Pressgrannar: Lars Lovén, SvD

Under rubriken ”Tablaspel med fantastisk variation” skriver Lars Lovén en överraskande vettig recension av Nityanand Haldipurs och Sadanand Naimpallis Stockholmskonsert:

Pandit Nityanand Haldipurs och Pandit Sadanand Naimpallis konsert, som inleder denna den sista kvällen av Indien/Indien-festivalen på Södra teatern, understryker just de komplexa dragen. Tablaspelaren Naimpal reciterar och spelar korta stycken ackompanjerad av endast ett melodium [harmonium]. Han visar upp en fantastisk variation, och för den delen teknik, men med så många korta stycken i olika stilar och med tillhörande förklaringar är det svårt att ta till sig allt.

Mer lättillgänglig och precis lika imponerande i all sin stillsamhet är Pandit Nityanand Haldipurs del av konserten. Haldipur spelar långa, meditativa stycken på bansuri, en bambuflöjt med mjuk ton och en del blåsljud, ackompanjerad av Naimpalli på tablas. Bordunen spelas på en tanpura istället för den elektroniska shruti box som ofta används, vilket ger musiken extra djup och klang.

Visst, det säger inte mycket mer än att Haldipur och Naimpalli har uppträtt och Lovén tyckte det var ganska bra, men det är ju i alla fall inte fel.

Själva skippade vi denna spelning. Vi tycker nämligen inte om flöjt. Att det också skulle vara tablasolo hade vi inte förstått, och kanske hade det inte ändrat något, och hur som helst förblir Sarwar Sabri och Pinky Singh de enda tabliyor vi sett solokonserter med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s