Bladet från munnen

Ranjani–Gayatri

Länge kunde mången nordindiska, där hon sneglade avundsjukt ner på det karnatiska musikundret, åtminstone trösta sig med att på skiva var det hennes sort som regerade. Men med de senaste årens enorma, systematiska utgivning av karnatisk musik, inte minst på överväldigande Rajalakshmi Audio (Coimbatore), där den dessutom tar extra plats i sina överdimensionerade pappförpackningar, känner nog en och annan nordindiska att det enda hanterbara är att börja recensera hela musikerskap.

Hwæt: Först ut, och säkert sist, i denna nyordning är systerparet Ranjani & Gayatri – vackrast på Indiens alla konsertmattor sedan färgfotots intåg. Till vår hjälp har vi en serie monstruösa utgåvor från just Rajalakshmi Audio: Madrāsil Mārgazhi 2003Mādrasil Mārgazhi 2004 (vardera 3 CD), Mādrasil Mārgazhi 2005, Mādrasil Mārgazhi 2006, Pādāravindam, Ambujam (vardera 2 CD) och Un Thiruvadi Charanam (3 CD).

Utöver dessa finns med de vackra systrarna, bara på Rajalakshmi Audio, singelalbumen ParamānandamSamaanamSaravanabhava och Thendral – dessutom har vi förstås en December Season 2001 på Charsur Digital Workstation (2 CD).

Ni kan ju tänka er hur mycket repertoar som ryms på alla dessa CD; man blir alldeles matt. Men med så många CD måste det ju även finnas, någonstans, en hel del musik. Och den skulle vi leta reda på.

Nu har uppmärksamma läsare noterat att systrarna, så vackra de är, avviker från vårt sångerskeideal. Istället för tanter är det snygga tjejer, vilket brukar betyda kvitter istället för sång; glitter istället för gravitas. Men ska det vara, så ska det vara! Två snygga tjejer är bättre än en. Vi har minsann försökt förut, men det var först med Ranjani & Gayatri det sade klick.

Dock är man förstås beredd vid det här laget på att bli besviken på ”girl power”. Antingen blir det som hos Spice Girls synonymt med bara ”girl” (man nöjer sig med att vara allmänt dålig och låtsas att det är ”power”), eller så gör någon gubbe sig rolig och sätter etiketten på 70-åringar – som mer än skämt faller det platt. Och båda alternativen förminskar just tjejer så det svider i skinnet. Men Ranjani & Gayatri är girl power på riktigt. Visst kvittrar de, visst är det fjäderlätt konfetti som singlas högt där uppifrån, men det är för en gångs skull konfetti med självklar auktoritet. Väsenskild från en 50-årings; det här är musik på tjejers villkor. Kompmusiker och publik hålls i schack, inte i betuttning, och inte med häxskrämsel utan med genuin respekt. Inte för att systrarna kvittrar högst eller snabbast eller sötast. De bara kvittrar bäst. För det är faktiskt också det en konst.

En trippel-CD från Rajalakshmi Audio i sitt pappmonster.

Visst hjälper det att systrarna på de skivor vi lyssnat på (tidigare var de violinister) är ungefär mellan 25 och 35, till och med däröver på de senast inspelade. Även om rösterna bara djupnar och blir bättre genom karriären var de inte ens i början särskilt vassa. Tjejer istället för flickor: till och med soniskt njutbara.

Men det här var en väldig massa lovord om något som är behäftat med enorma problem. Den myllrande repertoaren som fyller de här skivorna över alla bräddar sjungs aldrig med eld, aldrig ens med glöd, bara som timslånga genomgångar. Så det gäller att sovra.

Vi börjar med att gallra bort de alster som innehåller i princip bara repertoar. Saravanabhava, Thendral och Samaanam går bort, och allra mest Paramāndanam med sitt undermåliga ljud. Det som återstår är de imposanta fullkonserterna, även de förstås späckade med repertoar (tack så j–a mycket, Araikudi!), men åtminstone bitvis är de väl värda varje rasikas öra. Ofta har de dubbla huvudnummer: Mādrasil Mārgazhi 2003 har Suddhananda Bharathis ”Thukkiya Thiruvadi” i Shankarabharanam med 20 minuters alapana, och en RTP i Hindolam med 20-minuters ragam–tanam. Mādrasil Mārgazhi 2004 har kung Swati Tirunals ”Krupala Payala” i Charukeshi med åtminstone 15 minuters alapana och en RTP i Kanada, 20-minuters ragam–tanam även här. Mādrasil Mārgazhi 2005 har S:t Thyagarajas ”Etavunara” i Kalyani med 18 minuters alapana. Mādrasil Mārgazhi 2006 har Shyama Sastris ”Kamakshi” i Bhairavi med alapana på minst en kvart och en RTP i Kalyani med 20 minuters ragam–tanam. Pādāravindam (som också ståtar med kanjira!) har ”Gati Niye” i Todi (hela skivan är komponerad av Ambujam Krishna) med 15 minuters alap – då är hela spåret 50 minuter. Charsurs December Season 2001 har Papanasam Sivans ”Kapali” i Mohanam med 18 minuters alapana. Och Un Thiruvadi Charanam, slutligen, har Ramaswamy Sivans ”Ananda Natesa” i Todi med 17 minuters alapana och Gopalakrishna Bharathis ”Thiruvadi Charanam” i Kamboji, 53 minuter lång med 20 minuters alapana.

