Dagens ungdom kan inte stava till r-a-s-i-k-a-t-v-a-m

Vanya & Gokul

Nu är 88:onde upplagan av Amerikas stavningstävling Scripps National Spelling Bee avgjord, och tiden då en indier brukade vinna är ett minne blott.

Nu för tiden vinner två indier. Förra året var det Sriram Hathwar och Ansun Sujoe – i år Vanya Shivashankar (13) och Gokul Venkatachalam (14).

Och precis som förra året är ingen av dem aktiv inom indisk klassisk musik. Sriram och Ansun spelade oboe och fagott, Vanya spelar tuba och piano och Gokul bara lyssnar – på ”Nas, Linkin Park och Macklemore”.

Tiden då en indisk-klassisk musiker brukade vinna är ett minne blott, och då lägger vi också definitivt ner all bevakning av stavningsscenen i USA.

VK

Tills nästa gång en indisk-klassisk musiker kniper förstaplatsen.

Stavning: Vad har hänt?

2011 vann 14-åriga Sukanya Roy från Newton Ransom (vilket ortsnamn!) i Pennsylvania USA:s obegripliga stavningstävling Scripps National Spelling Bee – ordet var ”cymotrichous”. PIO:er (persons of Indian origin) har dominerat tävlingen så länge att till och med de trögtänkta amerikanerna nu har märkt det. Det Panchamkauns märkte direkt 2011 var att Sukanya Roy var den första vinnaren i mannaminne som inte spelade indisk klassisk musik, utan europeisk. Innan dess hade det gått så långt att till och med vita amerikaner i stavningssammanhang tog upp den sydindiska fiolen! Ett trendbrott inom stavning. Då lät det så här från en trendsvettig VK:

Är det slutet för vår bevakning av denna sport?

Hell, no! Vi kickar ut en eller annan ”obscure dothead” ur CD-spelaren och sätter på Mozartsonaterna med Hilary Hahn och Natalie Zhu. We are excited about this new era of spelling!

En lögn så tydlig som någon. Någon ”excitement about this new era of spelling” syntes inte till, utan vi bevakade inte alls stavningstävlingarna 2012 och 2013.

Nu när 2014 års mästerskap är avgjort: Vad har  hänt?

2012: Snigdha Nandipati

Stuti Mishra, Snigdha Nandipati

2012 vann Snigdha Nandipati (14) från San Diego, på det konstiga ordet ”guetapens” – ett ord för fälla eller bakhåll, lånat från gammalfranska ”guet apensé”. Det här är nog det första ord som verkligen imponerat på oss så länge vi följt sporten – men tvåan, Stuti Mishra (14) från Florida, föll på att hon stavade fel till ”schwarmerei”. ”Schwermerei” stavade hon: knappast världsklass. Och sporten förblir helt obegriplig.

Hur som helst: Snigdha Nandipati ska bli hjärnkirurg, precis som flera tidigare vinnare, samlar mynt, och spelar fiol – men ingenstans framgår det om det är indisk eller europeisk fiol. (Och precis som vissa tidare tävlande är hon en jävel på att strunta i intervjuförfrågningar från svenska bloggar!) Stuti Mishra är en programmerare med anor från Orissa och verkar inte vara någon klassisk musiker över huvud taget.

Den enda finalisten med klassisk musik-anknytning var Arvind Mahankali, som ”participates in Indian classical music” vilket i princip kan betyda att han går på något kutchery när andan faller på. Alltså, hans favoritlåt är ”I Believe I Can Fly”

2013: Denne Arvind Mahankali

Superior Spellers Compete At National Spelling Bee

Nästa år vann Arvind Mahankali (13) med ”knaidel” – efter att ha slutat på tredjeplats både 2012 och 2011, båda gångerna fälld av ord med tyska rötter. Segerns sötma!

Övriga indier i final 2013: Pranav Sivakumar (13), Tower Lakes, Illinois: astronom och cricket-fan. Vanya Shivashankar (11), Olathe, Kansas: spelar piano och tuba! Ska bli hjärtkirurg istället för hjärnkirurg – ännu ett trendbrott, kanske. Vismaya Kharkar (14), Bountiful, Utah: pianist. Chetan Reddy (13), Plano, Texas: sportfåne. Syamantak Payra (12), Friendswood, Texas: har fått 12 dikter och essäer publicerade. Nikitha Chandran (13), Valrico, Florida: Cheerleader och pianist. Gillar Taylor Swift. Och den mest upprörande av dem alla: Sriram Hathwar (13), Painted Post, New York: sportfåne, spelar ”oboe i ett jazzband” (!?) – ”and can chant Sanskrit hymns while playing the piano accompaniment”, det ultimata lustmordet på ett par tusen år av Indien. Vet hut!

