Santosh Kumar Nahar: The Golden Bow

Album: The Golden Bow. Fiol: Santosh Kumar Nahar. Tabla: Shabbir Hussain (Delhi). Sense World Music SWMCD 030 (Yaman, Nat-Bhairav, tappa i Kafi, Mand, Bhairavi)

■ ■ (■)

”Santosh Kumar Nahar is fast emerging as one of the most exciting young violinists of North Indian classical music” inleder Sense World Music sin marknadsföring av den här skivan. I konkurrens med vem? Just det.

Själv inleder Santosh med en 25 minuters Yaman, inte alls rakt igenom lyckad, varav nio minuter i drut. Resten av spåren är över på 5–10 minuter var. Inga försök görs alltså att tvinga fiolen till lång vilambit, eller ännu värre alap-jor-jhalla, och frågan är om den hade klarat det. Vi vet ärligt talat inte om vi hört det göras – om någon nordindisk violinist lyckats hålla vårt intresse genom musikens matigare delar.

I den snabba sydindiska musiken passar fiolen perfekt, men i den nordindiska kan man inte låta bli att tänka på sarangin, med alla dess bordunsträngar, och känna att något saknas: just det – själva ljudet av musiken. Nordindien har ännu inte utvecklat ”an emotional response system towards the violin and the melodies it unleashes”, sade Santosh Nahar i The Tribune 10 juni 2006. Tyvärr hade han rätt. Till dess långa, tunna linje – ofta rak – känns den bubblande tablan malplace.

Men i snabba delar av skivan fungerar det bättre, och faktiskt är han en spännande ung violinist! Även om det i vissa stycken trampas vatten duggar idéerna tätt runt nästa hörn, med otippade om än publikfriande vägar genom ragan. Hade han hela skivan igenom spelat som i långsam Yaman, i Mand och i delar av Nat-Bhairav hade det blivit tre stjärnor – men det hade det blivit också om han spelat det här på annat än just fiol, eller om vi hunnit utveckla något ”emotional response system towards the violin”.

Titeln måste vara en dålig ordvits som anspelar på den gyllene trädgrenen som lyser väg genom underjorden i Vergilius Aeneid, känd på engelska som ”the Golden Bough”, men om man uttalar ”bow” som ”bough” betyder det oss veterligt inte stråke och man kan ju bli på dåligt humör för mindre. Dessutom är det ingen ordvits om det inte är någon vits med det – det räcker ju inte med att två ord är lika, det ska vara roligt också.

RK

Polemik mot RK:s dumheter

”One of the most exciting young violinists of North Indian classical music” – i konkurrens med vem? Med Johar Ali Khan från Patiala, förstås! Den som gillar släktträd kan ju begrunda hans lättfattliga:
Med honom, som inte alls påminner om Patialastjärnor som BGAK och Ashiq Ali – man tänker snarare Agra – finns inte mindre än 7 CD med magstark fusion, tydligen en klassisk skiva på okända etiketten AVT, och så en 63 minuters Lalit från holländska VPRO. Som börjar, utan en sekunds tanpura, med ett M,dN,dN, som känns precis som ett P,DS,DS. Inte heller denna violoninist är utan idéer.

Men där Santosh Nahars skiva är ett riktigt smörpaket blir Johar Alis Lalit nästan aggressivt svårlyssnad. Under fem minuters mäktig aochar i Dagarvanitempo slås man av hur lätt det kan vara att spela raga – det är bara att stapla prayogor, så kommer varenda Lalit lyssnaren har i huvudet lydigt till undsättning och vackert så – men när tablan sedan kommer in är det med ett solo som räcker i över två minuter, och det var den stämningen, det.

Sådana solon återkommer ofta genom hela skivan, och mellan dem spelar Johar Ali ut sina sista idéer om Lalit. Det tar inte hela timmen. När det är klart ser han sig fri att slå ner på enskilda toner och såga dem precis hur länge som helst; han gör faktiskt detta så många gånger att man hinner sluta reagera. En egendomlig, antagonistisk skiva som vi egentligen inte tycker är bra men ändå inte kan låta bli att lyssna på. Det här är långt ifrån första gången vi hör den, men rekommenderar den gör vi inte.

(Dessutom, RK, om det inte låter som ”The Golden Bough”, och inte på något sätt kan fås till humor – kan man inte öppna för möjligheten att det faktiskt inte är någon ordvits?)

VK

Album: Raga Lalit. Fiol: Johar Ali Khan.
Tabla: Rafiuddin Sabri. VPRO CD EW 0173 / Samarkand
Records SAMCD9008 (live i Paris klockan fyra på morgonen)

(■) ■ ■

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s