Sommaren 2010, när alla pratar om världsmusik

Tydligen förstör Sydafrika just nu sitt eget fotbolls-VM genom att gå på matcherna och blåsa i var sin öronbedövande plastlur. Ljudet av tusentals PVC-rör dränker allt annat och definierar hela turneringen. Alla pratar om tutan, som fått namnet ”vuvuzela”: spelarna ropar på förbud, Peter Jidhe knäcker en över knät i TV, Fifa-basen Sepp Blatter säger tvärtom att vi inte får europeisera det första afrikanska fotbolls-VM:et. Alla ska ha en åsikt. Sommaren 2010 är för första gången världsmusiken på allas läppar.

På Panchamkauns kan vi ingenting om afrikansk musik (fast vi är förvånade, nu när vi väl hör den, att den bara använder en enda ton), och så mycket som vi gjort oss lustiga över etnolyssnare kan vi inte riktigt ge oss hän åt vuvuzelan. Samtidigt vill vi förstås inte vara utan; vi vill också vara med och ha roligt. Och då sätter vi på det närmaste den indiska klassiska musiken har att erbjuda, nämligen Festival Music of Kerala på japanska JVC World Sounds.

Ditt soundtrack till fotbolls-VM: Festival Music of Kerala

Festival Music of Kerala

Album: Festival Music of KeralaNagaswaram: Murukesha & Ayyapa Kamber. Tavil: Professor Brabhakara Panikkar & Venugopal. Talam: Padmanabhan. Sruti: Ganesan. Label: JVC World Sounds VICG-5350-2. Innehåll (ej listat): ”sAmaja vara gamana” i Hindolam, ”I vasudha” i Shahana och ”nagumOmu ganalEni” i Aberi av Tyagaraja; ”paripAlaya mAm” i ritigowla av kung Swati Tirunal av Travancore; ragamalika ”cinnam shirukkiLiyE” av Subramania Bharati.

■ ■ ■ ■ ■

Just det, ska man närma sig vuvuzelan är det förstås på nagaswaram. Sydindiens blås – alltid mycket mer råbarkat än nordindiernas (och västerlänningarnas) shehnai. Men till fotbolls-VM duger ingen shejk Chinna Moulana eller TN Rajarathnam Pillai. På Festival Music of Kerala spelar inte de namnkunnigaste musikerna, dekorerade med trissor och medaljer, utan en tvättäkta nagaswaram-procession i Thiruvananthapuram 1989. Här om någonstans borde det stå TO BE PLAYED AT MAXIMUM VOLUME. Instrumenten stämmer ur sig, trumsolona dånar och noisejazz-lyssnare erkänner sig besegrade inom ett par minuter. Det här är livet.

De flesta stora skivbolag har velat ha en ”världsmusikserie” på sidan av, och JVC lyckades bättre än de flesta. Från subkontinenten fick man inte bara med sig Festival Music of Kerala, utan bland annat också bröderna Dagar, Rajeswari Padmanabhan och Balachander. JVC gjorde ingen hemlighet av att man blandade folk och klassiskt, och på den här skivan är diamanterna så oslipade att många säkert skulle sortera den spontant i det förra facket. Då och då lyser en alapana igenom, men det som spelas är repertoar oftare än improvisation – och ibland förvånansvärt rakt-upp-och-ner – allting lika spänt, allting lika hårt, allting lika högt och hårtslående.

Men det finns stora skivsamlingar som innehåller mindre raga-bhava än den här skivan! Häftet, skrivet av entusiastiska japaner, rapporterar att professor Panikkar ”constantly stressed that this music is the true classical music of southern India”, och vi är beredda att hålla med. Ska ni bara köpa en nagaswaramskiva kommer det säkert att bli något med Chinna Moulana – men om ni köper Festival Music of Kerala i stället är nog chansen större att ni bara köper en enda nagaswaramskiva. Indien och Afrika spelade boll: Indien vann med 100–noll.

JV

Pressgrannar: Så här recenserades samma skiva i amerikanska Hinduism Today december 1995:

Hold your own Hindu festival! – with the most authentic CD of temple nagaswaram available, perhaps the only one of its kind. There are many studio recordings of nagaswaram – that unmistakeable double-reed horn of South India – but, good as they are, they still sound “canned.” Not this one. Haven’t you wished that someone would record the incredible temple musicians of the South, those that perform as part of the daily regimen, whom you consider yourself lucky to have heard during darshan? That is what JVC has done. All the traditional festival songs are here, performed with delightful poise by mature musicians who demonstrate a subtlety rarely associated with this powerful and challenging instrument. Minor flaws are: though many ragas are presented, they all appear as one track and the ragas, recording site and musicians are not identified. (JVC’s liner notes are not always accurate about India and Hinduism and should be read with discretion.)

Musikerna identifieras dock visst i häftet och även med romaji:

Faktum är att de identifieras även på baksidan, men vi tyckte en sida ur ett japanskt häfte var roligare. Hinduism Today bjuder också på telefonnumret till JVC:s moderbolag Victor Entertainment: 03-3746-5697, vad läsaren nu ska med det till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s