Saraswati världen runt: i diasporan

Nu när vi avverkat Japan, Tibet, Bali, Kina och Thailand tänkte vi bunta ihop övriga Sydostasien under rubriken ”diasporan”. Strunt i Nepal med flera avkrokar som i princip är Indien, och det blir heller ingen odysse genom Leicester, Cleveland, Mauritius med flera indiska kolonier, utan vi håller oss till de länder som är så mycket mer spännande eftersom de en gång i tiden varit under hinduismens inflytande så att det kanske i viss mån fortfarande finns något uråldrigt i det hela och inte bara lite invandring under 18- och 1900-tal.

Men vi håller det kort. I Burma är Saraswati populär med fågel och litteratur, som vi också såg i Thailand. Teori och praktik, den senare från Kyaukdawgyi-templet i Insein, Rangoon:

Hur hade du mage att skratta åt den? Det är ju religion – och Burma är ett av världens värsta u-länder, där juntorna avlöser varandra. Skäms på dig. Thuyathadi heter hon i Burma, och är en av de Fem stora i landets buddhism, tillsammans med Chandi, Shiva, Ganesha och Vishnu (som alla också har obegripliga burmesiska namn som vi väljer att inte återge eftersom det känns som att hur man än gör blir det fel med translittereringen). Och hon är den burmeserna håller kärast, eftersom hon med sin lärdomsaspekt ses som väktare och förmedlare av de buddhistiska skrifterna. Det ni!

(Nå, enligt vad Panchamkauns erfar kan en en typisk burmesisk ceremoni ställa upp först Buddha med åtta arhatar, och sedan de nio himlakropparnas gudabilder: de Fem stora sätts upp sist och har bara till uppgift att dyrka och blidka himlakropparna; större är de inte.)

Från Brunei kommer den här Saraswatin, kanske lite väl estetiserande:

Vid det här laget känner ni väl igen hennes indonesiska rebab från Bali.

Grannlandet Malaysia (Brunei är en enklav i Malaysia, fast med kust) har den kanske maffigaste hinduiska helgedomen utanför Indien, Batu-grottorna, där vi hittar denna Saraswati:

Nu är Batu en modern skapelse från 1800-talet, men hinduismen går nästan tvåtusen år tillbaka i Malaysia och det är nog så att en gud eller två faktiskt slagit sig ned på ett annat sätt än i Edison, New Jersey.

Kambodja trodde vi mycket på. Där ligger ju Angkor Wat, det mest anmärkningsvärda hindutemplet någonsin utanför Indien, men som lekmän kunde ju inte vi veta att det inte finns några gudinnor avbildade där.

The women of Angkor Wat display no horrific or supernatural attributes or abilities. In fact, they appear quite normal, lacking fangs, halos, multiple eyes, wings or other fantastic features. No woman at Angkor Wat appears as a shakti, the manifestation of the female aspect of a god, sometimes seen with the animal head of a boar, bull, horse or lion. Nor do the Angkor Wat women possess necklaces or cups made from human skulls, skeletons or weapons …

… skriver Kent Davis, vem han nu är, som har en hel webbsajt (devata.org) ägnad åt ”mysteriet” med alla kvinnobilder i templet.

People worldwide instantly recognize Angkor Wat. Few, however, realize that for nearly 1,000 years this massive temple has protected the most extraordinary royal portrait gallery in the world: covering its walls 1,796 sacred Khmer women are realistically rendered in stone.

For 150 years, scholars have simply dismissed the women as ornaments “to entertain the king in heaven” or to “decorate the bare sandstone walls.” Our growing body of research indicates that these women served much more profound roles than mere decoration. For the first time, our investigation asks: Who are the women of Angkor Wat?

Det kan man ju tycka är en intressant fråga. Och delvis är Kent Davis värd att läsa, även om man snabbt förstår att han är något av en knäppgök: ”what if some of these female images represent real women?” fås att låta lika subversivt som bigfoot, och hela projektet presenteras så här:

Angkor Wat, Cambodia – site of the world’s most fascinating archaeological mystery: Why do Khmer women dominate the largest religious monument on Earth?

Det mysteriet har vi redan löst: det beror på att monumentet byggdes av khmerer, i khmer-land. Det var inte så svårt att lista ut.

Hur som helst, vi får nöja oss med något betydligt modernare från Angkor:

Där brevid ligger väl Laos, som vi inte vet något om. Och Vietnam – den här fullständigt fantastiska sandstensreliefen från Champa-periodens Vietnam (stilen heter Thap Mam) föreställer troligen Saraswati:

Gud vad söt. Japan har ett och annat att lära. Champa-skulptur brukade visa Saraswati sittande med en lotus i varje hand så här, men hon brukar också ha fågeln med sig och det har inte denna skönhet så säker kan man inte vara.  Läs mer om Champas fascinerande och kanske underskattade konst på Wikipedia.

JV

Fler artiklar om Saraswati världen runt

2 reaktioner på ”Saraswati världen runt: i diasporan

  1. Thank you for the link but I think you will find out who the real “knäppgök” is if you think about what you wrote.

    The devata at Angkor Wat have been entirely ignored by researchers for 150 years. The true “knäppgöks” believe these images are 1) unimportant because they are women, and 2) that they only represent “fantasy women” from heaven, from the imaginations of stone carvers.

    You say I’m acting like my idea that they are human is “subversive” … well, it is absolutely revolutionary if you know anything about Khmer studies!

    In fact, we are discovering specific ethnic and genetic indications that prove these women are based on human women, not imaginary goddesses … like Saraswati. You will not find that theory explored anywhere but at http://www.devata.org.

    By the way, thank you for including the devata of Angkor Wat with your article about Saraswati … but what is the connection? As I point out in the section you quote there is no indication that the women at Angkor Wat have any connection to the standard goddesses of India … especially Saraswati.

    None play musical instruments (i.e. the veena), none wear white (their garments are patterned), none are depicted with a consort (Brahma or any god) or mount (peacock).

    For more on Saraswati please consider

    http://www.devata.org/2009/08/review-buddhist-goddesses-of-india-by-miranda-shaw/

    For connections in Cambodia consider images of Durga, but again the Khmer ideology was quite unique in its interpretation.

  2. You’re right, of course, we don’t know anything about Khmer studies, we’re just rattling our mouths off.

    Why we quote your site: When we had looked at Saraswati in different countries, and turned our eyes to Cambodia, we expected riches, considering the wealth of Hindu and Buddhist sculpture especially at Angkor (which was what we knew about, being complete laymen). We were surprised to learn there are no goddess images at Angkor, and quote from your site to illustrate this … and, also, of course, because we felt the site was interesting and worth linking to.

    Many thanks for your commentary, which must under the circumstances be considered most polite (calling Saraswati “imaginary” aside). And props on picking up the Swedish “knäppgök”! We’ll make sure to pick up professor Shaw’s book.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s