Divine Dhrupad

Krishna i Kerala

Album: Divine DhrupadBansuri: Hariprasad Chaurasia. Pakhawaj: Ramakant Mhapsekar. Label: Super Cassettes SICCD 043 (TSeries/Immortal Series). Innehåll: Jait, Bihag, Khamaj

■ ■ ■

Sommaren 1998 skrev en flöjtblåsande utböling på rec.music.indian.classical att vissa stammisar ”would find fault with the flute playing of Krishna himself”. Inte alltför mycket senare hittade vi Hariprasad Chaurasias udda Divine Dhrupad (omslag här – men då kan du aldrig ha det osett!) i en begagnat-affär på sämre sidan av stan, och kunde inte stå emot. Dessvärre visade sig skivan så trasig att vi inte kunde spela den alls.

När vi nu sju och ett halvt år senare ramlar på skivan igen, den här gången i en hippiebutik i Västerås, på fyllan, fungerar den utmärkt. Även om vi under åren som gått insett att det Krishna en gång spelade inte på något möjligt vis kan ha varit vår moderna dhrupad, var det en principsak att köpa den.

Som T-Seriesprodukt åtföljs den inte av någon förklarande dokumentation, vilket hade behövts. Dhrupad på flöjt: man vill verkligen veta hur han tänkte. Visserligen slås man snabbt i alap av hur mycket han kan böja tonen – som flöjtist är han verkligen skicklig – men nästan lika snabbt av hur lite det ändå räcker; en insikt också Hariprasad själv gjort, då han snabbt ger efter för khyal ang. I jor och gat blir det smärtsamt tydligt, då mycket av det han spelar i princip är nedsaktad tAnbazi. Samtidigt vet han att det inte passar, och håller hela tiden tillbaka.

Trots det kan Chaurasia sin Bihag så bra att han får den att fungera. Med omärklig jhalla (jämfört med Jait blir både alap och gat godare när de inte har någon fyllning att ta smak av) och riktigt avslappnad dhamar med Mhapsekar må det vara formell katastrof, soniskt undermåligt (vi tänker så klart på trumsoundet) och inte ens särskilt avancerat som kuriosa, men musikaliskt står det över sådana invändningar. När han avslutar med Khamaj är det i bästa folkton – apology accepted, Harry – och ordningen är återställd. Synd på ovanliga Jait, den trevligaste ragan som sprungit ur Marwa that, men Divine Dhrupad har, ta i bambu, och inte för dhrupadkonnässören men för flöjtlyssnaren, ändå en hel del att erbjuda.

JV

Herrejösses, så omslaget ser ut. Vi väger upp med en bild på Mhapsekar:

Ramakant Mhapsekar

Mmm…Mhapsekar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s