Dinkar Kaikini död

Album: Inde du nord. Sång: Dinkar Kaikini, med fru och dotter.
Sarangi: Anand Kunte. Tabla: Yogesh Samsi. Ocora C 560113
(Malkauns, Khamajtarana, Bhairavithumri, Kabirbhajan)

■ ■ ■ ■

Gamla, fina Dinkar Kaikini har gått ur tiden. ”Dinkar is not mistaken for a ‘living legend’ in anyone’s mind but his own”, skrev Rajan Parrikar – nu inte ens där längre; och aldrig mer. Det är ledsamt. Och Rajan borde tänka förgänglighet och skämmas.

Som tur är finns Dinkar Kaikini på skiva – flera gånger om, och sedan länge, något inte alls självklart för en sångare av hans kaliber. En Salagvarali & Hindol Bahar har precis kommit i Sangeet Kendras 20th Century Baithak-serie; en duett med kultsångaren Kumarprasad Mukherjee på Bihaan Music (MER SÅNT!!!), Legendary Tunes, innehåller Nat Bihag och en Khamajdadra från en konsert 1972. A Charming Musical Boquet by Pandit Dinkar Kaikini (som skrev en hel del själv) på Inreco bjuder på Yaman*, Mishra Gara och Malkauns – och vem charmas inte av den titeln? – och på Legendary Legacy hittar vi Sagar med Darbari och Paraj.

Sagar är den enda av skivorna som sjungs med harmonium istället för sarangi.

Men det bästa med Dinkars skivkarriär, tycker vi, är att han redan 1997 gavs ut av franska Ocora. På hans Inde du Nord-volym ligger, förutom utfyllnadsspår par-le-nez, en Malkauns på respektabla 36 minuter varav nio är ren alap. En hel del Agra i den stamtavlan. Något alldeles underbart med Dinkar Kaikini är att när han väl fick spela in på utländskt bolag tog han, som så ofta, med sig både frun och dottern: de är med. Yogesh Samsi trummar, och han är Dinkars son – det visste inte slölyssnaren – så vi får hela familjen på samma matta. Anand Kunte spelar, just det, sarangi. Som framgår är det en utmärkt skiva. Ett utmärkt omslag också, Dinkar var så stilig med sin tangorabatt.

Det är lätt att göra sig lustig över fransoserna, med deras baskrar, randiga tröjor och Alain Daniélou. Men säga vad man vill om Ocoras Inde du nord-serie – den rymde såväl Sheila Dhar som Dinkar Kaikini, knappast självklara val för europén. Inde du sud hade tidigt en CD där Aruna Sairam sjunger bara padam – än idag världsunik. Det här var ett bolag som visste vad de gjorde. Det visste också Disques esperance redan på LP-tiden: såväl Balachander som Fariduddin Dagar kom med i serien Prestige de la musique extraeuropéenne (så ska saker heta, istället för ”musique du monde”!). Auvidis Ethnic fick ut ännu en skiva med Aruna Sairam, och det var under hennes första storhetstid, långt innan hon var superstjärna. Makar Records fick ut skiva efter skiva med fantastiska sångare som ingen annan ville spela in. Och vet ni vad vi precis kom på? Ingen av deras skivor har harmonium. Vi har levt med dem i tio år utan att ens reflektera.

Det är i och för sig lätt att göra sig lustig även över Makar Records, men det ligger något i bilden av den förfinade fransmannen, esteten. En fransman älskar det sköna, inte det dåliga, som är så populärt i andra länder. En fransman såg till att Europa fick höra Dinkar Kaikini nästan innan det fanns internet. Det är vi väldigt glada för – precis som säkert många andra fransmän, och säkert salig Dinkar Kaikini. Just idag är vi alla europeer.

RK

*) ”Matware Aaj”, som närmar sig Yaman på samma sätt som taranan Jal Balaporia sjunger, fast Dinkar förstås varken var Balaporia eller någon Khusro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s