Dholak: Ghulam Jaffer Khan

Album: Dholak. Dholak: Ghulam Jaffer Khan. Lehra: Sarvar Khan, sarangi. Sense World Music 108 (teental)

■ ■

Tänk att det fanns ett instrument som inte ens fått sin enda skiva av exotica, under de 40 år som gått i Europa – och att det inte var sursringaren! Sense World Music nöjde sig inte med att ge ut sammanlagt 11 skivor med ogenomträngligt och kanske osäljbart tablasolo (varav tre dubbel-CD), utan en skiva med dholak hann de med också.

Dholak är en så kallad ”barrel drum” som mrdangam och pakhawaj, men med slamrigare och ihåligare sound, som ni hört hundra gånger i lättare genrer från filmi till qawwali. I klassisk musik används den inte, så det här är en sådan där hjärtknipande historia där en ensam artist ”has single-handedly elevated his instrument to classical status”, som indierna älskar. Ghulam Jaffer Khan från Sauli utanför Ayodhya studerade tabla men brann hela tiden för sin dholak och hittade sätt att anpassa tablakompositioner och tablaspel till den. Sorgligt nog gick han bort kort efter den här inspelningen – Saptakfestivalen 2006 – och faktiskt låter han på rösten långt från kry.

I 20 minuter spelar han däremot förhållandevis njutbar pehskar, qaida och tabla-gat. Sarvar Khan kompar på sarangi, och skivan är inte dålig. Sedan höjer de tempot och skivan havererar som musikupplevelse.

I de första 20 minuterna är nämligen Sarvar Khans lehra i vändor på 14½ sekund. Det här kallar de vilambit, lågt tempo. Inför det 28 minuter långa spår som följer höjs tempot i praktiken bara med 10 procent – men lehran byts till en 3½-sekundersslinga. Rena tortyren, och vi förstår för vårt liv inte varför det inte hade gått att spela en fyra gånger längre lehra.

Det har varit tablavecka på Panchamkauns, med temat ”kan man lyssna på tablasolo om man inte själv spelar tabla?”, men nu tänkte vi vidga vyerna. Kan man lyssna på en skiva med dholaksolo om man inte spelar någon trumma över huvud taget? Svaret är nej – inte en hel, men väl en halv. Det här är oss veterligt den enda dholakskiva som finns med klassiska pretentioner, och den är lyssningsbar till ungefär 50 procent. Två stjärnor är det lägsta betyg vi kan förmå oss att dela ut till en så behjärtansvärd och framliden entusiast – men varför skulle du över huvud taget köpa en orange skiva med koncentriska cirklar på omslaget som heter Dholak? Är du så pass intresserad av slagverk har du väl för länge sedan hört den; annars kommer du aldrig att göra det.

RK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s