2014: delad seger mellan Ansun Sujoe och Sriram Hathwar

sriram hathwar ansun sujoe

Två PIO:er delade på segern i år: Sriram Hathwar och Ansun Sujoe (13) från Fort Worth, Texas. Ansun Sujoe har perfekt gehör (den första handikappade som vinner Scripps-stavningen?) och spelar piano, gitarr och fagott. Självklart spelar han också schack och programmerar robotar. På fritiden gör han volontärinsatser på ålderdomshem. Och vi som bara ligger på soffan och äter praliner.

Övriga indier i final 2014: Gokul Venkatachalam (13), Chesterfield, Missouri, utan någon direkt hobby. Ashwin Veeramani (14), North Royalton, Ohio: golfare, pianist, aktiespekulant – sympatiskt? Neha Konakalla (14), Cupertino: tar sånglektioner – men är det indisk eller europeisk sång? Tejas Muthusamy (11), Glen Allen, Virginia: bharatanatyamdansör (äntligen något!) och kylskåpsmagnetsamlare av rang.

Slutsatser

Det var länge sedan en indisk-klassisk musiker vann Scripps National Spelling Bee. Det brukade vara mer regel än undantag. Och den indisk-klassiska musiken finns knappt ens representerad i finalerna längre: De senaste tre åren har vi sett en R Kelly-apologet som ”participates in Indian classical music” och en bharatanatyamdansör. Och ett par musiker i oklar tradition.

Vad värre är har vi sett en hel massa indisk-amerikanska musiker som spelar och sjunger i europeisk eller amerikansk tradition. Om det bara handlade om att indier pratade om ”sånglektioner” istället för ”indisk klassisk musik” hade det väl gått an – underground är ju bara spännande – men när man börjar spela oboe i jazzband, då är det tydligt att den genomsnittlige PIO:n i USA har blivit Bobby Jindal. Den amerikanska smältdegeln är i sanning mäktig. Mäktigare än vi någonsin kunnat ana. Indierna har assimilierats hals över huvud på bara något år och spelar numera fagott.

Nu är det verkligen på gränsen till slut på bevakningen av denna otäcka sport. Varför bara på gränsen? Jo, tävlingen vimlar fortfarande av indisk-klassisk talang, även om den inte går hela vägen till final. Man behöver inte söka sig längre än till semifinalerna för att hitta violinister. De mest hegemona PIO-familjerna, med de mest överpresterande barnen, må ha vänt kappan, men fotfolket håller traditionen vid liv, så långt hemifrån. Nästa år kanske det är karnatikernas tur att ta tillbaka mästerskapet! Everybody loves an underdog, hoppet är det sista som lämnar etc.

Men vinner någon som spelar oboe i ett jazzband eller kompar sanskrithymner på piano, då får det vara nog. Då börjar vi stava fel på Panchamkauns. Vi kan börja med ”pandit”. En olycka händer så lätt.

JV

Ett trendbrott inom stavning

Foto: Molley Riley ♥ Reuters

275 hardcore-nördar invaderade Washington DC förra veckan, när 84:e upplagan av Amerikas obegripliga stavningstävling Scripps National Spelling Bee gick av stapeln, eller vad det heter. Och som vanligt vann en indiska – ja, som vanligt vann en indiska som också spelar fiol. Det händer snart sagt varje år, som Panchamkauns tidigare konstaterat i ett stort retrospektiv. Men årets seger är något av ett trendbrott.

Sukanya Roy, 14, från Newton Ransom (vilket ortsnamn!) i Pennsylvania, som vann med ”cymotrichous”, spelar nämligen inte karnatisk fiol utan europeisk, i orkester. Vad i h–e?!

Över huvud taget var det ont om karnatiker i årets final. Det närmaste vi kommer är delade trean Arvind Mahankali (11 år) som åtminstone är rasika och klassiska dansösen Dhivya Murugan (10) på delad sjätteplats, synd att man inte uppskattar dans. Men vilket startfält i övrigt: Tvåan Laura Newcombe (12) slits mellan manga, Twilight och simning; rasikan Arvind är monolog-entusiast (!!!) och Joanna Ye (14), som han delar tredjeplatsen med, spelar – håll i öronen – jazz. Femman Dakota Jones (14) är scout och tävlar även i matte.

