Dick Erixons dåliga karma

Politikbloggaren Dick Erixon väljer idag att uppmärksamma en amerikansk miniskandal i Tiger Woods-skandalernas kölvatten, och vi uppmärksammar i vår tur detta för att det handlar om karma. (Tiger Woods är ju buddhist, och inte för att han är kändis utan för att han har thailändsk mamma.)

Det börjar med att högerjournalisten Brit Hume skriver, i Erixons översättning:

Jag tror inte den religionen erbjuder samma sorts förlåtelse och frälsning som den kristna tron. Så mitt budskap till Woods skulle vara: ”Tiger, vänd dig till kristendomen, för där kan du få en andra chans och bli ett gott exempel för världen”.

Då tar det hus i helvete i USA – Erixon skriver ”naturligtvis” och man är böjd att hålla med.*

En annan högerreporter, Carl Cannon, skyndar till Humes försvar:

Stephen Prothero, professor i buddhism vid Boston University, säger till AP: ”Man har lagen om karma, så oavsett vad Woods säger eller gör kommer han att få betala för de felsteg han gjort. Det finns ingen i himmelen som kan stryka synder från en balansräkning, så som fallet är inom kristendomen”. Professorskollegan James William Coleman i Kalifornien lägger till: ”Om man gör det Tiger Woods tycks ha gjort, kommer det alltid att jaga och straffa honom.”

Nu har Erixon vatten på sin kvarn och tar i ordentligt:

Alltså: Brit Hume har rätt. I kristendomen och judendomen finns utrymme för förlåtelse, medan andra religioner inte har det. Enligt buddhismen kommer Tiger Woods att straffas genom att han i nästa liv blir en lägre stående varelse.

Det är visserligen en väldigt rolig mening; läsare på västkusten kan ju spekulera i om inkarnationen blir kattdjur eller träd. Men det ser ut som att man missat något väldigt viktigt. Visst, det finns ingen i himmelen som kan stryka synder från balansräkningen. Men Tiger, som nu skaffat sig dålig karma, kan ju genom goda gärningar skaffa sig god karma som väger upp. Effekten blir densamma: onda gärningar måste inte ”alltid jaga och straffa” ens en buddhist.

Att Dick Erixon missar det här är väl mest att vänta; det känns inte riktigt som hans område. Hume är ju på missionerarstråt, så det är klart att han inte precis tar upp det. (”Samma sorts förlåtelse och frälsning”, ser han till att hålla sig klanderfri.) Och att någon Carl Cannon missar det är det ingen som bryr sig om. Men att Stephen Protero är ”professor i buddhism” och missar detta, det går bara inte att begripa.

Och det är ju inte självklart sämre att Tiger Woods ska göra gott än att någon bara ska ”stryka synder från balansräkningen”. Fast visst kommer han att straffas genom att han i nästa liv blir en lägre stående varelse; det kommer ju alla som hållit i en golfklubba.

OUR BUREAU


*) För ateisten är det väl bokstavligt talat obegripligt att den religiösa faktiskt tror på sitt och på att resten är irrläror. (Terry Eagleton i London Review of Books:

Imagine someone holding forth on biology whose only knowledge of the subject is the Book of British Birds, and you have a rough idea of what it feels like to read Richard Dawkins on theology. Card-carrying rationalists like Dawkins, who is the nearest thing to a professional atheist we have had since Bertrand Russell, are in one sense the least well-equipped to understand what they castigate, since they don’t believe there is anything there to be understood, or at least anything worth understanding. This is why they invariably come up with vulgar caricatures of religious faith that would make a first-year theology student wince. The more they detest religion, the more ill-informed their criticisms of it tend to be. If they were asked to pass judgment on phenomenology or the geopolitics of South Asia, they would no doubt bone up on the question as assiduously as they could. When it comes to theology, however, any shoddy old travesty will pass muster. These days, theology is the queen of the sciences in a rather less august sense of the word than in its medieval heyday.)

Ateisten uppfattar det, på allvar, som att de troende bara håller på sådär för att jävlas med varandra – att Hume vill ge buddhisterna en känga som när en Apple-användare gör sig lustig över Windows. Och som den genomsnittlige troende i övrigt förhåller sig till olika lärosatser kan man inte riktigt klandra ateisten.

En reaktion på ”Dick Erixons dåliga karma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s