Bröderna Ali: Nazakat & Salamat

Album: Sham Chaurasi Gharana volym 1, 2, 3. Sång, swarmandal: Nazakat & Salamat Ali Khan. Sarangi, tabla: okänt. Label: Sangeet Kendra SK 012, 013, 014. Innehåll: Yaman (vilambit jhoomra ”saajan garavaa”; tarana, drut teental ”e rii baalamavaa aaye”, tarana igen); Adana (madhyalaya teental ”atal rahilo raaj tero”), thumri i Mishra Pahadi (”saiyan bina ghar soona”) och Bhairavi (”more nain lagegi barasaan re”)

■ ■ ■ ■ (■) (volym 1)
■ (volym 2)
■ ■ ■ (volym 3)

När en stackars rasika hör ordet ”jugalbandi” idag tänker hon på shehnai och sarod i ohelig duett*, men så har det inte alltid varit. Khyal kan ha haft jugalbandi redan från början, med Sadarang och Adarang (och inom dhrupad har ju familjen Dagar länge uppträtt två och två), och i modern tid har Pakistan närt två omåttligt populära jugalbandipar, både kända som bröderna Ali: först Nazakat & Salamat Ali Khan från Shamchaurasi, med eget gharana, och sedan Patialasångarna Amanat & Fateh Ali Khan. Vi tar oss an de förstnämnda i vår jugalbandivecka: jugalbandi som det ska vara.

Så här ser de ut, de anonyma skivorna – precis som alla andra skivor i Sangeet Kendras Baithak-serie

Nazakat & Salamat Ali (1932–1983 respektive 1934–2001)** företrädedde alltså Shamchaurasi-gharanat, känt för exakt noll andra sångare utom Salamats söner Sharafat och Shafqat. Men det är inget publicitetsstunt; deras förfäder sjöng dhrupad i Punjab och faktiskt var Nazakat & Salamat de första som växlade över till khyal; även fadern Vilayat var dhrupadiya. Det hörs i deras sång.

Sangeet Kendra i Ahmedabad har som vanligt en gammal tretimmarskonsert utgiven på skiva, rättare sagt som vanligt på tre separata skivor, och ingenstans framgår det för den totalt oinvigde att de hör ihop (eller någon annan info över huvud taget). Och dyrkande gudar, vad ljudet är dåligt den här gången också.

Men dyrkande gudar, vilken Yaman.

Vi har sällan hört något mer exemplariskt, mer magiskt, mer musikaliskt. I tjugo minuter bara böljar allt – allt! – mellan D och G. Det lilla pentakordet blir hela ens värld! Vilka sångare, vilka sannskyldiga mästare: snart har man ingen aning om de hela tiden hittar nya variationer eller sjunger samma sak gång på gång; det spelar ingen roll; man vill aldrig att det ska ta slut; det här är nirvana. Yaman, ragornas raga!

Och det utan att komma till madhyam. Madhyam som är Yaman! Minut efter minut är man säker på att just den här frasen leder till madhyam, men den gör det inte … ja, ni förstår säkert vad det känns som utan att vi behöver vara plumpa. Det är så laddat att man till slut tror varenda gandhar är en madhyam. I just det avseendet har vi nog aldrig hört något jämförbart.

Men hur tar man sig ur en sådan uppbyggnad? Vilken madhyam i de 14 världarna skulle kunna vara förtjänt av den? Ingen, förstås, så vad gör man? Jo, man smyger in en liten madhyam mitt i en fras och låtsas som ingenting. Och så vidare. Ingen vulgär klimax; spänningen löses upp i Yamans böljor. Det här är nirvana. Iskalla ustads.

Ja, så håller det på. I 35 minuter av bara akar. Och 35 minuter mer varierad sång därefter, som fortfarande är lika bra. Sällan hör man sångare som får varje fras att räknas så mycket – även om det så är samma fras flera gånger i rad. Sham Chaurasi Gharana vol 1 är femstjärning khyal om vi någonsin hört det.

Om volym 2 är inte mycket att säga; den innehåller bara återstoden av Yaman. De öppnar med vår favorit-tarana – men har bara öppningsraderna, inte hela kompositionen – och följer upp den med en småkhyal. (Otänkbart idag, eller skulle åtminstone generera rubriker.) Det är Salamat som är virtuosen, berömd för sin blixtsnabba tanbazi – och nog är den snabb, men det är ett trick: han sjunger oftast i kvartstempo mot musiken med varje ton upphackad i fyra. Linjen är alltså sällan riktigt snabb, även om musiken är det. Särskilt magiskt är inte detta så här på skiva med fasansfull ljudkvalitet årtionden senare. Allt är inte dåligt, men vi har precis hört mångdubbelt bättre, i samma raga.

Andra bullar vankas på volym 3. Salamat var berömd inte bara för sin tanbazi, utan för sin layakari också, och Adanan här måste ha varit något i hästväg även för honom. Han är utan överdrift som den värste instrumentalist. En lika stor bedrift som deras vilambit i Yaman, fast i andra delen av spektrat – inte vår del, men det är ändå ett äventyr att höra den.

Och jugalbandin då? Tja. Det är en helt annan musikupplevelse att höra två bröder som sjungit tillsammans hela livet än två musiker som tussas ihop av sensationslystnad. Det finns nog inte ett enda ögonblick på de här skivorna där deras respektive insatser inte bildar en sammahållen enhet. Det är meningslöst att jämföra; meningslöst att kalla Kadri Gopalnath och Ronu Majumdar för ”jugalbandi”.

* * *

world network pakistanMer från bröderna Ali finns på såväl World Network 20: Pakistan (WDR 55.837), Darbari och Rageshree med kristallklart ljud, som The Unparallelled Maestros (Saregama CDNF 150653), Abhogi och Gawoti. Båda är bra khyalskivor, men ingen visar på mästerskap som övergår allt förstånd. Efter att ha hört en sådan Yaman kan vi inte uppbåda mycket entusiasm för dem; inte idag.

Men ljudet är ju så dåligt på den gamla konsertutgåvan? Ja – men det gör underverk för självkänslan att lyssna igenom en hel skiva med dåligt ljud och lyckas njuta av det. På Sham Chaurasi Gharana vol 1 har du chansen.

Unparallelled MaestrosVK

*) Man har till och med börjat spela jugalbandi med jaltarang. Vi har hört shehnai, flöjt, sitar och Manjusha Kulkarnis sångröst tampas med vattenskålarna, och om ni söker på internet ska ni också finna (gör inte det).

**) Salamat drabbades av en stroke (på mattan!) 1978, och på hans många soloskivor efter broderns bortgång, eller skivor tillsammans med sina söner, är han tyvärr bara en skugga av sitt forna jag.

4 reaktioner på ”Bröderna Ali: Nazakat & Salamat

  1. Although I can understand where Mika is coming from, the review that got the comment has 300 words of the most extreme praise VK has ever heaped, not just on here but in her entire life. For some reason she tends to invoke Jain lore when the music is good enough … VK?

    RK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s