Veronica Penny (13) på delad sjätteplats är pilot (förstås!) och har två gånger vunnit den typiska amerikanska tävlingen där man ska gissa hur många karameller som ryms i en burk – men hennes stora intresse (större till och med än geocachning) är att läsa morgontidningar. Sjätteplatsen delas även av Sriram Hathawar (11), ett stolpskott, som spelar oboe och ”sanskrit-hymner på piano” (Till hans långa lista på förmildrande egenskaper kan räknas att han åker skidor och skridskor, simmar och spelar baseball, basket och tennis. Vilken atlet!), och med Mashad Arora (14) som även tävlar i både matematik och poesi samt bygger robotar och vätedrivna bilar när andan faller på.

Nu är vi nere på den lika delade tiondeplatsen, där Lily Jordan (14) är hockeymålvakt (va!?), Nabeel Rahman (13) löser Rubiks kub och är olympisk mästare i matematik, Samuel Estep (13) är finalens ende gamer och programmerare och bor i ett solcellsdrivet hus – och Prakash Mishra, slutligen, vid 13 års ålder redan har skrivit flera romaner. Såvitt vi vet är mästerverken inte utgivna men färgen på prosan lär inte vara att ta miste på.

Men ont, som sagt, om karnatiker. Är det slutet för vår bevakning av denna sport?

Hell, no! Vi kickar ut en eller annan ”obscure dothead” ur CD-spelaren och sätter på Mozartsonaterna med Hilary Hahn och Natalie Zhu. We are excited about this new era of spelling!

VK

Ännu en indisk klassisk violinist vinner …

Ännu en indisk klassisk violinist vann årets upplaga av anrika Scripps National Spelling Bee, en stavningstävling som av någon anledning går att hålla i USA år efter år. Den här gången var det 14-åriga Anamika Veeramani från Ohio, som lyckades stava till stromuhr, ett tyskt lånord (”strömklocka”) för en sorts blodflödesmätare. Hon har studerat karnatisk musik i åtta år, och fiol i sex.

Stavningstävlingar är enormt bland indier i USA. I årets tävling ställde över 40 indier upp. Ofta är de också musiker – påfallande ofta violinister. Förra året vann Kavya Shivashankar, 13 år, violinist och bharatanatyamdansös, med laodicean (”ljummet inställd till religion”, vi hoppas att det var rent akademisk kunskap):

När hon blir stor ska hon dock bli hjärnkirurg, inte musiker, och man får väl motvilligt tillstå att sådana också gör en insats. (JV tröttnar till exempel aldrig på att berätta att hans morbror som ung opererades av Olivecrona och levde till hög ålder.) Men vill du verkligen lägga dig under kniven när hon som håller i den har sagt i en intervju att ”I don’t think anything can replace spelling. Spelling has been such a big part of my life”? Det är ju faktiskt inte klokt.

2008 vann Sameer Mishra, 13 år, från Indiana, med ordet guerdon, ett mycket gammalt ord för belöning. Tro det eller ej ska även Sameer bli hjärnkirurg – och är även han violinist. Att Sameer är mer än så kan du se på fotot:

2005 vann Anurag Kahsyap, som inte är musiker och lustigt nog tog hem segern med appogiatura. 2003 års vinnare däremot, Sai R Gunturi (13 år från Dallas), är violinist. Sai vann med pococurante, ”nonchalant”:

2002 var det Pratyush Buddiga (13, Colorado) som vann, med prospicience (”förutseende”), men han spelar tyvärr inte fiol utan … kricket.

Fiol spelade dock självklart Nupur Lala (13, Florida), som startade den indiska stavningstrenden 1999 genom att vinna med logorrhea (inget skämt, och verkligen inte roligt!):

Just det år Nupur Lala vann gjordes dokumentären Spellbound om tävlingen, och fick stort genomslag. Att en indiska vann sporrade förstås många indiskor, och att hon spelade fiol tycks ha sporrat andra violinister. Det är bara en violinist som kan vinna varje år, men desto fler ställer upp – vi orkar inte gå igenom alla finalister och semifinalister som också spelat fiol de senaste åren.

Det bästa har vi sparat till sist. Även om det inte är på nationell nivå, utan Kaliforniska mästerskapen i maj i år. En 12-åring från Aptos i Santa Cruz vann med ordet gorgonize (hur skulle det någonsin kunna stavas fel? Vi förstår nog helt enkelt inte sporten) som betyder lamslå och han går inte i skola någonstans utan föräldrarna undervisar honom hemma. Även denne tävlande spelar indisk klassisk fiol, och så här ser han ut:

Han heter Andrew Miller och är inte alls någon indier! Ändå spelar han sydindisk klassisk fiol. Varför? För att han tävlar i stavning, antar vi.

Det här tyckte vi var så anmärkningsvärt att vi försökte få kontakt med honom för en intervju. Unge herre Miller har inte svarat. Och faktiskt syns det på honom på bilden att han struntar fullständigt i Panchamkauns.

VK