Ram Deshpande: Utsaah

Album: Utsaah. Sång: Ram Deshpande. Harmonium, tabla: Seema & Vishwanath Shirodkar. Legendary Legacy CD40 (Shuddha Sarang, Bhimpalasi)

■ ■ ■

En sångare vi brukar ha svårt att ta till oss är Ulhas Kashalkar. (Tyvärr är ju inte han vilken sångare som helst, utan allmänt ansedd som modern khyals allra bäste; men gissningvis är han lite för bra, för highbrow för vår folkliga smak.) Nu har vi försökt närma oss honom via hans elev Ram Deshpande, som har en CD ute i Legendary Legacys Rich Heritage-serie. Och ”rich heritage” betyder i det här fallet inte bara Ulhas Kashalkar, utan även kultsångarna Yeshwantbuwa Joshi (Gwalior) och Babanrao Haldankar står bakom.

En torr och tråkig början i Shuddha Sarang är visserligen lyssningsbar men inte allt för mycket mer. Vi är på väg att skriva av Deshpande som ännu en sångare vi lär få svårt att ta till oss, men så händer något när vilambit växlar över till drut (till Vishwanath Shirodkars studsande tabla).

Det brukar heta att vem som helst kan sjunga och spela fort; att långsamt tempo kräver en bättre musiker (och alap en mästare). Vi brukar inte hålla med – vi tycker så mycket om långsam musik och tappar lätt intresset av denna tvångsmässiga stegring. (Dessutom måste det ju rimligtvis vara svårare att improvisera i snabbt tempo och denna självklarhet tycker vi oss få bekräftad mer eller mindre hela tiden.) Men i fallet Ram Deshpandes Sarang kanske det ligger något i visdomsorden: det tänder till rejält när han kommer igång med tAnbazin och skivan är med ens riktigt medgörlig. Han marknadsförs som ”a fine blend of Gwalior, Jaipur and Agra” och faktiskt, det ligger något även i det.

Så när det är dags för Bhimpalasi är man med på noterna. Och han sjunger den från första början med en helt annan pondus. Borta är den oengagerade känslan från förra vilambit och även om man kanske inte direkt hänger på varje ton är man i alla fall tillräckligt intresserad av den – det hade varit oantastligt live; på skiva på en översvämmad skivmarknad kan det inte riktigt hävda sig; det är inte kolossalt individualistiskt och inte alltid överraskande; men inte tusan är det dåligt.

Dock: Han jobbar med en mukhda på temat g, g R S, S; men det är Bhimpalasi och shadjan på sam blir varje gång RSnS eller SRSnS. Ett gyllene tillfälle att då och då dra till med ett rakt g R S, S istället, och låta Bhimpalasi bara i denna lilla detalj stå tillbaka för allmänmänskliga behov, sunt förnuft och, ja, musik – men inte en enda gång gör han det. Hela spåret igenom förblir dennna längtan otillfredsställd. En oroväckande regelstyrd musiker.

VK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s