Saraswati världen runt: Tibet

BOOM, vilken smäll på näthinnan. I vår serie Saraswati världen runt har vi nu kommit fram till Tibet och Transhimalaya. Precis som i Japan är det via Buddhismen och inte minst Suvarnaprabhasa-sutran hon kommit in i landet. Men om japanska Benzaiten 弁財天 har hamnat på en nivå jämförbar med jultomten, är det i buddhistiska ikoner vi hittar gudinnan i Tibet.

Sådana här färgchocker kallas thangka, tygmålningar i limfärg som hängs på väggen. Konstformen sägs ha tagits in av prinsessan Bhrikuti (605–650) från Licchavi i Nepal, som blev gift med Tibets förste kejsare. En regelstyrd konst där kroppsdelar och attribut placeras ut enligt vinklar och mönster, och allt är hårt stiliserat och följer noggranna beskrivningar av olika gudomligheter från teologin.

Så här beskrivs veena-spelande Saraswati av omåttligt gubbsjuke Jamyang Kyentse Wangpo (1820–1892):

Gudinnan Saraswati, med en kropp vit till färgen, ett huvud, och två händer. Avslappnat sittande, med ett ansikte som kvällsmånen, målade ögonbryn, två ögon vackra som lotusblommor, kastande blickar som stjärnfall, slät hy, rosor på kind, förtjusande. Halsen är gracil och lätt böjd; de vita brösten runda, fasta, styva och stora. Vänster hand håller en juvelbesatt gandharva-vina, höger hand knäpper på strängarna. Med mycket smal midja och mjuka höfter, välformad kropp, vacker, slät, ung, kurvig och rund. Sittande med benen, som är två till antalet, vita, släta, avslappnade och begärliga [!], lätt hukade; förtjusande flätor, långa och tjocka, halvt utsläppta över övre halvan av ryggen, halvt uppsatta i hårknut som blixtrar med önskningarnas juvel. I hårfästet en vacker guldkedja snärjd i blomster, blå, röda och så vidare, med örhängen av guldblomster och lotus. Bredvid öronen böljar sidenband [som fått så stort genomslag i den japanska ikonografin]; även rikt smyckad med juvelörhängen, halsband, armband, fotlänkar, midjekedja och så vidare. Klädd i förtjusande vit bomull och regnbågskjol; fantastiskt älskad, strålande åtråvärd – bara sexton år.

Vilket frosseri! Vad dagens Dalai Lama egentligen gör rent teologiskt vet vi inte, och det har inte varit alldeles enkelt att ta reda på, men man kanske kan hoppas att han också skriver mjukporr? Inte heller vet vi om Jamyang Khyentse levde i celibat. Det är inte helt självklart med tibetanska munkar, utan många varianter förekommer. Och prosan kan väl tolkas åt båda hållen.

Men inte kan väl gudinnan på ikonerna väcka samma känslor? Vi ställer oss kritiska.

Här är fyra äldre ikoner, som de målades på 1800-talet:




I avsaknad på tibetaner som någonsin sett Saraswatis veena, 200 mil söderut, fick Saraswatis instrument starka drag av en inhemsk luta som heter dramyen eller dramyin. Det problemet har nog inte dagens målare:




Konstigt nog finns det ingen självklar coffee table-bok med sådana här bilder i stort format – en av de få konstskatter som Taschen inte befattat sig med, trots den folkliga potentialen. Det finns gott om böcker om traditionen, och en hel del med äldre ikoner av historiskt intresse, men är det själva bilderna man vill åt är det närmaste man kan komma Celestial Gallery och Goddesses of the Celestial Gallery med målningar av nepalesiska Romio Shrestha, en av dagens bästa och fattas bara annat, han är nuvarande inkarnation av mästerkonstnären Arniko.

celestial-gallery11goddesses-of-the-celestial-gallery

De är inte så tjocka som man kunde önska, och de har förord av Deepak Chopra. Och om någon av dem innehåller Saraswati vet vi i skrivande stund inte. Kanske är det just du, kära läsare, som ska råda bot på detta.

Gudinna i rött

Det var vita Saraswati, det, med två och fyra armar. Men i Tibet har även röda Saraswati, Yangchen Marmo, fått ett visst genomslag. Så här målades hon av på 1800-talet i Mongoliet:

Och en klassisk beskrivning av Sakyapandita Kunga Gyaltsen (1182–1251), missionär i just Mongoliet:

Gudinnan Saraswati, med kropp så röd som korall, som själva färgen röd, ett ansikte och två armar. Höger hand håller önskningarnas juvel och vänster visdomens spegel. Höger ben är utsträckt och vänster indraget. Stora, svällande bröst [oh la ], klädd i silke och blomsterkjol; ung, bara sexton år, allvarlig, fredlig och leende, med ett vinnande sätt. Ett ofantligt ljus strålar.

