Babanrao Haldankar

Album: Musician’s Guild Presents Shrikrishna (Babanrao) HaldankarSång: Babanrao Haldankar. Harmonium: Ajay Joglekar. Tabla: Kishore Pandey, Mangesh Avsare. Label: Musician’s Guild mgcd036a. Innehåll: Bahaduri Todi (”Mahadev Devan Pati” i tilwada), Shree (”Garib nawaz ho khwaja”, ”Ghungharwa baje jhananana”, tritaltarana)

■ ■ ■

När hörde du Bahaduri Todi senast? Gissningsvis var det Mallikarjun Mansurs HMV-LP, eller möjligtvis på konsert (kände du igen den?). Den verklige trålaren kanske har hört Jayashree Patnekars, som gavs ut på kassett av Alurkar Music House någon gång på 90-talet och idag bara finns på ryska MP3-sajter (i 128 kilobit) där man inte kan betala med Paypal. Vi har missat den. En och annan bagatell finns också utgiven – Vijay Sardeshmukh sjunger sockersöta ”Ri Main Kaise ke Jaaun” på Malini Rajurkars Todi Mahotsav, och 20 minuter med Ram Marathe finns ”utgivna” på ett ”MP3-album” genom Swarganga Music Shop.

Som sagt, gissningsvis var det Mallikarjun Mansurs HMV-LP. Och den är från 1969. Vad de allra flesta lyssnare anbelangar har ragan alltså legat för fäfot i 40 år.

Är det då inte fantastiskt att Musician’s Guild givit ut en Bahaduri med underskattade Babanrao Haldankar? Som studerat både Jaipur och Agra och skrivit en läsvärd bok om Aesthetics of Agra and Jaipur Traditions? Och som lyckas med konststycket att ta Mallikarjun Mansurs klassiker, samma ”Mahadev Devan Pati”, och göra den bättre?

Ja, det kräver sin man! Eller, det kräver att man vågar sätta ”klassiker” inom citationstecken och gå upp bara till g istället för m på sam, och det gör Babanrao. Det kan låta obetydligt, och i de stora sammanhangen är det det säkert också. Men Bahaduri Todi är inte de stora sammanhangens raga. Den har ju bara spelats in av två till fyra artister på 40 år.* Och trots att en av dem är självaste Mallikarjun Mansur är det den här ni ska ha.

En storartad Shree på 45 minuter fyller resten av skivan, varav 20 minuter är ren alap. (Här sjunger Babanrao med en student, identitet okänd, som får så mycket utrymme att det måste räknas som duett.) Relativt ostrukturerad sådan, som ibland är alap-alap, ibland jor (men för en gångs skull aldrig jhalla). Från början är det tydligt vad det är som gäller: inte formen, utan ragan; Shree; den uråldriga gudinnemelodin.

Genom alap och vilambit, i nästan 40 minuter, är det tydligt att man lyssnar på en urgammal arketyp. Rötterna går djupt – Shree är bland de allra äldsta ragorna – och vi har ännu en inspelning att lägga till Chand Khans och Laxmanprasad Jaipurwales i den exklusiva högen: Shree som mystisk upplevelse som kan skrämma en halvt fördärvad. Spänningen i uttarangan är olidlig, fallen plötsliga och långa. Någon upplösning är aldrig i sikte; ändå lyckas det hela tiden gå runt, runt i hypnotiska cykler. Och som han sjunger! Ibland vet man inte om det är bol eller akar. Ibland vet man inte det är sång eller mässande, när han rör sig in och ut i parlando. Ibland kan man inte ens svära på att det är en människa man hör. Babanrao har en rätt säregen röst.

Mer sådant här skulle man vilja ha på skiva. Babanrao Haldankar fick fem års Jaipur-talim av Mogubai Kurdikar, men tjugo års Agra av Khadim Hussain Khan. Agrasångare har ett så speciellt förhållande till sina bandisher, och att få höra dem hamra in dem i 20 minuter utan tAnbazi är tyvärr alltför få förunnat. (Just det, Shree sjungs i 40 minuter utan en enda tAn – det är inte precis som att han sår blommor.) Ett av de bästa bevis vi hört på Agras storhet – som levande tradition idag.

Men skivan får ju bara tre stjärnor? Ja, och det beror på ljudet. Några hifi-inspelningar har det här aldrig varit, men något gick också fel vid överföringen till CD. ”Die Musician’s Guild CDs sind leider alle fehlerhaft!” ursäktade sig en tysk distributör/importör – felet består i ett svårbeskrivligt digitalknaster eller -sprak, som inte liknar LP-knaster och inte har något självklart samband med underliggande signal. Vissa skivor förstör det helt; här är det inte så farligt, och det går hela tiden att lyssna. Men felet är så uppenbart digitalt och kan omöjligt ha funnits på bandinspelningen. I den avslutande taranan brakar det ihop totalt, musiken hackar och hela bitar är borta. Avdrag: minst en stjärna.

VK

*) I skrivande stund är vi osäkra på om inspelningen på Todi Mahotsav verkligen är Bahaduri.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s