Casual Day Has Gone Too Far

Album: La tradition lyrique du dhrupad 10. Sång: Shivshankar Mukherjee. Pakhawaj: Apurbo Lal Manna. Makar Records MAKCD041 (Jaunpuri, Chhaya Nat, Bageshree)

”The singer develops the raga in a very emotional style, an important characteristic of the Gohar vani.” Ryktet säger att Makar Records drar upp riktlinjer för framtida utgivning på möten uppe i Eiffeltornet, med svepande gester ner över Paris. Det senaste tillskottet, helt okända Shivshankar Mukherjee från Bamaganchi, sjunger dhrupad enligt Tansens gharana. Hans farfar studerade för Nulo Gopal (Allauddin Khans första guru) och hans känslosamma stil …

Nej, nu får det vara nog! För första och enda gången åberopar vi kejsarens nya kläder! När vi spelar indisk klassisk sång för occidentaler får vi ofta reaktioner som ”var har han ont någonstans?”, ”is he serious?” och ”man, that guy is yelling!” Kära vänner: här är skivan som får ärrade mehfilveteraner att reagera likadant. Hans känslosamma still låter faktiskt uteslutande som att han skriker för att han har ont i magen, känslosamt förvisso, men musikaliskt är det en riktigt dålig skiva, troligen Makars sämsta.

Den som inte hört talas om Mukherjee behöver inte känna sig obildad. Var fransmännen hittade honom vet vi inte, men han bodde i en liten by utanför Kolkata, gav aldrig konserter (quelle surprise), var svår att övertala och gick bort ett halvår efter inspelningen. Man kan fråga sig om det är rättvist att dokumentera och ge ut en sångare på sista versen som inte ens uppträder, men man måste också lämna plats för möjligheten att Makar faktiskt tycker att det trots tillkortakommandena hos den döende dandyn blev en bra skiva.

! ! !

Det tycker sannerligen inte vi. Den alldagliga ragadarin har vi hört förr. Här serveras den med mängder av märkliga mohror (MR PMG (!) d->P), dålig andingsteknik och ett uttryck överdrivet över alla bräddar. Vad är Makar Records: a) vinstdrivande, b) konstnärligt betingat, eller c) ett antropologiskt referensfonotek? Utan de senaste tio årens pionjärinsatser hade man varit tvungen att svara antingen c, eller ännu värre inget av ovanstående. För att marknadsföra detta senaste alster drog direktörerna igång en stor polemik om att Tagore skulle ha stulit sina sånger från Mukherjees dhrupadgharana. Vi orkar inte.

Musicians’ Guild i Kolkata har givit ut två skivor med Shivshankars student Satinath Bhattacharya, som representerar sin skola betydligt bättre.

NK

2 reaktioner på ”Casual Day Has Gone Too Far

  1. Makar har lagt ner, så det blev inget med det. Frederic hälsar förresten, och tackar för att vi köpt allt han sålt genom åren. På det stora hela är det nog vi som ska tacka.

    JV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s