Dhrupad: Call of the Deep

Film: Dhrupad: Call of the Deep (2004). Av: Ashish Sankrityayan. Med: Rahim Fahimuddin Dagar, Ashish Sankrityayan. Webbplats: www.dhrupad-film.de

■ ■ ■

Någonstans mellan hemvideo och dokumentär hittar vi Call of the Deep, en kärleksfull 73-minutersfilm av dhrupadstudenten Ashish Sankrityayan som nu kommit ut på DVD. I ändlösa tagningar från Fahimuddin Dagars vardagsrum får vi följa en odramatisk gandabandan-ceremoni, en ständigt nickande Ashish, en mästare som sitter i pälsmössa och driver med andra sångare – och, en helt annan mästare i maläten T-shirt som demonstrerar den vackraste dhrupad som tänkas kan.

Till Ashish heder finns här inget romantiserande av en dhrupad på utdöende, ingen uråldrig sångkonst som kämpar i uppförsbacke i storstadslarmet. I stället får vi ett säkert oavsiktligt mystifierande av det dagarska hushållet, genom ögonblickskorta glimtar av ett bedårande persongalleri: det lilla barnbarnet (vems?) som inte förstår uppskatta gammgubben, fyra–fem unga damer i ständiga kafferep, trädgårsmästaren som fraktar gräsklipparen på pakethållaren, en solande katt och (till mästarens uppgivna förtret) skällande hund. Men samband, sammanhang? Aldrig. Förmodligen av ren tur har Ashish med sin hemgjorda klippning fått till en riktigt sevärd historia – faktiskt ännu bättre än en konsert hade varit filmad rakt upp och ned.

Till slut får vi följa Fahimuddin till en festival i Udiapur, där han sjunger lättrepertoar om Ali. Klipp till studenten som på sjunde dagen kastar sin röda tråd i floden; chockklipp till Indiens vackraste blinda fakir som tar emot en allmosa. Och klipp till en gudinnestaty medan Fahimuddin reciterar en bön till Gauri. Men denna envisa religiösa dubbelmoral är också det enda som kan gå tittaren på nerverna. Även om den inte är lika bra som Mani Kauls Dhrupad från 1983 är Call of the Deep klart bättre än Ian Hardys Singing Between Two Worlds från häromåret, och får en stenhård rekommendation: så bra att SVT hade kunnat visa den på 80-talet, innan de lade ner public service-arbetet och försökte sig på det hopplösa tutt-TV utan vare sig tuttar eller arsle.

JV

4 reaktioner på ”Dhrupad: Call of the Deep

  1. Et tip, bare for sjov. Prøv at høre Shamsuddin Desais cd med raga Puriya. Den er simpelthen så frygtelig, så det ikke er til at høre på. Hans rudravina er ikke stemt, det er umuligt at høre hvad han spiller, og der er intet talent at spore, nogen steder.

    Så taler han om at det at spille rudravina er hans vej til Gud i egenskab af at være sufi. Ham om det.

    Men det er morsomt at høre på, fordi det han spiller ikke giver mening, overhovedet.

    • Det forstår jeg godt. Der er vist heller intet at forstå …

      Jeg hørte hans Puriya, fordi en af mine venner har den. Det var simpelthen så frygteligt, at man let kunne forfalde til grineflip.

      Hans sønner spiller lige så frygteligt. Se på Youtube.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s