Liveblogg: Darbar Festival 2010

Ah! Sakuran blommar i Hyde Park, glad påsk och Darbarfestival på King’s Place, även om engelsmännen nu beslutat skriva allsköns egennamn utan apostrof. Sällan har vi väl hört bättre än Veena Sahasrabuddhes Ahir Bhairav på påskaftonsmorgonen! Fullsatt var det inte den tiden på dygnet, men vi som var där kommer att glöda i veckor av den här konserten. Som avslutades med nationalsången – mer sånt. What a great lady; nine marks lady.

Även om vi fick lära oss att Shuddha Sarang inte förmår följa upp Ahir Bhairav.

Och sedan fick vi stryk av Kushal Das.

Kushal Das är verkligen en av dagens allra bästa sitarspelare, med en övermänsklig melodisk fantasi. Han kan väva fraser längre än någon annan – till slut blev en så lång att publiken brast ut i en spontan ovation och han var tvungen att avsluta sin vilambit. Det var då han klev fram till Panchamkauns utsända och klådde upp oss efter noter, bistådd av Satjayit Talwalkar på tabla.

Så kändes det i alla fall att bli utsatt för deras enorma slam-bang-druta, längre än alap och vilambit tillsammans och allt med våld och yra. Konserten har redan skrivit festivalhistoria, det märks i vartenda skrymsle, men för stackars oss blir sånt här på tok för hektiskt.

Kanske har Deepak Raja lite rätt när han oroar sig för santoorens framfart? Att detta aparta instrument skulle sätta spår i musiken i stort kändes otänkbart, men Kushal Das har lagt sig till med något märkligt lätt, ultrasnabbt shreddande som härmar de små hamrarnas studsande på hackbrädet. Riktigt oroväckande, men förhoppningsvis bara en hyllning till Shivkumar Sharma som precis föreläst, som alltid i fårakläder.

Till kvällspasset klädde Anindo Chatterjee upp sig till tänderna och ledde Ravishankar Upadhyaya på pakhawaj (en av dagens allra bästa) och Neyveli Venkatesh på mrdangam (alla mrdangamspelare är i klass med de bästa på pakhawaj och tabla*) i en genuint underhållande trumtrio. I första raden satt nämligen, från höger till vänster, Jyotsna Srikanth (fiol), Satyajit Talwalkar, Kushal Das, Sanju Sahai, Tofail Ahmed, Pinky Singh, Rajhesh Vaidhya (veena, lustigt nog med väldigt bra plats), bröderna Gundecha, Veena Sahasrabuddhe, hennes man, och Sunil Kant Gupta (flöjt). Ingen publik kunde ha varit med mer på noterna. Mest entusiastisk var Rajhesh Vaidhya, som sånär flög ur stolen, med bröderna Gundecha på god andraplats.

Och på tredje raden satt vi, bredvid en 20-årig tjej med turban och skägg. Sagolikt! Sikher rakar sig ju som bekant inte alls (är det kanske så, VK, att alla kvinnor egentligen har skägg …?). Och skäggiga damen studerar musik, fick vi veta. Vi hoppas det går bra. Riktigt bra. För om indisk klassisk musik får en skäggig dam som affischnamn, då kan Kaliyuga stå där med skägget, om uttrycket tillåts, i brevlådan.

Nu väntar vi på bröderna Gundecha.

JV, RK

*) Och Neyveli i stärkt och kritvit khadi slog Anindos designerprål med hästlängder. Priset för bästa sari måste nog gå till Veena Sahasrabuddhe. What a lady, nine marks lady!

En reaktion på ”Liveblogg: Darbar Festival 2010

  1. Vi har nu läst diskussioner på Sikhsangat.com om detta och sikherna själva verkar ha svårt att acceptera kvinnor med skägg. Läser gurun som fan läser bibeln för att få bort kvinnornas ”onaturliga” hårväxt. Kan inte alla främmande religioner bara gå att reducera till några stycken i en lärobok för sjunde klass?

    VK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s