O, Holi Night! Royal Collection of Mewar, volym 2

Album: The Royal Collection of Mewar, Volume 2: Megh, Kafi ki HoriSång: Nasir Moinuddin & Nasir Aminuddin Dagar. Pakhawaj: Purushottam Das. Label: 5M / Virgin Records 7243 813128 2 7. Innehåll: alap-jor-jhalla & dhrupad i Megh, Kafi-ki-Holi ”Kesar Ghar Ke Rang”

■ ■ ■ ■

Varför dhrupad sånär lades under jord av khyal är ingen gåta för den som föredrar khyal. Den som istället omhuldar dhrupad brukar säga att genren var för avancerad, för bra, för en allt dummare publik (i takt med att musiken blev en angelägenhet för inte bara kungahov) – en förklaring som ju också har fördelen att den får dagens dhrupadlyssnare (och -sångare!) att framstå i bättre dager.

En idé är ju annars att det inte var dhrupads långa, fina alap som ställde till det. Trots finlir med mikrotoner har den (utom i Malhar) tillräckligt mycket badhat och melodi för att underhålla vem som helst. Istället tror vi att riklig bolbant, layakari (eller vad f–n det nu heter!) kan ha haft ett finger med i spelet, att det är därför dagens Dagar- och Gundechastudenter håller sig mer till bandish nayaki/gayaki.

En invändning kan vara att även denna aspekt minsann är intellektuellt krävande, men glöm inte att den också brukar bli skrikig, våldsam och onjutbar som musik. Det är just därför volym 2 i Royal Collection of Mewar inte är en femstjärning skiva. En mäktig, musikalisk och imponerande Megh får se de sista av sina 33 minuter förstörda av akrobatisk, blodspottande bolbant. Kompositionen – och dhrupadälskare älskar ju också att berätta att dhrupad betyder ”fix komposition” – sjungs inte igenom en enda gång.

Det som följer sedan är dock desto bättre: en Kafi-ki-Hori-version av dhamarn ”Kesar Ghar Ke Rang”, en halvtimme efter mer folkkär mall. I vilsamt tempo tas improvisationerna varv efter varv mellan den sagolika mukhdan, helt utan dhrupadens ton-för-ton, helt i utblommad melodi. Trots tempot är musiken tätt packad och spåret känns, varje gång vi spelar det, överraskande långt. Mot slutet är tempot högre och tAnbazin står som spön. Det hörs att det är dhrupadsångare som gör det, det låter inte som det brukar, men det blir inte en sämre kopia – det får en air av det övernaturliga. Ta det här i lurarna en dimmig skymningspromenad: voilà, instant sagoland. Det här är första gången, 50 procent in i andra volymen av sex, som Royal Collection of Mewar på allvar hälsar välkommen till den gamla världen.

När man för länge sedan hört det bästa bröderna Dagar lämnat efter sig och trålar genom halvtrasiga gamla inspelningar på jakt efter guldkorn, kommer sådana här spår som en chock, och påminner verkligen om hur bra de kunde sjunga: vilken musikalitet, vilken fantastisk hand med musiken, att kunna ta fram den även i formerna längst ifrån levebrödet. Vilken bredd och disciplin att kunna göra det så bra men ändå nästan helt låta bli. Vilken makalös, oumbärlig skiva för att bara ha fyra stjärnor.

JV

Ashish Sankrityayan fortsätter sitt undervisande i baksidestexten: Megh, i familjens dhrupadlära, är vad som kallas för en komalang-raga medan Malhar, hur påfrestande den än kan bli, är teevrang: grundtonen i Megh ligger en smula lägre än tanpurans grundton (!) för att skapa resonans med komal nishad; i Malhar ligger den en smula högre för resonans med shuddha nishad. Därför är komal rishab i Megh-skalan längre än i Malhar. Sedan blir han mer kryptisk:

The use of the komal ga in Megh is again unique to the Dagar tradition. There is a certain ang or facet of this raga in which komal ga is used in a special way.

Inget mer. En gåta?

En reaktion på ”O, Holi Night! Royal Collection of Mewar, volym 2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s