk kultur (som ju givit upphov till det engelska språk som används) är väl ”meanderings” närmast negativt värdeladdat. Vi trodde var fjärde skiva skulle heta något med ”meanderings”, men det närmaste vi kom var albumspåret ”Mystic Meanderings” på fusionskivan Mozart Meets India (bubblare på VK:s lista).

RK hittade ju annars superbubblaren Meandering Pastures of Memories (fundera på det – ”meandering pastures”!), som är en bok om kathak-dans av padmashree Shovana Narayan. Här reproducerar vi omslag och inledning, som ni med fördel kan hoppa över:

Every individual is endowed with multiple characters, multiple identities and facets. In respective journeys of life, each one of us though seems to meander from one facet to another, yet there is a latent string of continuity namely that of an eternal quest. At this phase of life, one does not know how long is the remaining journey to the infinite sea where one can lie down and nestle in its bosom. Beginning with a somber journey through the bubbliness of childhood the river of life steers its way serenely through many valleys. On encountering boulders on the way, sometimes it spreads mirthful sprays in an apparent bid to cloak revealing thoughts, and sometimes it allows itself to slide down gently allowing visibility to the troubling boulders. It inhales the fragrance of meadows, it carries salts and minerals …

Vid det här laget undrar ni kanske vad vi håller på med. Vi rapporterar helt enkelt om hur man använder ordet ”meanderings” i indiskt kulturliv. Som instrumentbutiken JAS Musicals i Middlesex skriver på sin hemsida: ”Like the meandering course of the holy Ganges, Indian classical music, in spite of many outside influences, has remained as a grand, pristine, and scintillating example of the heavenly harmony.” Wow, ”meandering” och ”scintillating” – en annat favorit – i samma mening!

Även nationalsporten cricket är ”meandering”, enligt Shashi Tharoor i New York Times 23 mars 2007:

Cricket is better suited to a country like India, where a majority of the population still consults astrologers and believes in the capricious influence of the planets … the possibility that five tense, hotly contested, occasionally meandering days of cricketing could still end in a draw seems derived from ancient Indian philosophy, which accepts profoundly that in life the journey is as important as the destination.

Och det smittar: ”The meandering and improvisational guitar workouts of bands such as the Grateful Dead, Cream and The Jimi Hendrix Experience were directly influenced by Indian musical practices”, skriver Rehan Hyder i Brimful of Asia: Negotiating Ethnicity on the UK Music Scene (Ashgate, 2004). De flesta läsare torde väl hålla med om att meandering-engelska är en mer positiv kraft än den äckliga akademiska jargong som föder ”negotiating ethnicity”?

Äsch, nog med sådana här exempel! Det finns ju en blogg som heter just ”Mellifluous Meanderings”, som handlar just om indisk klassisk musik! Och den hade vi kunnat börja med, men då hade vi inte gjort ämnet rättvisa. Bara tre inlägg dock, sedan debuten oktober förra året. Men det senaste heter i gengäld ”Meditative Maniragu”.

Vi nämnde ju ”scintillating” också – Scintillating Simhanandanam med Suguna Purushotaman toppade VK:s lista. Den lilla ön Bali i Indonesien (stor som Vänern) är ju det enda hinduismen lyckats kolonisera utanför sin egen subkontinent. Och där har man också ”Scintillating Sounds”, enligt Lyrichord LLST 7305: Scintillating Sounds of Bali, med inspelningar från 1974 och omslag här till höger.

Besynnerligt, inte sant? Varför kommer man på tanken att använda ord som ”scintillating”, om det inte är för att allitterera? Det finns en Scintillating Sounds of the Santoor med Shivkumar Sharma som inte hittade in på våra listor, men också en Scintillating Sounds of Nadaswaram med Rajaratnam Pillai. Tänker man verkligen att ljuden … scintillerar?

Men tillbaka till ”meanderings”. Som vi skrev häromdagen har vi sträckläst djurbloggen Dave Hone’s Archosaur Musings, och det var väl där någonstans vi hittade det som satte igång oss på det här meanderspåret. Arkosaurier är alltså en grupp djur som omfattar krokodiler, dinosaurier, flygödlor och några andra utdöda dinosauriesläktingar, och som väl alla vet vid det här laget härstammar fåglar från dinosaurierna och räknas också in i Archosauria. Men någonstans i läsningen stötte vi på den närmast omöjligt bakvända crank-teorin BCF, ”Birds Came First”, lanserad av en George Olshevsky:

BCF accepts the close relationship between dinosaurs and birds, but argues that, merely given this relationship, it is just as likely that dinosaurs descended from birds as the other way around …

BCF  has not found acceptance among professional paleontologists. It was only published twice, once in a magazine, Mesozoic Meanderings, which Olshevsky himself produced, and once in the popular-science magazine Omni.

