Balamuralikrishna på bortaplan

Balamuralikrishna

”But how do you explain khayal and Karnatak singers holding joint concerts?”
”Vocal?”
”Yes, like Balamurali and Bhimsen Joshi.”
”This is only for the media, for fame.”

Ja, så svarade Zia Fariduddin Dagar när SR Ramakrishna intervjuade honom i The Music Magazine januari 2001. Men eftersom han i samma intervju slog till med ”ragas are already done, and not even a needle’s eye can come in” bestämde vi oss för att ta det med en nypa salt: Idag har vi lyssnat på just tre sådana duetter mellan Balamurali och Nordens allra största: Bhimsen Joshi och Kishori Amonkar.

Kishori Amonkar

Med Kishori Amonkar på TIPS Industries Vocal Jugalgaan (omslag här – vi vill själva inte se det) är det konstigt nog inte fråga om klyschans ”möte mellan nord och syd”, utan Balamurali är helt enkelt med och sjunger khyal med Kishori Amonkar. Lustigt nog är det ändå ännu mer överkompat än när nord och syd plägar mötas: både harmonium, fiol och Ronu Majumdar av alla människor på flöjt är med och tar aktiv del. Det kan inte ens  Kishoris swarmandal överrösta. Som om inte det vore nog är det både tabla och pakhawaj som dundrar fram ett stolpigt komp bakom vad som i 30 minuter faktiskt är förvånansvärt bra sång. Kishori skapar inte precis någon klassiker, men sjunger ju i princip alltid bra, och Balamurali hänger med bättre än vi trodde. Ja, vi nästan gillar honom som khyaliya.

Drut är nattsvart i jämförelse. Alla kompmusiker tränger sig på, och samtidigt börjar det märkas att Balamurali har bortaplan. S’SS’SS’ SS’SS’SS’ … M S’ M’ S S’ M S MG? Så dåligt kan inte Kishori Amonkar sjunga. Dock dröjer det inte länge förrän Balamurali visat att han faktiskt kan ännu sämre.

En likadan skiva har han gjort med Bhimsen Joshi: På A Jugalbandi (live i London i mitten på 90-talet) sjunger de khyal i raga Bhairav, ackompanjerade av flöjt* och harmonium i en minst sagt rejäl alap på 50 minuter. Så länge de håller sig där kan man inte anmärka på mycket annat än det onaturliga kompet. Det är riktig musik, bitvis trött, bitvis solid, bitvis riktigt känslosam.

Dessvärre kompas deras bandish av näst intill full bench: tabla, mrdangam och ghatam. I ett sådant irrelevant smatter kan ingen khyal frodas, och en skiva som faktiskt kunde varit godtagbar havererar.

När de sjöng duett i Mumbai några år tidigare var det bhajanrepertoar, mer förståndigt. Här är ingen på bortaplan och det överlastade kompet hör genren till. Även här är mer än halva skivan alap, och inte genomdålig sådan. Dessutom, då de inte bara båda är män utan män med rätt lika röster är Bhimsen–Balamurali ett stort steg närmare jugalbandi än Balamurali–Kishoris Vocal Jugalgaan.

But a small step for mankind – backwards. Så länge det finns folk som tycker det är värt CD-priset att höra Bhimsen kompad på mrdangam och tabla samtidigt kan bara planekonomi rädda oss. Det är synd och skam att artister kan vara gudomliga underverk och ändå nedlåta sig till så mycket utan att man blir det minsta förvånad. Och kanske är det att de ändå har hedern i behåll efter sådant här som visar hur stora de faktiskt är.

Men om det här nord-syd-sågande har varit att slå in öppna dörrar har Balamurali även rent karnatiska duetter på skiva att examinera. Vi fastnar för en med käpphästen Raghunath Manet, en sorts vainika med såväl respektabel Karaikudi som ”Veena Dreams”, ”Pondy Dreams” och ”Moon & Moods” bakom sig (och när även de allra största får göra bort sig kan man fråga sig varför inte).

Tja, veena och röst tillsammans har ju en lång tradition. Gärna kvinnoröst. Ett mer tacksamt register. Man spelar alapana, och sjunger pallavi. Att som här ta plats och sjunga bas rakt igenom framförandena blir bara novelty, men så går det när man är diva. Om duetten var tänkt att höja Manets trovärdighet, hade det väl varit bättre att helt enkelt fortsätta spela med supertrummisar och sluta med fusion. Men om tanken bara var att ploja till det och sälja skivor – tja, återigen, om även de allra största får, så varför inte?

För att det färgar av sig på alla utom de allra största, förstås. Frågan är vart den gode doktorn själv ska räknas.

RK

Album: Vocal Jugalgaan – Hindustani. Sång: Kishori Amonkar (även swarmandal) & Mangalampalli Balamuralikrishna. Bansuri: Ronu Majumdar. Harmonium: Appa Jalgaonkar. Fiol: okänt. Tabla: Kedar Pandit. Pakhawaj: Pradeep Dixit. Label: TIPS Industries TCCD 5109. Innehåll: Puriya Dhanashree (”Kaise din katun”, ”Payaliya Jhankaar”, ashtapadi)

■ ■

Album: A Jugalbandi. Sång: Bhimsen Joshi & Mangalampalli Balamuralikrishna. Bansuri: okänt. Harmonium: Tulsidas Borkar. Tabla: Shasikant Muley. Mrdangam: Muthukrishna Balachander. Ghatam: Vikku Vinayakram. Label: Navras Records NRCD 0088. Innehåll: Bhairav

Album: Live in Bombay – December 1991Sång: Bhimsen Joshi & Dr Mangalampalli Balamuralikrishna. Fiol: ?. Harmonium: Tulsidas Borekar. Tabla: Shashikant Muley. Mrdangam: Krishna Balachander? Label: Navras Records NRCD 0022. Innehåll: Darbari Kanada, Malkauns/Hindolam, Bhairavi

■ ■

Album: KarnatikSång, altfiol: Mangalampalli Balamuralikrishna. Veena: Raghunath Manet. Mrdangam: Govindarajan. Ghatam: Shankar. Kanjira: Somasumdaram. Label: MK2 Records 8345 106 282. Innehåll: ragam-tanam-kriti ”vAtApi gaNapatim bhajEham” av Dixitar i Hamsadhwani, ”raghu vamsa” i kadanakutuhalam av PaTNam Subramanya Aiyyar, ragam-tanam-kriti ”sAmaja vara gamana” i Hindolam av St Thyagaraja, tanam-ragamalikam

*) Vi antar att den här flöjten prompt ska vara med för att Balamuralikrishna betyder ”lilla flöjt-Krishna”; någon riktig anledning finns ju inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s