Indrakishore Mishra ger en bra konsert i Chennai

Ännu en kvinna sjunger dhrupad – Indrakishore Mishras dotter Jaymala, rapporterar The Hindus stjärnreporter Lalitha Krishnan (ha ha! Ett internskämt!). Lustigt nog på turne ända nere i Chennai.

Panchamkauns har följt Indrakishore Mishra på skiva, vilket inte varit det svåraste, då släppen bara varit två: La tradition lyrique du dhrupad 3 på Makar Records och Raga Chandrakauns/Megh på India Archive – och glatt oss åt att han trots en beklämmande början blivit bättre och bättre. Tio år gick det mellan skivorna, och vi såg fram emot en till och ännu bättre några år framöver.

Nu är han ännu bättre, enligt The Hindus recension. Så här ser en bra konsert ut:

Accompanied by M Narmadha (violin) and Apurba Lal Manna (pakhawaj), veteran vocalist pandit Indrakishore Mishra embarked on alap, drupad and dhamar, his soft tone complemented by the robust voice of young daughter Jaymala. The duo illustrated a series of leisurely glides of Malleswari raga, evoking clear, simple motifs that put the voice through its paces for smoothness and pliancy in gradually widening swirls and whorls.

Demonstrating two types of gamaks, those emanating from the throat and the stomach, pandit Mishra aroused audience interest with the vibrations of highly stylised gamaks in a decidedly interesting display of virtuosity. The unfolding of the dhrupad replete with ornate passages invoked ancient echoes.

The accelerated pace highlighted the dynamic structuring of sahitya to tAl in “Hara Hara Mahadeva” dwelling on Lord Shiva’s attributes. The succeeding item transmitted intense energy with characteristic gamaks and strong enunciation lending points of emphasis. In dhamar, the syllables were finessed by technique, yet retained a raw power. In marked contrast, a wash of tenderness coloured the compositional richness of a chaturang, celebrating the glory of the goddess Kali in a melodic trajectory of sahitya, rhythmic syllables and swaras.

The swaramalika dipped into hues of swaras resting on laya variations. And finally, it was the prayerful “Bhavani Dayani” (Bhairavi) that stilled the senses and let the soul speak. Violinist M Narmadha’s responses drew appreciation from the vocalist.

När du tycker att vi är som mest negativa, tänk då på att om vi hade fått se den här konserten hade vi varit helt nöjda. Vi är inga elaka människor.

VK


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s