Tabla: Darbar Festival 2006

AlbumLive from Darbar Festival 2006Tabla: Anindo Chatterjee. Lehra: Ramesh Mishra (sarangi). Sense World Music 092 (2 CD, endast teental)

■ ■ ■ ■ ■

AlbumLive from Darbar Festival 2006Tabla: Swapan Chaudhuri. Lehra: Ramesh Mishra (sarangi). Sense World Music 091 (2 CD, endast teental)

■ ■ ■ ■

AlbumLive from Darbar Festival 2006Tabla: Kumar Bose. Lehra: Ramesh Mishra (sarangi). Sense World Music 090 (2 CD, endast teental)

■ ■ ■

Tablavecka på Panchamkauns: Kan man lyssna på tablasolo om man inte själv spelar tabla? är frågan. Och nu närmar vi oss svaret. Sense World Music spelade in de tre (hinduiska! :) stormästare som var i Leicester i mars 2006, för en jättefestival till minne av Gurmit Singh Virdee (en spelare som tydligen ”gjort mycket” för tabla i Storbritannien): Anindo Chatterjee (Farrukhabad), Swapan Chaudhuri (Lucknow) och Kumar Bose (Benares).

Anindo, Swapan och Kumar Bose är tre tabliyor som brukar kritiseras hårt. Det är inte för att de är dåliga, utan för att de är bra – det vill säga för att de har hög profil. De företräder alla tre olika tablastilar, vilket gör dem till måltavlor för varandras anhängare, och det är tre andra stilar än Zakir Hussains, världens mest berömde tabliya; världens mest berömde drar förstås till sig de mest råbarkade fansen, så därifrån blir kritiken extra hård. I just deras fall visar all kritik bara hur bra de spelar.

På det hela taget är det här troligen de bästa tablaskivor som kommer att göras under överskådlig framtid. Tre dubbel-CD, inspelade live med allt vad det innebär (mästarna sitter i första raden på varandras konserter), med Ramesh Mishras undersköna sarangilehra på alla tre; och alla också producerade precis som India Archives, med 29, 16 och 39 spår, som förklaras i CD-häftena; ofta står även vem som skrivit kompositionerna. Som tablasolo måste det här vara suveränt, även om vi inte har en aning (man måste vara tablaspelare för att kunna avgöra det) – som musik träffar åtminstone Anindo mitt i prick.

Hela Anindos första CD hålls i behagligt tempo, det där behagliga tempot där tabasolo har chansen att bli musik istället för smatter. Hans inledande peshkar varieras i över en kvart. Det är det här som gör skivan så bra: på första CD:n spelas bara nio kompositioner, som vänds och vrids på i flera minuter var. Tema och variationer inom tabla kanske inte heller är något varje lyssnare kan förstå, men det är något ingen lyssnare behöver förstå, för det undermedvetna tar hand om den saken och allt man hör är musik.

På andra CD:n öppnas skattkistan, och det urartar till 30-sekunderssnuttar (flera kompositioner per spår). Nu får man inte längre lugn och ro som lyssnare, även om tablastudenterna säkert imponeras, inspireras och underhålls kungligt. Men vi ger Anindo fem stjärnor ändå, och en femstjärnig tabla-CD för priset av två är väl inte så illa?

Swapan Choudhuri gör ett på papperet bättre framträdande, med långa stycken även på CD två. Trots det ger vi honom inte fem stjärnor. Varför vet vi inte riktigt, men vi gillar inte hans spel fullt så mycket. Det är hårdare, och stressar oss en smula. Hans Rubato är långt ifrån lika Divine. Han pratar lite mer. Det känns ovant att inte kunna formulera en bättre kritik än så, så han får sina fyra stjärnor.

Om Kumar Boses CD är inte mycket att säga, inte med våra perspektiv. Han spelar inte för någon lekmannapublik, utan här handlar det om att visa vad han kan. Då han kan så mycket vill han också visa många kompositioner och spelsätt, och så fort musiken kommit igång stoppas den upp igen för lite lec-dem (ej på engelska). Som dödliga lyssnare kan vi inte ge hans skiva mer än tre stjärnor.

Ramesh Mishra (mitten) får ta emot en Sangeet Natak Akademi Award 2008 av Pratibha Patil (Indiens president, henne känner du väl igen! Till höger akademins ordförande Ram Niwas Mirdha.) – och det var han väl värd, efter att ha kompat alla dessa tablasolon!

Tillsammans säger de här skivorna allt som behöver sägas om rytm i tablasolo: sex CD med tre av de allra största, som alla bara spelar teental, 16-takt. Polyrytmiken är helt osynliggjord: Anindo spelar i sex minuter i kvintoler (”khand jati”), men då är det också bara femmor i sex minuter och inte en enda fyra; allt man hör är att han byter tempo och spelar femtakt. Ju förr du lägger ner din gymnasiala fascination för polyrytmer och lustig taktart, och lyssnar på Anindo Chatterjee Live from Darbar Festival 2006, desto bättre.

RK

PS: Tänk dock på hur du lyssnar. En skiva där dussinet spår på 1:30 går i varandra gör sig inte så bra i alla MP3-spelare, utan ”gapless” är A och O.

RK

3 reaktioner på ”Tabla: Darbar Festival 2006

  1. Detta gudomliga rubato som ni återkommer till. Kan ni ge ngt exempel så att jag kan mer än tro mig förstå vad ni menar?
    Jonas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s