Þæt wes god cyning!

Album: Royal Collection of Mewar volym 5. Sång: Nasir Moinuddin & Nasir Aminuddin Dagar. Pakhawaj: Purushottam Das. Label: 5M/Virgin/EMI [EMI som från ingenstans!] 7243 87472 2 8. Innehåll: Kamboji (”Manusha ho to vohi” av Raskhan (1600-tal))

■ ■ ■ ■

Ännu en Kamboji från de äldre bröderna Dagar erbjuder volym 5 i Royal Collection of Mewar. Den enda raga som det redan finns två inspelningar av med bröderna (och en med deras yngre bröder) får alltså en till, och ens första reaktion är – behövs det verkligen? Tja. Den här är längre, en timme istället för en halvtimme (Dhrupad & Khyal) eller tre kvart (Calcutta 1955 på Raga Records) – lika lång som de yngre brödernas; ljudet är lite sämre än Calcutta-inspelningen, och …

… va? Det är klart att det behövs ännu en Kamboji från bröderna Dagar! Vet skäms! Vi tar allt vi kan få i Kamboji, detta slagnummer som bröderna Gundecha aldrig vågat spela in – att behöva jämföras med sådant här avskräcker den bäste. Det som kan sägas om den här versionen är att 1) de sjunger sargam; 2) det här har aldrig varit någon nomtom-raga för bröderna Dagar – lika kärnfull är jhallan här som den blev på studioinspelningen, när tiden var knapp; 3) det är bortkastad tid att lyssna på den här om du inte tar studioinspelningen först. Du måste höra hur hundraprocentig perfektion låter, gång på gång, för att fullt ut kunna uppskatta en lite knasigare, lite mänskligare version, tagen från 50-talsband, i slow motion. För det roliga med Kamboji är att man, uppväxt på en genomskyndad 30-minutersversion, alltid hör den med de öronen och inser hur långsamt dhrupad är. I andra ragor har man en sorts omvänd fartblindhet.

Den slutar mitt i och har som sagt sämre ljud än de två andra inspelningarna, så vi sätter fyra, inte fem stjärnor. Men det har varit en fantastisk serie, en ynnest. Huset Mewar skryter med ”unbroken custodianship” sedan 700-talet; det kan vi inte intyga personligen, men klart är att det åtminstone sedan 50-talet varit ett exemplariskt kungahus. Vem bryr sig om sjöpalatset fick förfalla ett tag (idag har det blivit Taj-hotell), när de har fördubblat de största dhrupadiyornas utvgivna œuvre?

Nu när det här blir det sista vi skriver om den här serien, vill vi lämna er med denna tanke: Kan inte Carl XVI Gustaf, istället för vad det nu är för älgjakt och Östermalms-höhöande han håller på med, ge ut lite dhrupad-inspelningar från 50-talet? Kan han inte det? Nej men så håll käften på sig då, rojalist. Och erkänn att kung Carl Gustaf inte skulle ge ut ens europeisk klassisk musik om den så hoppade upp och bet honom i arslet. Han gör ingen nytta alls, visst är det så? Han finns inte till för sina undersåtar, utan för sig själv?

Det tyckte du kanske på sin höjd var lite putslustigt, men när gjorde kung Carl Gustaf något för dig senast? När drottning Silvia? Deras ohängda ungar? Aldrig, eller hur?

Kungen av Mewar, däremot, þæt wes god cyning! Vi lämnar er med en bild på honom.

JV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s