United States of Raga

”This collection of eight ragas can be enjoyed in several ways”, står det i CD-häftet. Ändå lyckas inte RK, den klanten.

Spårlistan på Ken Zuckermans Nature of Ragas / Ragas of Nature från 2005, med Anindo Chatterjee (Living Music Traditions LMT CD3007 – inspelad i – Schweiz):

  1. Morning Mist: intro
  2. Morning Mist: theme & improvisations
  3. Awakening: intro
  4. Awakening: slow theme & improvisations
  5. Awakening: medium theme & improvisations
  6. The Sun’s Welcome: fast theme & improvisations
  7. Passing of the Day: intro
  8. Passing of the Day: medium theme & improvisations
  9. Passing of the Day: fast theme & improvisations
  10. Twilight’s Secret: intro
  11. Soothing Rain: intro
  12. Soothing Rain: medium theme & improvisations
  13. Soothing Rain: fast theme & improvisations
  14. Moonstruck: intro
  15. Moonstruck: slow theme & improvisations
  16. Moonstruck: fast theme & improvisations
  17. Path to the Heart: intro
  18. Path to the Heart: slow theme & improvisations
  19. Path to the Heart: medium theme & improvisations
  20. Path to the Heart: fast theme & improvisations

– det vill säga Jogiya Kalingra, Ahir Bhairav, Nat-Bhairav, Bhimpalasi, Puriya Dhanashree, Desh Malhar, Chandranandan och Sindi Bhairavi. Vad är det för fel på amerikanska sarodiyor? Om det ska vara lättuggat för den som inte orkar med någon exotism, varför skulle den lyssnaren då köpa en ragaskiva över huvud taget? Om det ska vara poetiskt, varför heter det då ”The Sun’s Welcome”, ”Passing of the Day”, ”Twilight’s Secret” och så vidare? Och hur kan Puriya Dhanashree ha bara ett ”intro”? Vad introducerar det? Introt till ”Soothing Rain”? Fuck you.

Det ser extra dumt ut för att det är hela 20 spår, och det är det också: ingen alap är längre än sex minuter, ingen gat längre än sju. De flesta är under fem. Är det egentligen någon mening att göra sådana här skivor – att kalla in Anindo Chatterjee och göra sådana här skivor, dessutom? Vi tror att Ken Zuckerman är en bättre sarodspelare och en bättre musiker än så här, men tyvärr säger väl skivan en del om hur han faktiskt är i övrigt.

Och så börjar en titel som först lät charmigt indisk låta storhetsvansinnig. Det är inte snuttifiering som är ”The Nature of Ragas”, Zuckerman. Vi håller inte med om det på gamla stenkakor och vi håller inte med om det på CD. En stjärna.

RK

En reaktion på ”United States of Raga

  1. Apropå hippies träffade vi på en på krogen häromdagen som sade att på Ravi Shankars konsert i Berwaldhallen 1988 eller 1989 hade publiken applåderat efter stämning av sitar och tabla. Antingen är det så hippies ser på alap, eller så är det lite rörande att någon fortfarande sitter och tittar på Youtubeklipp från ”Concert for Bangladesh”.

    JV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s