Jugalbandi upphöjt i två

Album: Jugalbandi. Sång: Malladi Brothers och Gundecha Brothers! Fiol: Embar S Kannan. Pakhawaj: Akhilesh Gundecha. Mrdangam: MLN Raju. Label: Swathi’s Sanskriti Series SA546 (2 CD). Innehåll: ”gajavadanA karuNA sadanA” i Sriranjani av Papanasam Sivan (1890-1973); ”Shankara suta Ganesha” i Bhoop av bröderna Gundecha; alap-jor-jhalla/ragam-tanam i Abheri/Bhimpalasi samt ”nagumOmu ganalEni” av S:t Tyagaraja (1767–1847) och chautal ”Kunjan Mein Rachyo Raas”; Ragam-tanam-pallavi i Shankarabharanam/Bilawal: ”Sangeethamae Madhuram, Swara Raga Laya Bharateeya”; ”Shankara Girijapati” i Malkauns + mangalam i Hindolam

■ ■ ■

Den 26 augusti 2010 strålade Bröderna Gundecha och bröderna Malladi samman för att samla in pengar till Cancare Foundation med en gemensam konsert – något som toppade allt, knäppare, galnare, större, mer oväntat osv än allt som tidigare gjorts på dagens kicksökande indisk-klassiska scen: en duett mellan två duor; en jugalbandi upphöjt i två!

Och eftersom konserten hölls i Chennai och inte i Bhopal spelades den in och gavs direkt ut på skiva. Och eftersom skivan oss veterligt aldrig har recenserats någonstans …

Nej, vi måste tillstå att det faktiskt är riktigt spännande. Det är inte varje dag man sätter på en skiva och verkligen inte vet vad man kan vänta sig. Tilltaget är ju så pass bisarrt – fyra sångare? – att till och med den mest blasérade blir nyfiken och till och med den mest skeptiska måste höra det.

* * *

Bröderna Malladi öppnar skivan i ensamt majestät: Papanasam Sivans ”gajavadanA” i Sriranjani. Det är så bra, på det där sättet som bara sydindisk sång kan vara: överväldigande, hårtslående, drivet. Bröderna har övat in ett slagnummer, det hörs, och de sätter varenda ton. Effekten är fantastisk. Vi har inte lyssnat alltför mycket på bröderna Malladi, ska tillstås, och vi är imponerade.

De en gång så magistrala Bröderna Gundecha följer detta med en Bhoop. Sedan de för några år sedan utvecklade sin personliga stil, sin personliga twist på dhrupad, där de sjunger var sin melodi samtidigt är de bara en skugga av sina forna jag. Att höra dem så här, i tydlig kontrast mot fantastiska sångare, är att tvingas inse det. Idén fungerar bara sällan, deras alap förlorar sin kraft (när en når höga S för tänkt klimax håller den andre på med något annat en och en halv oktav ned osv). Layakari får numera alltid också mycket spelrum.

Syd–nord: 1–0. Innan de ens börjat sjunga ihop. Men nu är det dags. Vad i hela världen ska de hitta på?

Ragan är Abheri, nordindiska Bhimpalasi för bröderna Gundecha, och det är riktigt vackert. De båda duorna delar upp alap mellan sig, med utfall återigen till bröderna Malladis fördel. Dhrupad-alap är långsam, och utvecklar ragan gradvis över lång tid. Den vinner inte på att delas upp. Karnatisk alapana fungerar inte så – och är ju dessutom redan från första början lika snabb som den snabbaste khyaltanbazi. Varje gång bröderna Gundecha tar över sjunker tempot (såklart), och man kan inte låta bli att undra varför de sjunger lika mycket musik på en minut som bröderna Malladi på fem–tio sekunder. Vi vet svaret, ni vet svaret, men på den här skivan hörs inte svaret. Här hörs bara två sydindiska supersångare som gör kort process. Kompade på fiol, dessutom. Tre mot två. Det finns ju inte en sportmössa.

Syd–nord: 2–0.

Tanam/jor är ingen större framgång för någon av sidorna (fortfarande 2–0 alltså), men i den komponerade delen är det dags igen: bröderna Malladi river av Tyagarajas ”nagumOmu” och äger Abheri totalt. Bröderna Gundechas dhrupad får svårt att hävda sig; den ska följa på deras egen alap, inte på en tour-de-force av två andra sångare. Kritin, däremot, är ju van att stå för sig själv.

Puh. Första skivan är till ända, och Sydindien leder med 3–0. På disk två väntar en 39-minuters RTP i Shankarabharanam/Bilawal, och den här gången kapar bröderna Gundecha tanam och dominerar med ändlös nomtom. Varje gång bröderna Malladi bryter in med lite karnatisk tanam är det efterlängtat, men det är bröderna Gundecha som gör den här improvisationen till sin och vi får lov att kora dem som vinnare, om så bara för att motståndarna får vara med så lite.

Syd–nord: 3–1.

Pallavin, ett specialskrivet pekoral till hyllning av den indiska musiken, är precis som man kunde vänta sig en gräslig kakafoni. För att båda parter ska få glänsa har man övat in partier som sjungs unisont, poängen med formen står verkligen inte att finna, och det bästa är väl allt som S Kannan spelar på fiolen. Hela stycket spelas dessutom med både pakhawaj och mrdangam, inte minst förstås den obligatoriska tanin som är en mycket värre kakafoni än du ens kan föreställa dig. Det är det värsta vi hört på skiva på länge i form av trummad dekadens och man blir på fullt allvar förfärad över kulturskymningen. Hur kan dhrupad, dhrupads fanbärare, stå bakom detta? Något liknande hade aldrig hörts på en skiva med bröderna Dagar, den saken är säker.

