Vintage Reminiscences

Album: Vintage Reminiscenses. Sång: Mukta (med Sowmya). Fiol: Savitri Satyamurthy. Chitra­veena: Ganesh (Ravikirans kusin). Mr­dangam: Umayalpuram Mali. Car­natica CAR CD 1075 (13 ”padams & javalis”)

■ ■ ■ ■ ■

Vill ni ha något annorlunda idag har vi den perfekta skivan åt er: Vintage Reminiscenses med ena halvan av syskonparet Brinda & Mukta, dotterdöttrar till Veena Dhanammal, Sydindiens största legendar sedan tre­enigheten. Det var väl bara något år sedan gemene man såg Brinda & Mukta som mer eller mindre oinspelade, trots att de omtalas som tidernas största. Sedan dess har det i rask takt dykt upp två CD med Mukta, sex med Brinda, en film där Brinda både sjunger och spelar veena – och nästan en CD med Dhanammal själv. Det var excentriska Arbiter Records i USA, som annars bara ger ut ashkenazijudiska pianister från anno dazumal, som skulle släppa den på etiketten World Arbiter (vilket j–a namn; vad man måste stå ut med!), men efter något dödsfall har projektet lagts på is (man kunde inte färdigställa CD-häftet. Vad  är det här? India Archive?). Samlarna kunde inte vänta, och Dhanammals sten­kakor läckte ut i alla fall.

I det fallet var väl värdet mest historiskt; det hade lika gärna kunnat vara cylindrar. Brindas sex CD-skivor är också de gamla inspelningar, och låter som mycket annat av det arkivmaterial som svämmat fram de senaste åren.

Skivorna med Mukta låter inte som något annat.

De spelades in 1999, när hon var 85 år. Hon har rejält understöd av Somwya, Savitri och Ganesh, men vägrar låta sig bäras av dem hur bra de än kompar. Muktas röstsvaga, skakiga falsksång är överallt på de här skivorna. Men hon vet vad hon vill med den.

Ni har aldrig hört karnatisk musik så inexakt. Ton efter ton slängs iväg ungefär dit den ska, inte mer. Men det görs av en sångerska som har lärt sig konsten så bra som det är mänskligt möjligt. Det mäktiga Dhanammal-banit, när det sjungs så här på sista versen, låter bra precis som belackarna brukar säga. Det går långsamt, som det gör på ålderns öst, och det är gamaka på varenda ton, vare sig hon vill eller inte. Oftast vill hon ju inget hellre, och då hanteras de dessutom så långsamt att musiken blir ännu segare. Varje stycke blir en enda seg, trögrörlig massa från början till slut. Konturlös – men bra. Född 1914, inspelad 1999, utgiven 2006 kan Mukta vara 2000-talets bästa karnatika. Och vi menar inte årtiondet. Den som inte håller med, han kan inte vara klok. Let no such man be trusted. Mark the music!

Lyssna gärna på Classic Kritis (CAR CD 1102), för Mukta var inte dålig på kriti. Men som kritisångerska stod hon inte huvudet högre än mängden – där fanns det många mästare. På padam och javali finns det ingen som klår Dhanammal-banit. Så lyssna inte på Classic Kritis innan du hört Vintage Reminiscenses. (Det gäller att prioritera.) Och inte förrän du lyssnat in dig på karnatisk musik i tio år. Men då.

Och ni får hålla med om att det är mer sympatiskt att spela in en livs levande 85-åring (och ge ut det som ”Vintage Reminiscenses”) än att krama sönder musiken med nyutgåvor av framlidna sångare och lämna de levande att tyna bort. Minst lika bra musik blev det ju också, kan man konstatera.

VK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s