Ghulam Hassan Shagan: Stockholm 2001

Sång: Ghulam Hassan Shagan. Harmonium: Qadir Shagan. Tanpura: Mazhar Shagan. Tabla: Sajjat Ali. Privatpress (Bhoopali – bada, chhota, tarana)

■ ■ ■

Pakistans nationalskatt har börjat turnera på gamla dagar. För gam­mal är han; 110 år såg han ut som på Södra Teatern, kritvit, genomskinlig och halvblind och kunde knappt gå själv. Och det var riktig pakistansk konsert-stämning: scenen full av råskinn, urdu i publiken, smaklös show­off-tabla och en sångare som faktiskt sjöng på kolonialtiden.

Halva spelningen har nu kommit ut på skiva, avspelad från italienska frimurarlogen P2. ”The first half was not broadcast as scheduled” står det på omslaget, men vi hörde den när den sändes – låter som att någon helt enkelt glömt att spela in första delen.

Hur som helst slipper vi på det viset Sajjat Alis tablasolo med jawab/sawal. I stället får vi en lustig Bhoopali som både är vacker och dålig. Gammelmanssång är det sannerligen: somliga kan ju sjunga hur falskt som helst och ändå projicera bhava överallt, och en sådan sångare är Ghulam Hassan Shagan, men här tänjer han verkligen på gränserna. Hela tiden ska han ge sig in i kraftmätnings­tihaier med Sajjat Ali som han aldrig kan vinna, och det slutar oftast med att han bara antyder den sista frasen med grymtningar medan Ali (perverst) dundrar hem ännu en sam.

Hur man än beskriver sådant låter det nog som ganska dålig khyal. Men ingen som satt på första raden på Södra Teatern den där kvällen skulle komma på tanken att klaga. Sällan har väl en sångare varit så gammal och så be­dårande toksöt. Och vi vill påstå att det också märks på inspelningen, även om det är svårt att övertyga om det i skriven text. För fler galna upptåg blir det – till exempel avslutar han en gullig tarana med att sjunga med munnen stängd: länge, men inte väl. Som pandasminkat fornminne har han något visst som gör att man förlåter sådana lustifikationer och blir beredd att förlåta ännu mycket mer, om det skulle behövas. I 40 mi­nuter är det nämligen högklassig Bhoopali-stämning, och då är det verkligen svårt att klaga – men så har han också god hjälp av sönernas mer på­litliga röster och Qadirs ofelbara, stabila bruksharmonium.

VKGHS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s