Syd–nord: 3½–1, för att mrdangam alltid vinner över andra trummor. Sluresultatet blir 3½–1½ då bröderna Gundecha avslutar med ”Shankara Girijapati” i Malkauns, en av våra favoritlåtar. Dhrupad kompad på fiol – för första gången på skiva? :)

* * *

Vi tror att vi precis har lyssnat på indisk klassisk musiks mest prominenta trainwreck i mannaminne. Det var definitvt sämre live än på skiva, det vittnar de många klippen om; man kan inte undgå att höra dem. Och det är så bisarrt från idé till genomförande, men med så framstående sångare. Det är därför vi ger skivan tre stjärnor i betyg. Musikaliskt förtjänar den det inte; det var bara så galet alltsammans. En hot mess! Dock kan man inte komma ifrån intrycket att dhrupad är underlägsen den sydindiska musiken – och att bröderna Gundecha inte längre är dess främsta, eller ens särskilt representativa, uttolkare.

Att det blir så här är inte konstigt. Det är självklart. En jugalbandi mellan två jugalbandi-par, nord-sydlig fusion, musikens kanske mest olika genrer – det är ju ett jippo anordnat vänner emellan för att dra in pengar till välgörande ändamål och säkert aldrig menat att ta på fullt allvar. Det är dock en perfekt exempel för att illustrera några poänger med jugalbandi.

För det första att nord och syd aldrig någonsin kan mötas eftersom de alltid envisas med att ha med sig var sin trummis, så att ingen ska hamna i underläge. Även den allra störste optimist borde svälja att på de premisserna blir nord-sydlig fusion alltid pannkaka.

För det andra att det ofta är lätt att se varför jugalbandi inte fungerar: de stilar som möts är för olika. Här är det den långsamma dhrupaden som får stå tillbaka för veritabla kaskader av karnatisk tonkonst, och det tjänar inte alls musiken utan inbjuder bara till jämförelse, som dessutom blir orättvis. En sådan jugalbandi är väl oftast alltså till och med moraliskt förkastlig.

Och alla vet ju att jugalbandi, det är av ondo. Men för det tredje: att jugalbandi är en fullt framkomlig väg till Indiens allra största musik. Både bröderna Malladi och bröderna Gundecha har ju gjort storverk. Men då krävs det att musikerna är syskon, eller elever till samma guru.

Eller?

Det är jugalbandivecka på Panchamkauns, på allmän begäran. Vänta er många långa betyg.

VK

Precis, det är klart att man inte ska behandla en jugalbandi som en idrottsmatch. Förlåt!

7 reaktioner på ”Jugalbandi upphöjt i två

  1. Men er det i sig selv en bedrift at kunne synge mest musik på ét minut? Det skal jo heller ikke blive nogen konkurrence om hvem der kan synge hurtigst. Så havarerer det, synes jeg.

  2. Nordindisk klassisk musik bygger ju på att melodiken utvecklas genom framförandet, från enkel i alap till komplicerad i tAnbazi, från långsam till snabb, från gles till tät. Antagligen för att lyssnaren ska vaggas in i ragan, få internalisera den i sakta mak, gradivs, och tack vare det kunna relatera till den komplexitet som kommer.

    Detta är inte lika effektivt om man varvar det med Malladi Brothers karnatiska bravura. :)

    Det är klart att det inte är någon tävling om vem som sjunger snabbast. (Kanske i Pakistan?) Vår poäng är dock att om man ställer två så olika genrer mot varandra (genom att växla mellan dem var femte minut) fungerar inte dhrupad och karnatiskt på egna meriter, utan inbjuder bara till ytliga jämförelser. Till exempel vem som sjunger snabbast.

    Som sagt:

    Man kan inte låta bli att undra varför de sjunger lika mycket musik på en minut som bröderna Malladi på fem–tio sekunder. Vi vet svaret, ni vet svaret, men på den här skivan hörs inte svaret.

    VK

  3. PS: Denna ständiga ”utveckling” och stegring av melodiken är något vi egentligen är emot. Gång efter annan har vi propagerat mot den (undertecknad, undertecknad, JV, JV) (RK verkar inte bry sig nämnvärt?). Eller rättare sagt, vi har propagerat för hållbara alternativ. Så, det hade kunnat funka. :)

    VK

  4. Ja, det er jo simpelthen fordi karnatisk musik går hurtigere end den nordindiske, også i alap. Det er ikke noget man kan sammenligne, fordi det er så forskelligt, og så må man jo finde en fællesnævner.

    Jeg har hørt nogle gamle optagelser med Mohammed Sharif Khan Poonchwaley på pakistansk sitar. Han spiller usædvanlig langsomt, og kommer hans taans lige pludselig, som er ultrahurtige. Der ku man måske tale om konkurrence …

    Åh ja, og så Tafo Khan som jo spiller hurtigere end nogen anden jeg mindes at have hørt (med undtagelse af Tari Khan?) Jeg har selv spillet tabla fra jeg var 9 og nu dilruba med Dhruba Ghosh som lærer.

  5. Jeg kender ham ikke særlig godt, må jeg indrømme, så min mening er ikke velfunderet.

    Ved lejlighed skulle jeg måske spørge en af mine pakistanske venner, hvad han synes. Men altså, det er utroligt at han kan spille så hurtigt. Hvis det bare er det han består af, så kunne det være en kritik. Jeg ved ikke hvad jeg skal sige …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s