Ännu mer tabladuett med Alla Rakha och Zakir Hussain

AlbumShared MomentsTabla: Ustad Allarakha, Zakir Hussain. Lehra: Sultan Khan, sarangi. Navras Records NRCD 9003 (teental).

■ ■ ■

Efter gårdagens besvikelse – både på oss själva och på skivorna – när vi inte kunde höra något av värde i två jugalbandiskivor med världens största tablaspelare känns det lika bra att fortsätta försöka. En liveupptagning på Navras, Shared Moments, håller fram en värmande handduk.

Den gör inte om något av misstagen från oaptitliga Together och Maestro’s Choice, det medges. Här är Sultan Khan så oändligt mycket mer än en metronom: han ser till att hans lehra också är musik, den är svidande vacker, och han låter den leva med i musiken med variationer och reaktioner på det trummisarna spelar. (Och som de spelar – åtta minuter in i en skiva med Zakir Hussain är det fortfarande mycket långsamt, och det kan väl aldrig någonsin tidigare ha hänt?) Båda har också stämt till shadja, som sig bör, och tydligen gör det en viss sus att båda får spela med den ton och den tabla de är vana vid.

Fjorton minuter in är det långt ifrån långsamt, men det är en oerhört långsam lehra det smattras ovanpå, och Sultan Khan är så melankolisk att man nästan inte kan hålla tårarna borta. En egendomlig skiva. Tabla med Zakir Hussain, och direkt vilsam att lyssna på i över trettiofem minuter. Och samtidigt gråtmild.

Lyriskt som Drums of India är det inte. Tio–tolv minuter snabb teental lyckas även de lämna oss märkligt tomma. Ett molande vemod är allt vi känner. Men det är inte direkt dåligt. Inte förrän det avslutas med något som döpts till ”tani avartanam”, den sydindiska termen för trumsolo, och som vi därför (eftersom det här är nordindisk musik och inte sydindisk!) misstänker är nio minuter otraditionella pajaskonster (snabbt och slamrigt är det i alla fall, och plötsligt blir här också lehran en pina!), men Shared Moments – en inspelning som varken låter eller känns som vi trodde – får i alla fall tre stjärnor i betyg.

Det är tablavecka på Panchamkauns och vi frågar oss i vanlig ordning om man kan lyssna på tablasolo även om man inte själv spelar tabla. Eller, det har vi väl sett för länge sedan att det går utmärkt. Tabladuetterna däremot verkar ha svårt att nå upp till samma höjder. Fortfarande är Kishore Kumar och Ram Kumar Mishra på Makar Records den enda fullträff vi hört, och den kan du då inte lyssna på för det har flutit mycket vatten under broarna sedan den över huvud taget gick att få tag i.

RK

PS: En ej oäven skiva med Zakir och Allarakha är annars Tabla Tradition, som inte innehåller någon duett över huvud taget utan det bästa från Zakirs lyriska Drums of India (vilambit teental och punjabi dhamar) samt en orelaterad inspelning av fadern, med harmonium. Men ibland vore det skönt att brinna, gråta och leva för en musikform där den här sortens rumsterande återutgivning och ompaketering inte är legio.

En reaktion på ”Ännu mer tabladuett med Alla Rakha och Zakir Hussain

  1. Om ni undrar varför det står ”rumsterande” i RK:s PS är det för att vi haft ett stående vad sedan tidernas begynnelse om vem ska ska bli först med att lyckas använda ordet ”rumstera” i en recension. Nära rumsterar inte om i inälvorna på någon hare med några gevärshagel, om ni frågar mig.

    JV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s