Ingen miasma

Album: La tradition du khyâl au sarangi: Moradabad gharana
Sarangi: Sabri Khan
Tabla: Dayam Ali Qadri (Thirakwas nevö!)
Label: Makar Records MAKCD011 (Puriya Dhanashree)

■ ■ … ■ ?

Så har vi äntligen, sent omsider, åratal efter konkursen &c, kunnat lägga vantarna på Makar Records La tradition du khyâl au sarangi med Sabri Khan. Vilken känsla att få sprätta upp plasten kring en Makar-CD igen – flera år sedan sist, och otroligt många år sedan första gången – nästan så man skulle gjort en unboxing-video.

Och det första som slår en är vilket strålande ljud fransmännen har fångat. Så här vill vi verkligen minnas Makar Records, och så här vill vi verkligen höra sarangi i huvudet. Vi har aldrig hört en så vacker inspelning. Vilken ton Sabri Khan tydligen hade – en muslimsk skärpa istället för Ram Narayans hindu-miasma.

Det andra som slår en är att alap tar slut. Direkt.

Så vill vi i och för sig också höra sarangi i huvudet: rakt igenom khyal utan dhrupadpretentioner. En muslimsk skärpa, som sagt, istället för Naryanans miasma. Som står stolt i sitt sammanhang, istället för att sträva mot något annat. Men ju längre vi lyssnar … skulle man höra det här i huvudet, skulle man bli tokig. Det som avhandlas är Puriya Dhanashree, inte precis harmonisk musik, och Sabri Khan tar ut svängarna. En stor del av skivan tillbringas i snabbt tempo, där han, låter häftet meddela (och det stämmer faktiskt), bland annat spelar 42 över 32. Som lyssnare är man helt överkörd, och för att hålla denna tour-de-force på banan tar han till vartenda knep i boken. Och då menar vi: varenda formulaisk fras som går att vrida och vända, varenda förkomponerad tan, varenda skala upp och ner. På något sätt lyckas han samtidigt betona varenda dissonans som finns i ragan in absurdum, hittar hela tiden en mer halsbrytande twist, en större melodisk chock, ett brötigare oljud. Det är inte alls behagligt att lyssna på, men även om man kliar sig i huvudet över varför måste man beundra att han gör det. Nej, det är inte perfekt (och det ska gudarna veta att intonationen på den här skivan dömdes ut både här och där när det begav sig), men även om det är en bra bit ifrån är det beundransvärt nära. Som teknisk prestation vore det imponerande även på mer lättspelade instrument.

Men som musik är det så galet att det hade behövts en Vilayat Khan för att blåsa odödlighet i det. När sydindisk musik är over the top böjer den hela verkligheten – när nordindisk musik är over the top är det bara en massa zickzack, och det är sannerligen inget för ens den näst bästa. Vi kliar oss i huvudet över vår sista Makar-CD. Makar Records, ni var bättre än så här. Men samtidigt inte.

JV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s