Vidare motgångar för Panchamkauns.

AbroadPaul Fussell skriver om ”anti-turister” i Abroad (1980):

It is hard to be a snob and a tourist at the same time. A way to combine both roles is to become an anti-tourist. Despite the suffering he undergoes, the anti-tourist is not to be confused with the traveler: his motive is not inquiry but self-protection and vanity … A useful trick is ostentatiously not carrying a camera. If asked about this deficiency by a camera-carrying tourist, one scores points by saying, “I never carry a camera. If I photograph things I find I don’t really see them” …

Tourist angst like this is distinctly a class signal. Only the upper elements of the middle classes suffer from it … This is to say that the working class finds nothing shameful about tourism. It is the middle class that has read and heard just enough to sense that being a tourist is somehow offensive and is scorned by an imagined upper class which it hopes to emulate and, if possible, be mistaken for. The irony is that extremes meet: the upper class, unruffled by contempt from any source, happily enrolls in Lindblad Tours or makes its way up the Nile in tight groups being lectured at by a tour guide artfully disguised as an Oxbridge archeologist. Sometimes the anti-tourist’s rage to escape the appearance of tourism propels him around in a mock-full-circle, back to a simulacrum of exploration …

But the anti-tourist deludes only himself. We are all tourists … there is no escape.

Först tänkte vi låta det stå okommenterat, men något förtydligande kanske ändå är på sin plats.

Överfört på ämnet för handen är det omöjligt för utbölingen att närma sig indisk klassisk musik. Antingen blir man hippie och ”spelar sitar” (”the working class finds nothing shameful”) – eller så är man ännu värre. Alla försök att försvara musiken från hippien grundar sig bara i ängslan över att förknippas med honom. Det är ingen idé att försöka sätta sig in på allvar, för tyvärr: ”the motive is not inquiry but self-protection”. Och över sig har man ändå bara hippies som innerst inne spelar sitar. Och den enda man lurar är sig själv. Alla andra genomskådar en.

Det ligger något i det, men skam den som ger sig.

JV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s