Goda råd om ljudkvalitet

Att lyssna på indisk klassisk musik är förr eller senare att lyssna på inspelningar som är under all kritik. Nostalgin är stor för en musikalisk guldålder då inspelningsmöjligheterna var rudimentära, och att Indien är ett u-land betyder både att inspelningsmöjligheterna förblev rudimentära något längre än i väst, och att bra och dåliga inspelningar fortfarande görs sida vid sida, på samma sätt som TCS och Wipros BPO-komplex glimrar sida vid sida med kåkstäder och illiterat misär.

När det gäller moderna inspelningar kanske man kan motivera att välja bort de sämsta. Att välja bort inspelningar som är dåliga för att de är gamla, det är bara inte tänkbart. Det är faktiskt bara att tugga i sig.

Men det kan vara mycket att tugga i sig, och det kan vara magstarkt. Vi vill dock att du klarar av det, så här kommer våra bästa tips.

Först, lär dig hitta i kvalitetsdjungeln:

Liten engelsk-svensk ordlista

Great sound quality – dåligt ljud
Sound quality is great – ljudet är dåligt
Good sound quality – dåligt ljud
Sound quality is good – ljudet är dåligt

For the most part good – väldigt dålig
Has some issues – är väldigt dålig
Live recording – väldigt dåligt ljud
Archival recording – extremt dåligt ljud
Legendary artist – extremt dåligt ljud

Acceptable sound quality – olyssningsbar
Sound quality is acceptable – skivan är olyssningsbar

Och när vi säger ”olyssningsbar” är det inget gnäll, utan vi menar det bokstavligt: visst kan du lyssna på skivan, men ljudet är så dåligt att du inte hör vad det är som spelas eller sjungs.

hypnotic stringsNär en skiva, i den verklighet vi beskriver ovan, till och med har en varningstext på baksidan, då är det alltså verkligen dags att dra öronen åt sig. ”A restored live recording, hence not of studio quality” står det på många skivor från Musicians’ Guild i Kolkata – vilket brukar betyder att ljudet är dåligt och skivan är trasig och inte går att spela ordentligt. ”Recorded in the 1980s with an old traditional mono tape recorder” varnar Bihaan Music på taarshehnai-skivan Hypnotic Strings med Gour Hari Kabiraj – vilket på svenska betyder att mikrofonen var konservburk och snöre. Priset tar nog Raga Music (Kolkata), som varnar på baksidan av Moment to Eterntity med Tarapada Chakraborty:

Note on the recording: These performances were recorded on a spool taking direct input from the mixing board. In the mid-eighties these were transferred to a regular cassette. In between these years until its transfer and processing through the digital system, both the spool and the cassette suffered from unfortunate degeneration and thus the quality may be found a little tarnished.

Någon svensk översättning borde inte behövas.

Så, hur gör man när man inte kan stå ut med sådana skivor?

Det handlar förstås om att erkänna för sig själv att man har ett problem, se det som en utmaning att lösa, och ge sig själv de verktyg som behövs.

1. Ändra din mentala inställning

Som indisk-klassisk lyssnare är du sällsynt väl lämpad för att lyssna på dåliga inspelningar. Det börjar med att vi lyssnar på improviserad sång, inte förkomponerade stycken som ska framföras så slipat som möjligt: ett tecken på förfining är då att man kan strunta i sångarens röst – det viktiga är melodin. Det går bra att kokettera med att man lyssnar på sångare med dålig sångröst.

Självklart finns då alla möjligheter att se även dålig ljudkvalitet som ett tecken på förfining. Glaset är alltså inte bara halvtomt, det är halvfullt också. Kan du bara ändra din mentala inställning kan det förvandlas från ett irritationsmoment till en chans att hovera dig (om du är utåtriktad) eller åtminstone stärka självkänslan (om du är introvert). Eller så fokuserar du på att helt enkelt lära dig uppskatta dåligt inspelad musik.

Moment to EternityDet är inte en slump att varningstexten på Hypnotic Strings följs av ”But the essence of the style and depth of the music is still distinct” – och, på Moment to Eternity, av ”Nevertheless, we are confident that the listeners will be delighted to experience the invaluable artistry delineated by the legend.”

1b. Västerlänningens mentala inställning

Är du västerlänning måste du också inse att det är rasism att rata inspelningar som håller låg standard! Ramachandra Guha förklarar i The Hindu 23 april 2006:

Most Indians in public life, and many in business, set their standards very low – one is not certain that they even know what “perfection” means.

