Fusion is confusion

Saim Thevenet, Pitbulls in the Nursery

Den ”fusion” som är ”confusion” när det gäller indisk klassisk musik brukar ofta kombinera det indiska med traditionell musik från någon annan del av världen, eller kanske i något fall jazz. Bland rättrogna lyssnare är det en ständig tävling att tycka så illa om detta som möjligt. Vårt personliga rekord torde ha satts när vi letade upp en lämplig Youtubevideo och kommenterade ”Please realize that fusion is not an innocent pastime. It genuinely hurts people”.

Idag har vi istället lyssnat på franska dödsplutonen Pitbulls in the Nursery, som spelar teknisk dödsmetall: närmare bestämt deras första (hittills enda) fullängdare: Lunatic från 2006 (Black Lotus Records BLRCD110). Omslaget är renlärigt men i dödsens absolut sämsta konvention, med monster och ”cyber” om vartannat, logotypen är ju så ynklig att man omöjligt kan tro att det ska spelas döds över huvud taget och man ska för den delen kanske inte heller döpa sig efter kamphundar. Faktiskt lovar inget gott hittills, om uttrycket tillåts.

En låt heter ”Monkey’s Masturbation”. Den börjar så här:

Monkeys are always ready to masturbate their brains
Monkeys are famous, monkeys are vicious
There are too many monkeys
Look at what they want to make of you

Samhällskritik alltså, med de hexagonalas karaktäristiska grepp om det engelska språket.

Monkeys are smart but stay shit
I think you can realize it
They’re good looking but they suck
They let you down so don’t give it up

Ja, vad säger man? Vi kommer i alla fall inte på något.

Och när man lyssnar på teknisk döds förstår man ju verkligen varför svartmetallarna ville starta upp en punkigare genre där det var viktigare att vara ute och mörda och bränna vitekrist än att slipa på taktartsbytena i replokalen. Här är det sådant teknikfokus att döden själv får stå tillbaka för något som närmar sig generellt muso-rockande (även i produktionen!); musikerskapet imponerar alltid, förstås, men inte musiken.

Så varför har vi genomlidit ”Monkey’s Masturbation” i Panchamkauns namn? Jo, skivan har ett tio minuter långt ”hidden track” efter sista låten, där gitarristen Saim Thevenet tar upp sin sitar och spelar en förvånansvärt fin aochar i raga Marwa. Efter tre minuter kommer övriga dödskrigare in och fusionen är ett faktum. Soft, trist och väldigt ometalliskt till en början, och Marwa är inte längre mer än en skala (fraserna återvänder hela tiden till S). Och när det till sist ska manglas vet bandet inte riktigt vad de ska göra bakom en så framträdande melodi. Se själva:

Kanske inte så mycket att rapportera om, men det är den hårdaste sitarfusion du lär få uppleva i första taget och roligt att höra att eländet för en gångs skull gör våld på även den europeiska yttringen, inte bara på den indiska.

Som kuriosa tänkte vi nu nämna Rudra, en pluton renrasiga indier från Singapore som menar sig spela ”vedisk metall”. Sedan mitten på 90-talet har de fått ur sig sex släpp där renset varvas med vediskt mässande samt diverse mellanspel av tablasolo, flöjt &c. En av skivorna heter The Aryan Crusade (Trishul Records TR 001, 2001) – nordbor, tycker tydligen Rudra, är till för att skoja med.

Så värst mycket krieg är det väl inte att uppträda i charmörfrisyr och lila tröja, och de vediska inslagen är också en ren studioprodukt så om liveakten Rudra har vi nog ingenting att säga. Här har vi dock haft möjlighet att bedöma en hel karriär och inte bara en enstaka skiva, och faktiskt har Rudra blivit stadigt bättre. Debutens taffliga halvdöds har med åren svärtats till en slamrig gröt som inte kan framhäva någon instrumentalteknik, men någon nordiskt acceptabel metall har de aldrig spelat. Därtill är deras dödsdyrkan ofta på tok för durstämd. Och det inte bara för att de hämtar inspiration ur en vedisk ljudvärld: några av medlemmarna tjänstgör på sidan av i melodiska dödsplutonen Kaliyuga och ett par andra är i new age-kretsar.

”Life metal”, skulle vi föraktfullt säga i Sverige. Och Rudra själva skulle väl hålla med.

JV

5 reaktioner på ”Fusion is confusion

  1. Wow! We just read ourselves in Google’s translation. Yes, mostly understandable – but sometimes a ”not” is lost in translation and a sentence comes out as its exact opposite! ”It does not deserve three stars” becomes ”it deserves three stars”. What a bug!

    Now the whole world will know us as benevolent fans of santoor, random jugalbandi, hiring gangs of thugs to beat up with lead pipes and bicycle chains anyone who defeats your son in a music competition, etc. :)

    RK

  2. HAHAHAH! I try to imagine the missing words and imagine what the botched idiomatic phrases might have been. Someday I am going to write a song and put a set of lyrics through 5 or 6 automated translations–the results are usually quite interesting, sometimes even poetic!
    Grego

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s