”15 Stages of Alap”

Hör du till det lilla fåtal svenskar som undrat över de ”15 stages of alap”, som nämns i förbigående i CD-häftet till Ustad Ali Akbar Khan Plays Alap (Alam Madina AMMP CD9303)? Då kan vi tyvärr inte riktigt hjälpa dig – det närmaste vi kommer är en indelning i 13 stadier, som Siddharta Chatterjee på NASA hittade i Bimalakanto Raychoudhuris  Bharatiya Sangeetkosh och postade på rec.music.indian.classical 1993, i samband med att Ali Akbars CD kom ut. En enkel sammanfattning är att det rör sig om alap, jor och 11 stadier av jhalla – och vips blir det klarare hur en rasika i ett flamewar kan ifrågasätta huruvida en annan rasika ”understands deep jhalla”.

Här har vi ställt samman några olika indelningar av alap som vi stött på genom åren:

stadier av alap

Japp, precis så intresserad vill en traditionell stränginstrumentalist att du ska vara av jhalla! Till India Archive Records försvar måste vi säga att det vill inte ens de – det är inte ofta de nämner så värst mycket av detta i sina tilltagna CD-häften.

Den enklaste möjliga indelningen är i alap och jor – det vill säga utan rytm, och med rytm. Här blir alltså jhalla också en sorts jor. Den vanligaste indelningen är förstås alap–jor–jhalla: alap arytmisk, jor rytmisk men fortfarande med melodisk tyngdpunkt, och jhalla med tyngdpunkten på rytm.

En indelning du säkert sett är i sthayi, antara, abhog och sanchari, precis som verserna/raderna i en komposition. Det handlar mest om var man rör sig i oktaverna: ”The musical idea stretches its wings in the sthayi, soars up in the antara, traverses the distances in the sanchari, and finally, with a broad sweep of notes in the abhog, furls down its wings.”, skriver Ira Landgarten i häftet till ZM Dagars Todi · Ahir Lalit · Panchamkauns (Raga Records 219). Kickern är att allt detta görs före jor. I jor kan man göra samma resa igen.

(Raychoudhuri är tydlig med att sthayi i alap motsvarar vilambit vilambit, antara motsvarar madhya vilambit och både sanchari och abhog ryms inom drut vilambit, men säger ingenting om hur de fyra melodiska delarna av jor förhåller sig till de sex tempon han beskriver – därav frågetecknet i diagrammet.)

Så till de tretton. Den arytmiska delen kallar Raychoudhuri vilambit (långsam); jor för madhya och drut (mellan och snabb). Var och en av dessa delar han in vidare i vilambit, madhya och drut, för sammanlagt nio allt högre hastigheter som ska gås igenom innan man är framme vid jhalla. Väl där delar han in den i jhalla, thok, lari, largutav och larlapet. I jhalla är rytm och melodi lika viktigt; från och med thok tar rytmen överhanden.

(Riktigt så enkelt var det dock inte, utan han beskriver (eller man kanske snarare ska säga föreskriver, eller ännu heller försöker föreskriva, för vi tror inte att så många lyder) dessutom vad och hur man ska spela på olika ställen i alap. Det intressantaste är en skillnad mellan vilambit madhya och madhya madhya: i vilambit madhya använder man glissandona meend och soont; i madhya madhya tar man hellre toner separat.)

Vid lari är vi framme vid jhalla som bara rör instrumentalteknik och inte sjungits i någon dhrupad. Detta stadium förklarar han så här:

”Lari” betyder girlang. Lari kallas det när man tar en enkel trum-bol och bygger på den på olika sätt. Till exempel, om vi tar bolen ”dhumAkit taktak” och tillämpar vistAr får vi ”dhumAkit taktak, tak dhumAkit-tak, dhumAkit-tak dhumAkit-tak dhumAkit” och så vidare. På instrument spelas här rytmiska figurer utifrån sådana trumstavelser.

Om du inte blev klokare av det kan vi trösta dig med att det inte var för att det är svårt att förstå, utan för att det omöjligt att uppbåda intresse. LarguthAv är samma sak fast med ”compound bols such as »kredhAn« and »kredhetete«” istället för de ”simple bols” som användes i lari. Att ”kredhAn” är sammansatt och ”dhumAkit taktak” är enkel säger väl allt om hur meningsfullt det här egentligen är. Larlapet är som en mer melodisk lari eller largutav, där man använder ”soont, ash, chut etc”, det vill säga olika melodiska figurer och gamaka. Och där slutar den jhalla en instrumentalist kan spela utan trummis.