Så mycket webbnärvaro har inte George Olshevsky, men googlar vi på ”Mesozoic Meanderings” hittar vi istället dinosaurieentusiasten Frank Galefs webbsidor, som varnar att ”I may also have something to say about the way we torture paleo-political correctness to call birds dinosaurs”, och under rubriken Mesozoic Meanderings innehåller underrubriken ”Pounderous Ponderings”.

Nu är vi trötta och lämnar er med denna geologiska karta från 40-talet över Mississippis floddal:

Via Cult & Paste, där den finns i mycket större storlek.

JV, RK

Liten ordlista

Mellifluous, honungsflytande.
Scintillating, gnistrande, tindrande.

Tio bästa skivtitlarna, enligt JV

Okej! Min tio i topp:

10. A Homage to Mother Teresa – Amjad Ali på Moment Records.

9. Eternal Female Golden Voice – Sydindisk samling på oklar etikett

8. Ornamental Voice – Jasraj på tyska Chhanda Dhara

7. A Percussion Ensemble of Magical Brilliance, med Zakir Hussain i spetsen, även den på Chhanda Dhara.

6. Eternal Rhapsody – CR Vyas på Navras (vokal, alltså)

5. La tradition du khyâl au tabla 1 – Makar Records överträffar sig själva

4. Sunshine – Omkarnath Thakur på Bihaan Music: med kvällsragan Shuddha Kalyan. I Sverige, i juni, hade man väl kunnat sympatisera – om det inte varit en solnedgång på omslaget

3. Water in Fury: Dedicated to Tsunami (!)Subrata De (sitar, Vishnupur) på Swaranjali

2. Tribute to Australia – Partho Sarathy på oklar etikett

1. Raga Kafi: Some Facets. Rajeev Taranath, Underscore Records!

Bubblare: Sentimental Sarod med Partho Sarathy, Amjad Alis ”raga” ”Tribute to America”, artistnamnet Baby Gayathri.

JV

Tio bästa skivtitlarna, enligt RK

Åh! Mina favoriter:

10. Golden Strings of the Sarode – Aashish Khan på Moment Records

9. Magic Voice of Sudha – Sudha Raghunathan på Super Audio/Geethanjali

8. Magical Fingers of Mandolin – Mandolin Srinivas på Oriental Records

7. Scintillating Strings – Lalgudi Jayaraman på Amutham.

6. Lilting Melodies – Amit Roy (Hiren Roys son!) på näst intil privatpress – men det finns även en Lilting Melodies of S Gayathri, och en samling som heter Lilting Melodies of India

5. Ornate Strings – Zarin Daruwalla på EMI

3. Ecstatic Saxophone – Kadri Gopalnath, etikett oklar

4. Waves of Ecstasy – VG Jog på All-India Radio

2. Ornamental Showers on (!) the Veena – Priya Chandrasekarans debutalbum på egen etikett

1. Mandolin Ecstasy – Mandolin Srinivas på Oriental Records!

Som bubblare har jag en bok om kathak-dans av Shovana Narayan på Macmillan India som heter Meandering Pastures of Memories.

RK

Tio bästa skivtitlarna, enligt VK

De tio bästa indisk-klassiska skivtitlarna genom tiderna:

10. Sonorous Strings of Sarangi – Ram Narayan på Oriental Records

9. Scintillating Sounds of Nadaswaram – TN Rajaratnam Pillai, etikett oklar

8. Mystic Sound of Mandolin – Mandolin Srinivas, etikett oklar

7. Radiant Renditions – Rashid Khan på OMI Magnasound

6. Splendour in Shehnai – Anant Lal på T-Series

5. Memorable Malkauns – Hariprasad Chaurasia på Oriental Records

4. Mellifluous Melodies. Unnikrishnan har en – Sudha Raghunathan har en – till och med Veena Sahasrabuddhe sägs ha en skiva med denna sydtypiska titel

3. Myriad Hues of Mohanam – Nithyasree på Charsur Digital Workstation. Det finns en hel serie – hur kul låter Myriad Hues of Yadukulakhamboji?

2. Musical Melodies – Kanyakumari på Inreco

1. Scintillating Simhanandanam – Suguna Purushotaman på Carnatica. För en gång skull inte en raga utan en taktart som är ”scintillating” – 128-takt dessutom.

Scintillating Simhanandanam, i 128-takt, med konstig grafisk effekt på titeln.

Bubblare: ”Mystic Meanderings”, ingen skivtitel men ett spår av OS Arun på fusionskivan Mozart Meets India (RPG).

Vilka är era favoriter? Ni får inte välja samma som jag!

VK