I utkanten av surbahar: Kartick Kumar

Beyond Surbahar

Album: Beyond Surbahar. Surbahar: Kartick Kumar. Label: RPG CDNF 150788. Innehåll: Bilaskhani Todi, Yaman, Abhogi Kanada

■ ■ (■)

I vårt projekt ”Utkanten av surbahar” där vi lyssnar på surbahar utanför mittfåran har vi avverkat renlärigt Senia-beenbaj och surbahar-jugalbandi från Benares. Den här gången skymtar vi väl ändå mittfåran där borta någonstans, när vi sätter Ravi Shankar-eleven Kartick Kumars Beyond Surbahar i CD-spelaren.

(Det är alltså samme Kartick Kumar som är pappa till Niladri ”el-zitar” Kumar, och samme Kartick Kumar som satt upp en konsert för tio sitarer och en annan för 31 stycken.)

CD-häftet beskriver hur han kom att börja spela surbahar:

After playing a sitar concert at Miraj in the early seventies, pandit Kartick Kumar chanced upon an old surbahar which had not been used for a long time. He tuned it to check its quality and was persuaded to play on it, resulting in an impromptu concert at the nearby tomb of ustad Abdul Karim Khan, as an homage to the great ustad. By the time the highly evocative recital ended in the early hours of the morning, the audience comprising of connoiseurs and some of the famed instrument makers of Miraj were in tears of joy. So moved by the divine music were those craftsmen that, unbeknownst to the artists, they laboured for a year thereafter to lovingly craft a beautiful surbahar, and presented it to panditji in Mumbai wtih conviction that he was born the play and do justice to the instrument.

En fin historia, som får anses bekräftad av den Bilaskhani Todi som inleder Beyond Surbahar. Inspelad live under banyanträdet vid Matrimandirtemplet i Auroville klockan halv fem på morgonen i maj 1976. En Todi som börjar bra – och fortsätter himlastormande. När Kartick Kumar ger sig hän på bassträngen låter det som fjärran åskmuller.

En naturkraft.

Det är som när man hörde Imrat Khan för första gången, eller ZM Dagars Rudra-veena.

Stor, stor surbahar från en musiker som tydligen gjort sig känd på instrumentet för etablissemanget i Miraj, men inte på skiva.

Banyanträdet vid yogatemplet Matrimandir, där underverket spelades in.
Banyanträdet vid yogatemplet Matrimandir, där underverket spelades in.

Denna magiska Todi räcker i en halvtimme. Ett till huvudnummer finns det på skivan, en Abhogi Kanada från en konsert i Mumbai 1987, men det finns ju varken på kartan eller i verkligheten att någon ska kunna göra samma musikaliska intryck i Abhogi Kanada som Kartick Kumar gjorde i Bilaskhani Todi 1976. Alla ragor har inte den potentialen. Många inspelningar har vi lyssnat på genom åren, men det är inte många som gjort så stort intryck på oss.

Ändå får Beyond Surbahar inget högt betyg. Den präglas av dålig ljudkvalitet (även om det kunnat vara värre!) och den blir en sådan skiva man rekommenderar bara för ett enda spår.

En rekommendation är det likafullt.

Och man måste fråga sig varför Kartick Kumar, som spelat gudabenådad surbahar sedan 70-talet, spelat in sitarskiva efter sitarskiva men när det väl kommer ut en skiva där han spelar surbahar är det ett hopplock av problematiska liveinspelningar från 1976 till 1994. Om det nu var det här han föddes till att spela hade han väl någon enda gång kunnat göra det i en studio.

JV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s