Elev, student, lärjunge, discipel, shishya, shagird

Varför skriver vi alltid student eller elev, varför skriver vi aldrig lärjunge? vet vi att du undrar. På engelska gör man ju skillnad mellan students, som en mästare kan ha hur många som helst, och disciples, de invigda, som knutit tråd med gurun!

Svaret är att disciple är könsneutralt men lärjunge maskulint; vi kan inte förmå oss själva att kalla kvinnor för lärjungar. Och just eftersom man gör skillnad på student och disciple kan vi inte äta halva kakan och kalla män lärjungar och kvinnor studenter.

Är du helt jävla koko har du nu hunnit tänka att ”på svenska kan man ju säga discipel. Varför gör vi inte det på Panchamkauns?” Svaret är förstås att vi är måna om ett vackert språk, och i de fall vi inte får till det ska det åtminstone inte vara helt groteskt. Och adept? Fånigt, ovärdigt, samt känns som att det idag kan betyda lite av varje, nästan till och med efter-apare. En lärling skulle kunna vara något mer än en elev, det är sant, men det är för hårt knutet till hantverkargesäller och känns därför också ovärdigt för detta ädlaste av kall.

Finns det kanske några indiska ord man skulle kunna använda? Javisst, shishya, och i norr shagird; någon gång har vi säkert skrivit så. Som tur är passar båda in i svenska böjningsmönster (shishyan, shishyor, shagirden, shagirder) – men vi känner ändå att det kan vara idé att inte introducera ännu fler facktermer, allra helst inte för sådant som har så pass stort överlapp med svenska ord. Och vad vore poängen? Inte att göra skillnad mellan student och disciple, i alla fall.

Men tillbaka till lärjunge. Visst måste det kunna finnas en feminin form? Visst kan det det – Svenska akademins ordbok listar lärjunginna, och vi måste medge att det har sin charm. (Ett exempel tas från Atterbom: ”Min ståtliga Juno Schleiermachers lärjunginna”). Men även när det uppslagsordet skrevs, under sen trias, var lärjunginna ”numera knappast brukligt” och ”numera föga brukligt” i de två olika icke-religiösa betydelser som redovisas som nummer 3 och 4 fast vi inte kan se någon skillnad på dem. Men det gör kanske ingenting – när det gäller att översätta skillnaden mellan student och disciple är det ju just den religiösa laddningen man vill åt.

Mot lärjunginna måste man dock invända att det är fnoskigt. Som allt som fallit ur bruk känns det mest studentikost. Träffarna på Google är alla bibliska eller ålderdomliga, förutom en som är antisemitisk.

Och faktum är att vi inte är så pigga på den här skillnaden mellan student och disciple över huvud taget. Visst är den i princip nyttig, och ibland även i praktiken; men ofta vet man ju inte vilket som gäller och man kan ju inte gärna säga att alla är studenter tills motsatsen är bevisad för då skulle man ju råka skriva student om många som faktiskt är disciples. När det kommer till kritan är det som vanligt den svenska modellen som är bäst.

JV, VK

PS: Hur uttalar ni lärjunginna? Vår första impuls var att betona –in-, men vi fick också en andra impuls att betona lär- med andrabetoning på -in-, eftersom lärjunge betoner både lär– och –jung-.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s