Den här Kunga Gyaltsen var den fjärde av fem patriarker som grundande Sakya-skolan, en av de fyra skolor av buddhism som finns i Tibet. (Nyingma, Sakya, Kagyü och Gelug, men alla fyra har sitt ursprung i en och samma indiska skola, Madhyamaka, så skillnaderna är små.) En gång kom det sex lärde från Indien för att debattera med honom, men gick bet. ”Det är inte du som besegrar mig”, sade en indier – ”det är den orangea du har över axeln!” Så gav han sig på att levitera istället; Kunga Gyaltsen slog honom tvärt till marken. Då klippte den fallne av sig håret i vördnad. Lockarna fanns kvar som relik i något kloster fram till 1959, när kineserna satte P.

Vajrasaraswati, på tibetanska Dorje Yanchengma, är en annan form som ibland visas röd, här i form av en ikon från 1800-talets Bhutan. 1500-talsteologen Ngorchen Konchog Lhundrub beskriver:

Vajra Saraswati, med tre ansikten och sex armar. Ansiktet i mitten är rött, det högra blått och det vänstra vitt. I höger händer håller hon en lotus, ett svärd och en kartika. I vänster ett hjul, en juvel och en huvudskål. Smyckad med juveler och klädd i silke. Ledigt sittande, med vänster ben utsräckt.

… men på bilden har hon ju en veena istället för juvelen, och det smäller ju högre. Alla beskrivningar och alla gamla ikoner har vi förresten knyckt rakt av från Himalayan Art. Stora konstnärer gör ju det.

Saraswati inkarnerad?

Kanske inkarerades Saraswati i Tibet på 700-talet i form av Yeshe Tsogyal – därom tvista de lärde. Hon var en av kejsar Trisong Detsens drottningar (det gäller ju att kapa åt sig) men kom inte till sin rätt förrän hon gavs åt den indiske tantrikern Padmasambhava, som kom på besök.


Vit och röd ovan, något mindre detaljerat utförda av västerlänningen Rudin Kondo – ”konstnär, fysiker och modern alkemist” bosatt i Wien. Här rekommenderar vi verkligen att klicka upp fullstora bilder, för Yeshe Tsogyal visar allt, som den tantramästarinna hon är.

Men allt är ett elände, reinkarnationens hjul slutar inte snurra, och Yeshe Tsogyal återföddes ett par hundra år senare som superyoginin Machig Labdrön (1055–1149):


Machig Labdrön reinkarnerades sedan själv en hel del. Först 1248 som Jomo Menmo, som från och med puberteten lämnade fotavtryck i sten, sågs som en demon av trångsynta präster och gjorde storstilad sorti från jordelivet från en bergstopp – uppåt – med en flicka under vardera armen.

På 1800-talet fanns det två (konkurrerande?) reinkarnationer samtidigt: Aro Lingma (1886–1923) och Chönyi Zangmo (1852–1953). Aro Lingma föddes i en yoginifamilj men bröt den linjen genom att föda en son istället för en dotter, och spelade stum för att slippa prata med präster. Chönyi Zangmo var en gång död i tre veckor, en sorts semester i kopparfärgade paradiset. Från vänster till höger:

aro-lingma-chonyi-zangmo

(Just det: ett fotografi av Saraswati, och då har vi inte ens överdrivit eller förvrängt för att få det till ett fotografi av Saraswati.)

Sedan hände något. Idag är amerikanskan Tsultrim Allione, född JR Ewing (det är sant!), erkänd av två olika lamor oberoende av varandra som en reinkarnation av Machig Labdrön. Hon har fått i sin ägo den sista kvarvarande askan från Machigs kropp men hittills inte uträttat några underverk, enligt vad Panchamkauns erfar.

Som sagt, huruvida något av det här från Yeshe Tsogyal och framåt var Saraswati tvista de lärde om. Hur mycket Saraswati det i så fall finns kvar idag behöver man kanske inte vara någon större skolastiker för att omtvista. Vad Panchamkauns beträffar skulle vi inte visa en bild på en amerikansk lama om hon så målades av stiliserad och med underlivet aldrig så bart.

JV

Fler artiklar om Saraswati världen runt

4 reaktioner på ”Saraswati världen runt: Tibet

  1. Hej! Tänkte bara fråga var ni hittat den andra bilden och om ni vet hur gammal den är?

    Tack på förhand!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s