Värst hittills

I marsnumret av The Atlantic (”jag vet, vi skriver månaden när nästa nummer kommer ut på tidningen så känns den färskare … och, öh, jag jobbar på marknad!”) läser vi, i ren affekt, en artikel om forskarvärldens förhållade till Grateful Dead. Tonen sätts: en forskare, som man förväntas heja på, är tidigt ute:

She became instantly famous, among a small group of scholars, and then, suddenly, among a much larger group of people. One day, without warning, Senator Robert Byrd, the histrionic and prodigiously opinionated West Virginian, gave a speech decrying what he considered an appalling decline in the standards for higher education, and cited Adams’s class as an example.

Nästa stycke – ”Other aspects of the band nevertheless continued to invite academic examination” (vår emfas):

Musicologists showed interest, although the band’s sprawling repertoire and tendency to improvise posed a significant challenge. Lieberman says that fully absorbing the Dead’s music could take years, and he has noted its similarities with South Indian classical music, with its complex notational system and highly formalized four-hour concerts.

”An appalling decline in the standards for higher education”, tycker vi med. För det första har karnatisk musik ingen komplex notation*, särskilt inte jämfört med den europeiska, som Grateful Dead använder. För det andra tycker en musikolog på UCSB att längden på konserterna i sig kan vara en likhet mellan musikformer (och en journalist på The Atlantic reflekterar inte över att det kan betyda att man måste anstränga sig för att hitta likheter). Och för det tredje finns det ingen likhet mellan Grateful Dead och karnatisk musik.

Vad är den här Fredric Liberman för figur? Förutsägbart har han skrivt om zenbuddhism (VAD ÄR DET MED AMERIKANER!?); på hans hemsida kan man läsa utvalda dikter han författat, eller, som amerikanerna säger, ”poem”. Ett heter ”Prufrock Unbound” och använder ordet ”plumeria”. Ett annat återger vi i sin helhet:

As I see it, the only way
to get out of a seamless tree
is gently, through the roots:
then gently slide between the shoots
of grass on the lea:
then finally come out into day.
Were it up to me
(and were it possible)
I think I’d stay
within the tree.

Nå, det rimmar i alla fall!

JV


*) ”Komplex notation” är värsta sortens kolonialism: istället för att se Indien för vad det är, låtsas man att det är precis som Europa fast bättre. Dubbel förminskning: egentliga kvaliteter tigs ihjäl, och man får det att se ut som att man måste hitta på de goda sidorna. Passivt-aggressivt: Men man har ju absolut inte sagt ett ont ord! Amerikanskt. Hoppas han har lååångt att pendla, musikologen.

VK

En reaktion på ”Värst hittills

  1. Det är väl ganska självklart vad det ”är” med amerikaner! Tänk dig själv om du var helt historielös. Historien är det enda som håller dig på mattan, vad nu den är, Beowulf och torshammare.

    RK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s