Tabla, bortom fyrverkerierna?

Erkänn, du kan ingenting om tabla! Tablasolo, tycker du, är det bara andra tablaspelare som lyssnar på, samt möjligtvis några oborstade jävlar som bara gillar när det går fort.

Vi förstår dig. Vi kan inte heller skilja en peshkar från en qaida från en chakradar (vi känner inte ens igen en rela). Och med det perspektivet har vi lyssnat igenom några tabla-CD vi hade liggande, för att se vilka som möjligen kan vara att rekommendera.

Går det ens att lyssna på tabalsolo? Indisk rytm har rykte om sig att vara ”komplicerad”, något som för en västerlänning är lätt att missförstå. Det första man tänker på är kanske taktarterna: visst är fem-, sju- och niotakt vanligare i Indien än i Västeuropa, men inte, i norra Indien, jättevanliga. Och taktarter på elva, tretton med flera större primtal har drag av gimmick och ”egghead music” där precis som här.

På de 17 CD vi lyssnat igenom den här veckan är det 16-takten som dominerar. Den finns på alla skivor utom en. På varannan skiva är den den enda som spelas. Näst vanligast är femtakterna (5, 10, 15), som spelas sju gånger; 7- och 14-takt spelas sex gånger; 6- och 12-takt två gånger. En gång listas en femtontakt som 8½-takt (8½/8=15/16), ett indiskt skrivsätt som ser krångligare ut än det är för utlänningen, åtminstone om denne skolkade från matematiken i mellanstadiet.

När rytm ska vara ”komplicerad” tänker man också gärna på polyrytmer – att man till exempel spelar 11 jämnt fördelade slag där takten har 8. Sådant förekommer, men ofta i snabb hantering där det bara blir ett smatter för lyssnaren, och bidrar inte mycket till det samlade intrycket. Tablans matematik handlar ofta istället om långa figurer med annan indelning än taktarten (att man till exempel spelar 9-takt genom ett antal 16-takter) som ändå fås att gå jämnt ut på ettan.

Så det komplicerade ligger inte främst i det vi skulle kalla rytmen utan i det vi skulle kalla musiken. De olika slagen på tablan kombineras på sinnrika sätt till trummornas egen melodi, och ofta på ett sätt som för tankarna till IQ-tester (”vilken figur följer logiskt efter de här tre?”). Tabasolo går till största delen ut på att spela inlärda kompositioner, som finns i olika kategorier, varav flera är uppbyggda på just det sättet, och variera dem enligt olika (improviserade?) regelsystem, på det sättet, i realtid.

Utan dessa kompositioner skulle ingen trummis kunna sträcka ut ett solo över en hel timme med bibehållen musikalitet – inte så snabbt som tabla spelas. För snabbt går det. För icke-tablaspelaren är det ofta ett problem. Har man inte lärt sig ”tänka tabla” hinner man inte med, och musiken försvinner i smattret.

Med detta i åtanke hugger vi in. Män och djurhudar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s