Å ena sidan ett autistiskt rabblande, å andra sidan flera timmar musik som du bara inte får missa. Det är i manOdharman systrarna blommar (även om huvudnumren på Padaravindam och Un Thiruvadi Charanam är värda att höra i sin helhet), det är här de sjunger musik istället för repertoar.

Men det är också här två snygga tjejer blir bättre än en.

För aldrig har vi hört maken till den sociala interaktion som präglar improvisationen på de här skivorna. Att snart sagt varenda fras får ett ”shabash” säger inte ens hälften. Ranjani och Gayatri älskar varandra, och det hörs – det inte bara suckas, utan det smackas så det stänker – de kysser musiken, kysser örat, sitter säkert och kastar slängkyssar till varandra på mattan – och det stönas så det står härliga till. Långt ifrån alla dessa stön sitter i lyssnaren öra. Det stönas de facto när Ranjani & Gayatri är på mattan. Violinisten, nästan alltid HN Bhaskar med sin mustasch, får lika mycket beröm även han, lika mycket uppmärksamhet*, och slagverkarna kan knappt röra en muskel utan att få ett eller två ”balé”, en slängkyss och ett – fjäderlätt – stön i örat, med halvslutna, målade ögon.

Som sagt, musik på tjejers villkor. Systrarna älskar varandra, och de bygger upp varandra, aktivt och medvetet, fras för fras, minut efter minut. (Inget av detta kärleksfulla suckande, kyssande och stönande är någonsin suggestivt, inte alls – och det är förstås precis då det blir verkligt suggestivt.) Och ta oss fan om inte violinisten, så mustaschprydd han är, även han blir bättre av denna kvinnliga touch. (Och touch är ordet.) Men också: När ni och vi sitter på konsert och säger ”shabash” är det för att sångerskan är bra; när en pondustant säger ”shabash” till sin 20 år yngre violinist är det också för att hon är bra – en väl tilltagen dimension av ”den här komplimangen räknas eftersom den kommer från mig, som är mycket bättre”, som känns tydligt även när det är Ranjani–Gayatri som öser beröm. Det här är tjejer som tar plats. Genom att vara just det.

Apropå just det: Nu har ni precis läst 1100 ord där kontentan var att gå direkt på konsertinspelningarna och koncentrera sig på huvudnumren. Hade vi behövt skriva ett enda tecken för att ni skulle begripa det? Nej. Men om det kan få en enda greppbräderunkare, pensionärskonnässör, eller helt enkelt vanlig hederlig rasika att lyssna en smula på Ranjani–Gayatri – att älska tjejer, då är ingen ansträngning för stor.

VK

Mādrasil Mārgazhi 2003 (3 CD): ■ ■ ■
Mādrasil Mārgazhi 2004 (RACDV0597–8, 3 CD [!]): ■ ■ ■
Mādrasil Mārgazhi 2005 (2 CD): ■ ■ ■
Mādrasil Mārgazhi 2006 (RACDV07220, 2 CD): ■ ■ ■
Padaravāndam (RACDV06181, 2 CD): ■ ■ ■ ■
Ambujam (RACDV05112,113): ■ ■ ■
Un Thiruvadi Charanam (RACDV0307, 3 CD): ■ ■ ■ ■

Paramānandam (RACDV0434): ■ ■
Samaanam (RACDV07243): ■ ■
Saravanabhava (RACDV05107): ■ ■
Thendral (RACDV0476): ■ ■

December Season 2001 (Charsur CDWL053D, 2 CD): ■ ■ ■

… med reservation för att det ska lyssnas bara på huvudnumren, och kanske skummas efter alapana här och där. Om inte ens den här generationen musiker själva entusiasmeras av repertoar, varför ska repertoaren då fortsätta bestämma?


*) Urskillningslöst? Vet hut! Lyssna på 16:45–17:02 i Kambojialapanan på Un Thiruvadi Charanam, när han fiskar efter mer genom att avsluta en fras för mycket med samma P-M-G som precis fått så fint beröm: tystnaden gör nästan ont.

En reaktion på ”Bladet från munnen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s