Vi är framme vid paran, eller tar-paran, den ovanliga jhalla som även trummisen deltar i. (Trummisen kan enligt Raychoudhuri komma in även från början i jhalla eller i lari, men det hör till de ännu större ovanligheterna.) I paran spelar instrumentalisten en rytmisk figur först på melodistringen och sedan på chikarin, varpå trummisen svarar med samma figur eller en variation. Det här låter misstänkt likt det vi idag kallar sawal–jawab, ”frågor och svar”. Nästa elände till rakning är sAth, där instrumentalist och trummis spelar samma figurer samtidigt. DhuyA är tar-paran bara på chikarin. Och mAthA är lari/larguthAv utförd först på melodisträng och sedan på chikarin (varpå man får anta att trummisen förväntas svara) – och i paramAthA påbörjar man figurerna på melodisträngen och avslutar dem på chikarin. Denna sista styggelse spelas nu för tiden inte alls, skrev Raychoudhuri 1975.

Så egentligen är indelningen enklare än den ser ut. Första nivån är alap, jor, jhalla och paran. Sedan är jhalla indelad i jhalla, thok och lari, och all finare indelning därefter är akademisk för normala lyssnare: lari är indelad i lari, larlapet och larguthav, och paran i paran, sAth, dhuyA, mAthA … och paramAthA, som inte spelas, men ändå av någon anledning ska vara med. Man får väl vara tacksam att ingen hittills hittat på tio sorters alap till som visserligen inte finns men ändå ska listas i olika sammanhang, och hoppas att vi nu inte gav någon några idéer.

* * *

Vill du läsa ännu mer om sådant här rekommenderar vi varmt Sitar & Sarod in the 18th & 19th Centuries av Allyn Miner (Motilal Banarsidass förlag, 1997). Där presenteras den här modellen som den bör presenteras, det vill säga som en av många. Till exempel redogör hon också vad Karamatullah Khan presenterar i isrAr-i karAmat (1908). Här kallas den arytmiska delen av alap ”vilambit”, och är indelad i fyra sektioner, som alla heter sanchari (!). Sedan kommer jor, som kallas madhya, och är indelad i tio:

  1. lari: vanlig jor
  2. gamak: gamak-jor (gamak överallt! Skaka varenda ton!)
  3. choot: större hopp mellan tonerna
  4. dahak: en blandning av 1, 2, 3 och 4
  5. lahak: flera toner på samma anslag
  6. larguthav: en blanding av 1 och 3
  7. muran: en blandning av 1 och 2
  8. dahak – igen!: en blandning av 2 och 3
  9. adi: som 8, men med mer komplicerad rytm
  10. En blandning av 1, 2, 3, 4 och 5 som inte får något namn.

Efter detta kommer drut/thonk/jhalla. Vid det här laget kan väl ingen tvivla om att det vi håller på med är meningslöst.

Vad du måste förstå

Vad du måste förstå är att det finns inga ”15 stages of alap”, och inga 13 stadier heller. I Raychoudhuris modell är det jhalla och paran som har vardera fem delar: hos Karamatullah Khan är det jor som har tio delar, sedan kommer jhalla. Naturligtvis är det skillnader mellan traditionerna, men det här är ju löjligt. Aldrig lär någon ha buat för att en sarodiya spelat larguthav efter larlapet, eller hoppat över muran helt och hållet. Det allt det här kommer från – som Karamatullah Khans lista visar, där varannan punkt är en kombination av andra punkter – är olika melodiska tekniker, olika sätt att spela, olika regler för improvisation. Sådant som behövs om man ska kunna improvisera inte bara i en timme, utan i ett helt musikaliskt liv, utan att det blir friform. Olika mästare, skolor och traditioner har haft mängder av sådana tekniker för både rytm och melodi. Och det är vackert så. Det är hjärtskärande vackert. Skär i hjärtat gör det också att flera generationer nu har lagt ned så mycket tid och kraft på att förvränga dessa till delar arrangerade i bestämd kronologisk ordning.

Nå, så mycket tid och kraft var det väl i ärlighetens namn inte, men ändå.

RK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s