Traveler’s Todi: dhrupad på dragbasun och didjeridoo

Stuart Dempster

Album: Traveler’s Todi. Trombon: Greg Powers. Mässingsdidjeridoo: Stuart Dempster. Innehåll: Todi (alap-jor-jhalla). Label: Pran. Betyg: ?

Traveler’s TodiMannen på bilden, med luren i hugg, är Stuart Dempster, och kanske är luren en ”mässingsdidjeridoo”. Det ser i alla fall ut som att det skulle kunna vara en, och det är hur som helst en sådan han spelar, istället för tanpura, på CD:n Traveler’s Todi från 2010 där han ackompanjerar en Greg Powers som spelar ”dhrupad på trombon”.

Traveler’s Todi är vår vattentäta ursäkt varje gång vi ligger på latsidan med vår bevakning. För hur ska vi kunna uppbåda någon entusiasm för en kulturform där det faktiskt har gjorts en skiva med dhrupad på trombon?

Men bilden är från omslaget till en skiva som heter On the Boards som Stuart Dempster släppte 1983. Så när han ackompanjerade Greg Powers trombondhrupad var han i 70-årsåldern, och det är något förmildrande med den omständigheten. Rage, rage against the dying of the light.

Denne trombonist Greg Powers har lärt sig dhrupadens sköna konst av inte bara hedersknyffeln Jeff Lewis utan också direkt av indierna i form av Uday Bhawalkar, Zia Fariduddin Dagar och Bahauddin Dagar. Indier gillar ju exotiska instrument och de tyckte väl det var kul att höra sin dhrupad så förflyttad, och på någon sorts papper går det att förstå tanken med trombonen. Den har ju inga fasta positioner. Tonen går att båda böja och flytta.

Men det är på papperet, det. Och i viss mån i långsam alap. Att höra en jor-jhalla på trombon är att dö en smula; instrumentet är på tok på tok för trögspelat. Vi är inga monster, men det ligger verkligen något i att skivan har förgiftat för oss; om Greg Powers nu har suttit vid Fariduddins fötter måste han ju ha upplevt Todis mysterier, och måste väl ändå själv också tycka att det är festligt att hans skiva över huvud taget finns snarare än att den verkligen är bra, ställd bredvid guruernas egna.

Vi är väldigt kluvna till Traveler’s TodiÅ ena sidan är det raga Todi – heligare blir det inte – som spelas på trombon. Vi brukar säga att det är fantastiskt vad den mäktar med, vår musik, och visst är det omisskännligen Todi. Vi brukar inte avkräva anspråkslösa musiker något ragadariskt djup. Men musiken mäktar sannerligen inte med trombon. Så å ena sidan är det klart över gränsen.

Å andra sidan the things we do for culture. Stuart Dempster är född 1936 och här satt han 2010 och spelade mässingsdidjeridoo bakom en dhrupad-trombonist, cirkelandandes i 40 minuter. Han sägs ha introducerat didjeridoon i Amerika – rätt åt dem – och nog passar den väl så bra som tanpura bakom mässingsblåsmelodi. Och Greg Powers har utverkat stipender och bosatt sig i Indien, bara för att lära sig spela dhrupad på dragbasun. Det fascinerar och det förmildrar på något sätt, hur skivan än låter.

* * *

En välsjungen raga Todi är en av de största upplevelser en kan ha som människa. Vi tror vi slutar där, för klokare blir vi inte. Och sannerligen inte av Traveler’s Todi.

VK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s