2003, när Kaushiki var obefläckad

Kaushiki Chakrabarty: Pure. Harmonium: Ajoy. Tab­­la: Yogesh Samsi. Sense World Music 047 (Ma­dhuvanti, thumri i Mand).

■ ■ ■

Tjugofem minuter in i vilambit strålade fyra stjärnor. Inte ett ofantligt ljus, men ett ansenligt. Kaushikis alap var kort men mörk och maskulin, hennes khyal likaså – långsam – och när den inte var det var den aggressiv, underhållande, i sin höga tanbazi. Pure, inspelad live i London 2003, var trots rejäl utgivning (av inte minst en trippel-CD) Kaushiki Chakrabartys bästa skiva. Riktigt, värmande bra.

Det är den inte längre, eller rättare sagt vi vet inte längre och bryr oss lika lite som för­ut. För tjugofem minuter in i vilambit kom en sargamtan från helvetet upp till Kaushikis allra högsta register, följd av en till, som innehöll ett oktavhopp. Ingen skiva med oktavhopp får fyra stjäror på Panchamkauns! Och i drut hittar vi godbitar som S! M! S’! M! S!, i staccato. Och skivan som lovade så runt! Precis som kometkarriären, och Kaushiki som person!

Nå, oktavhopp till trots – efter Pure börjar vi för första gången tro att hon en dag ska infria det löftet.

JV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s