Det är alltså den indiska nationalkaraktären – själva det indiska – som du reagerar mot. Är det verkligen förenligt med att tycka om indisk klassisk musik?

Förvånansvärt många har visat sig tycka så genom åren, om vi gör en utvikning bortom inspelningskvalitet. Här kan du till exempel läsa en sedelärande historia om en amerikansk sitarstudent som verkade formligen avsky Indien och indier, och hur vi tror sådana inställningar kan uppstå. Ramachandra Guha själv i sin krönika framhåller ju den klassiska musikern som den enda riktigt lyckade indiern, så med utgångspunkt i det kanske en sådan hållning skulle gå att motivera. Själva tycker vi att blotta tanken är pervers. Förhoppningsvis ger vår punkt 1b dig i alla fall en lite större mental verktygslåda när du ska jobba med de här frågorna.

Ja, det här var verkligen en parentes.

2. Gör det inte onödigt svårt för dig

Försök inte – åtminstone inte med en gång – att behandla en dålig inspelning som vilken inspelning som helst. Varva den inte med något som låter bra. Sätt av en helg eller liknande (mer än en dag) till att bara lyssna på sådana inspelningar. Låt dem vara på, även om du inte lyssnar aktivt. Det här ska inte vara dagar när du är stressad över annat. Slappna av. Lyssnar du på indisk klassisk musik är väl chansen stor att du också uppskattar myspys som att tända rökelse och ljus. Gör då det. Skäm bort dig själv. Se till att du kan slappna av.

Under den här tiden ska du inte exponera dig för några andra musikintryck. Låt inte bara bli andra skivor – undvik allt inspelat ljud. Inga roliga nätvideor, absolut ingen tv eller pratradio, och håll dig inne så du slipper höra skvalet på 7-Eleven. Du ska komma in i det dåliga ljudet; det ska bli hela din värld.

Ta dig tid, och låt det ta tid. Förmodligen är det en process. Du vänjer dig, du glömmer, du lär dig höra musiken bortom missljuden. Förr eller senare kommer du att höra att den oformliga massan av ljud, gnissel och brus faktiskt formas efter en vacker raga.

3. Konstgjord hjälp

Skaffa dig en tanpura-app till telefonen och stäm den noga efter vad du nu lyssnar på. Musiken mår alltid bra av mycket tanpura, och tanpuran på en dålig inspelning kommer ofta fram på tok för lite.

* * *

Bättre tips än så har vi inte att bjuda på. Någon ”knorr” kommer vi inte på (ett inlägg på Panchamkauns är ingen gris!) så vi slutar här.

RK

9 reaktioner på ”Goda råd om ljudkvalitet

  1. Tar-Shehnaiskiven er jeg interesseret i at høre alligevel, selvom den overstyrer og har dårlig lyd :p

  2. Några av mina finaste stunder med indisk klassisk musik har varit med gamla inspelningar av Kesarbai Kerkar.

    Den märkliga ljudkvalitén utraderar sannerligen alla mentala tendenser att uppleva något annat än magin i musikens vibrationer.

    Tipsa gärna om ett gäng skivor med lagom dålig ljudkvalitet som skulle kunna täcka den föreslagna mys-helgen (finns de tillgängliga på spotify så skulle det underlätta än mer då det kan vara trassligt att importera gammal musik från utlandet)!

  3. That’s why I tend to listen more to what I record! But as a general rule, Indian classical music produced in the West sounds significantly better than what’s released in India, even today. For example, compare Pushparaj Koshti’s Desh on Sense World (UK) and his Bilaskhani Todi on Bihaan (India). Bihaan is the prime culprit of releasing crap by labeling it ”live recording.”

  4. Indisk musik ger en speciell harmoni och känsla som är sällsynt i andra genrer. De indiska trummornas ljud är mycket vackra då de känns djupa och harmoniska, tabla som en klapp på örat, ibland som att vara under vattnet. Det är om än mycket märkligt att inte fler har upptäckt genren.

  5. Jag rycker till av en dåligt rippad hi-hat i västerländsk musik, men med indisk klassisk musik … magin ligger så tjock att allt annat glöms bort. Snart sitter man där med arkeologiska radioinspelningar och det luktar rökelse långt innan man kommit på att man glömt bort att tända nåt. Därmed inte sagt att ljudkvalitet inte spelar roll, men när den ”inte finns” så tänker man inte ens på att den saknas. Det är väl bara ett monsunregn som trummar i bakgrunden …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s