Mer tabladuetter: Alla Rakha & Zakir Hussain

Alla Rakha & Zakir Hussain - Maestro's ChoiceAlbumMaestro’s ChoiceTabla: Ustad Allarakha, Zakir Hussain. Lehra: Sultan Khan, sarangi. Music Today CDA-91013 (matta tal, jaital, tal pashto – 9-, 7½- och 7-takt). 

AlbumTogetherTabla: Ustad Allarakha, Zakir Hussain. Lehra: Sultan Khan, sarangi. Bayshore/Magnasound CDHN0176 (chartal ki sawari, teental, rupak tal – 11-, 16- och 7-takt).

■ ■

I går nämnde vi som exempel på tablasolotraditionens oförklarlighet att 11-takten par excellence, ashta mangal, är döpt efter siffran åtta. Ska vi vara ärliga är väl inte ashta mangal någon taktart par excellence över huvud taget. Men hör på det här, då. Dagens 11-takt till recension, chartal ki sawari, är döpt efter siffran fyra. Panchamkauns ”förklarar”:

Indiska taktarter är mer konkreta än europeiska. En 11-takt är inte bara 11, som i Europa – det är därför det finns olika 11-takter. Chartal ki sawari ska inte jämföras med 11/8-takt utan är 2/8+2/8+2/8+2/8+3/16+3/16-takt och inget annat.* Det där såg oerhört knöligt ut, så vi illustrerar det i äkta europeisk notation, man är väl allmänbildad:

Även om alla vet hur en vanlig 4/4-takt noteras kanske det där ser ovant ut för många. Men, det förekommer.

Indiska taktarter är ännu mer konkreta än så, för var och en av dessa indelningar är antingen tali eller khali – ”klappad” eller ”tom”. När man räknar takten klappar man på vissa taktslag (tali), och på de ”tomma” kan man till exempel vifta lite diskret med handen i tomma intet. Det är därför chartal ki sawari är döpt efter siffran fyra. Namnet betyder ”fyrklappsritten”.

Är ni beredda på poängen?

Chartal ki sawari har inte fyra klappar. Den har fem. Den är indelad i sex delar, och man klappar på alla utom den tredje; den är khali. Chartal ki sawari är en 11-takt, indelad i sex, där man klappar fem gånger, och den är döpt efter siffran fyra.

TogetherTablavecka på Panchamkauns: vilket utbyte har man, som icke-tablaspelare, av alla de tablasolon som olika skivbolag tycker att man ska köpa? Efter gårdagens försök med Sharda och Visnhu Sahai är vi nu framme vid Indiens ojämförligt största tabladuo: Allarakha med sonen Zakir Hussain. Vi har lyssnat igenom två duetter, dels i Maestro’s Choicie-serien på Music Today (den första Maestro’s Choice, när åtminstone nästan alla som figurerade var mästare) och en skiva på Magnasound som heter Together, eller möjligtvis ”A Tribute to Masters from the Same Musical Family, Performing Together, Upholding the Best Traditions of Hindustani Classical Music”.

Att lyssna på de här två albumen det ena efter det andra är som att lyssna på en enda jättelång skiva. De skulle kunna vara inspelade i samma session. Båda spelas till lehran av Sultan Khans sarangi. Och något som vi tyckte var så knasigt att vi till och med gjorde oss lustiga över det när vi stötte på det på en annan av Zakirs duoskivor, med lillebror Fazal Qureshi – att trummorna är stämda olika – är tydligen regel snarare än undantag i denna tradition.

Men att lyssna på de här två albumen det ena efter det andra är också en skräckupplevelse: man blir rädd för sig själv när man inser att man förstår Lyle Wachowski på India Archive Music som producerar sina tablaskivor utan lehra. På Maestro’s Choice får man lyssna på en fem sekunder lång melodislinga som upprepas i 27 minuter – och mot slutet har tempot höjts så pass att den bara är fyra sekunder lång. Sedan följer 21 minuter med en melodi som lovar runt, med en längd på hela nio sekunder, men håller tunt, då den förbyts i en snutt som klockar in under femsekundersstrecket. På Together är den ena slingan fem–sex sekunder lång, den andra börjar under fyra och slutar på två och halv.

Ska vi orka med det här? Vi som älskar sarangilehra, vi som dömer ut skivor så fort vi hör ett harmonium – men vi klarar inte mer! Makar Records tabladuo, Kishore Kumar och Ram Kumar Mishra, framstår allt mer som en vinnare. Sarangin trakteras där av Santosh Kumar Mishra, och det 37 minuter långa huvudnumret börjar med den vackraste alap och en lehra som är hela tjugo sekunder lång. Och när tempot höjs spelar han inte bara samma sak snabbare: han byter. Och varierar sina slingor. Både som en goodwillgest till lyssnaren och som daad till trummisarna. Och tablorna är stämda i unison. Ni vet, som tablasolo låter.

Allarakha är borta sedan länge och Zakir Hussain är världens störste tabliya, och just därför känns det helt okej att rekommendera en annan tabladuett istället. Det som inte alls känns lika bra är att Makar Records också är borta sedan länge, och med dem skivan – den går absolut inte att få tag på över huvud taget i skrivande stund, i någon form. Men om ni prompt ska höra en tabladuett är det den ni ska ha. Annars finns det väl annat ni kan ta er för.

RK

*) Tja, nämnaren har vi såklart valt på måfå. Det hade lika gärna kunnat stå 2/4+2/4+2/4+2/4+3/8+3/8, men det hade blivit en väldigt lång takt i det europeiska modellen och vi hoppas ni förstår poängen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s