Allt du vet är fel

Köpande oss några skivor från Bihaan Music i Kolkata idag i ”grodan” ro stötte vi på det här mästerverket från en gigant som gått oss förbi. Swaroney av pandit Vishnu Sewak Mishra, född 1917. Vishnu Sewak Mishra

is the inheritor of ‘Prasuddhu-Monohar gharana’ or ‘Mishra gharana’, one of the most celebrated gharanas of Indian classical music for more than four hundred years.

Ja, där slog de oss på fingrarna – tänk att vi levt och gråtit indisk klassisk musik i så många år i så stor okunskap. Men nu ska det bli slut på vårt jamsande om Gwalior, Agra och Jaipur-Atrauli*. Gwalior och Agra är skuggor: Prasuddhu-Monohar är solen.

Naturligtvis går en sådan skiva inte att recensera. Den representerar mer än fyrahundra års mästerskap. Det enda vi kan göra är bot och bättring.

En annan gayaki som får stryka på fot är den legendariska Kotali. Ni vet, den med (för all del njutbara) Ruchira Panda! (Nej, det är inte roligt att hon heter Panda.) Vi har genom åren då och då återvänt till hennes pressmaterial, där

Sangeetacharya Tarapada Chakraborty, the pioneer of this Kotali gayaki, is the legend adored all over India for his contribution towards [varför inte?] Hindustani classical music

men nu får det vara ett slut. Prasuddhu-Monohar är solen!

JV

*) Och för den delen om Etawah och Dagar-vanit!

6 reaktioner på ”Allt du vet är fel

  1. Jeg var sammen med Dhruba Ghosh her i denne uge. Vi snakkede om gharanaer, og han sagde at Kirana gharana oprindeligt var sarangi-baseret. Nu bruger de harmonium. Agra gharana var harmonium-baseret. Nu bruger de sarangi. Bade Ghulam var jo sarangispiller før han blev sanger. Han er fra Kirana-gharana, så vidt jeg ved …

  2. BGAK var Patiala, men som vi säger i Sverige: SPELA ROLL. För nu är det ju Prasuddhu-Monohar som gäller!

    Kanske bäst att inte fråga Dhruba Ghosh om det! :)

    • Efterhånden er der så lidt forskel på gharanaerne, at jeg ikke kan høre forskel. Der har formentlig været mere forskel på alle de der sang-gharanaer, men forskellene er efterhånden så subtile, synes jeg. Endda har jeg hørt at gharana-begrebet var forsvundet da det blev formuleret.

      Nej, lad os endelig lade være at spørge Dhrubaji om det, shhhh :-)

      • Deepak Rajas ”Khyal Vocalism: Continuity within Change” lär vara det bästa som skrivits om khyalgharanorna och skillnaderna dem emellan. På äldre inspelningar kommer skillnaderna fram en masse och vi har ju faktiskt länkat till tre olika (Agra, Jaipur och Gwalior) här ovan som är tydliga exempel.

        Tyvärr har Raja i sin bok inget att säga om Prasuddhu-Monohar men vi kanske kan vänta oss en monografi i ämnet. Fattar ni? Mono-grafi! Ha ha ha!

  3. Jeg skal nok få kigget mere på de tre gharanaer ovenfor og have købt bogen. Den ser super god ud, også nu hvor jeg er begyndt at studere gayaki på dilruba.

    Længe leve Prasuddhu-Monohar, men det har den jo gjort i 400 år allerede :-)

    Ja, hvis man skal skrive noget om Prasuddhu-Monohar, bliver det i alle tilfælde et mono-grafi. Dipak Raja må have overset den stilart fuldstændigt, da han lavede bogen, når den nu har en så høj status som den har ( (-:)

    /Johan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s