Maa Durga: 33+39 minuter

Album: Power & Grace 1. Flöjt: Hariprasad Chaurasia. Pakhawaj: Bhavani Shankar. Tabla: Anindo Chatterjee. Sense World Music 007 (Durga, Malkauns).

■ ■

VCD: Raag Durga. Flöjt: Hariprasad Chaurasia (and party). Pakhawaj: Bhavani Shankar. Tabla: Vijay Ghate. Sagarika SVCD C 006 (Durga, Khamajthumri).

■ ■

Det började med att vi hittade en jättedurga från Lalith Rao på 47 minuter, varpå RK förstås hittade en ännu längre med Shivkumar Sharma, av alla människor – helt spontant har det uppstått Durgatema på Panchamkauns, och det är bäst att smida medan järnet är varmt. En musiker som spelat in ragan i rejälformat inte bara en utan två gånger är Hariprasad Chaurasia – först på Sense World Musics Power & Grace 1 (Saptakfestivalen 2001) och sedan på VCD för Sagarika (Raag Durga, 2005). Den första är 33 minuter lång, och den andra 39. Vi börjar med den.

Hariprasad spelar tydligen nu för tiden – vi lyssnar inte jättemycket på flöjt – lite som Bismillah Khan på ålderns höst: med ”and party”. (Vi lyssnar så lite på flöjt att vi inte känner igen partyt.) Här hade man kunnat tänka sig att flöjtisterna hjälpte och inspirerade varandra i improvisationen, men så blir inte fallet. Efter tretton och en halv minut har Hariprasad Chaurasia slut på idéer och börjar nöta motiv som PmRP mR, PmRP mR, PmRD RD., PmRD RD., och då har han påannonserats i två minuter så Durga räckte alltså i mindre än 12 minuter för en musiker som gått i lära hos Annapurna Devi. Durga är och förblir en liten raga.

Återstående 25 minuter blir precis som vi trodde ingen rolig lyssning. Alltsammans spelas med både tabla och pakhawaj – tydligen också par för banan hos dagens Hariprasad – och även det leder tankarna till Bismillah Khan, som gärna hade både khurdak och tabla i sitt ”and party”. Vi kan inte riktigt med det inexakta smattrandet, och det spelar sönder flöjten, men Durga dog ju någonstans kring 13–14 minuter så vi vet faktiskt inte varför vi fortsätter skriva om skivan annat än för att fylla ut texten.

Som tur är strålar Hariprasads flöjtism i det lättmaterial som följer. Det är skillnad som på natt och dag: den imbecilla Durga (tro oss, man tänker många gånger att det här hade man väl kunnat göra lika dåligt själv; är det inte svårare att vara Indiens mest aktade flöjtist?) ska vara huvudnummer och en thumri i Khamaj ska fylla ut. Men det är precis tvärtom. Det är lekfullt, det är vackert, det passar flöjten – och inte minst finns det melodi att spela. Det är inte första gången en Hariprasad-skiva räddas av utfyllnad.

Här gör också ”and party” sig påmint och spelar polyfoniskt med mästaren. Väl kan det tolereras (nej?) i lättrepertoar men det börjar nog bli dags att värna den klassiska musiken mot ännu en käpphäst. Och som vi föll för den gimmicken första gången vi hörde den.

Nog om detta och över till Power & Grace 1, som den heter, Sense World Musics utgåva från Saptakfestivalen 2001. Här kom utfyllnadsmaterialet ut på en volym 2 separat, som säkert var en bra skiva – Durgan (33 minuter) samsas här med nästan 40 minuter Malkauns. Vill du höra 40 minuter Malkauns på flöjt så undanber vi oss dig som läsare – men den Durga han frammanar här är märkbart bättre. Vi bara lyssnade, och plötsligt hade det gått 12 minuter utan att vi reagerat negativt på en enda fras. I Durga! Hariprasad lyckas verkligen hitta melodier inom Durgas ramar som fungerar utan att kännas uttjatade – som det ska vara, förstås, men inte alltid blir i dessa ”små ragor”. Där Lalith Rao tråkade ut oss med vända efter vända avslutade med jobbig mukhda spelar Hariprasad en helt fri alap, som faktiskt blir bra musik, och han gör det så att man rycker till varje gång det kommer en pakar.

Här räcker Durga längre än i 14 minuter för en musiker som gått i lära hos Annapurna Devi. Närmare bestämt i 16 minuter – 17 om man är på bra humör – sedan är det som förgjort: en jor (på flöjt?) följs snabbt av en kvarts halvt om halvt söndertrummat durgande på tomgång och wow, Hariprasad: efter att ha lyssnat igenom två av dina skivor är vi fortfarande övertygade om att det är dödfött att spela in en lång Durga, men du har tagit oss ur villfarelsen att den är meningslös att spela in över huvud taget.

JV

PS: Ingen av de här utgåvorna vinner kanske någon skönhetstävling, så vi fortsatte på inslaget spår med en bild på Durga istället ovan. Håll till godo!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s