Vilayat & Imrat: jugalbandi

Album: Inspiration – India. Sitar: Vilayat Khan. Surbahar: Imrat Khan. Shehnai: Bismillah Khan. Tabla: Samta Prasad. Label: EMI Classics 724356588127. Innehåll: Miyan ki Malhar, tablasolo, Miyan ki Todi, thumri i Piloo & Bhairavi, chaitra-dhun från UP

■ ■ ■ ■

Ralph Lundsten. Två ”musikaliska landskap” av Sveriges elektronpellejöns tar upp en av fem skivor i EMI Classics Inspiration-serie, som syftar till att ”reflect the diversity of ‘classical’ music found in various parts of the world”. Med citattecken och allt. Där biter inte ens recensentens vassa penna.

De övriga fyra har filmmusik på påhittat indianspråk av Heitor Villa-Lobos, folkmusik från Anatolien på gitarr, och, efter en imponerande upphämtning, japansk gagaku. Och en återutgivning av Vilayat och Imrats gamla jugalbandi-skiva från 1962. Bakom detta anonyma omslag med en dansares fot i rosa på svart döljer sig alltså en av instrumentalmusikens riktiga klassiker från den tiden då det var frustrerande att det bara gick att göra korta skivor. Och ju fler 80-minutersutbredningar man blir bara aldrig så lite besviken på, desto bättre låter de klassikerna.

Om vi börjar bakifrån med Vilayats thumri i Piloo, så är det nordindisk musik när den är som bäst. Visst brukar det ena magiska ögonblicket efter det andra ta form när de stora mästarna är på mattan – skillnaden är att Vilayat här tar vara på dem, agerar i frågan och arrangerar dem i en långsam framåt marsch som hela tiden tar om samma tjusiga mukhda, och tankarna går till de riktigt odödliga inspelningarna. En anspråkslös thumri? Som Saraswatis jämna ström flyter den fram! När man hör sådant här förstår man hur den indiska civilisationen stått sig så länge och varierat temat så lite. Den här thumrin är som sin civilisation i miniatyr och skulle kunna hålla på i tusen år. Man önskar att han spelat så här oftare: det enda vi på rak arm kommer på är den firade Sanjh Saravali.

Intressant nog har avståndet till nemesis aldrig varit mindre. En av få Vilayat Khan-inspelningar som åtminstone i många öron skulle kunna passera för Ravi Shankar. När han trettio år senare spelade för odödligheten var nästan inte ett ljud detsamma.

Leder upp till detta gör en magisk Todi som är Imrat Khan när han är som bäst – heller inte fy skam, alls. Var och varannan ton tycks laddad med mystiska energier. Nästan som att Imrat senare i livet tappat stinget, för även om han ett par gånger kommit nära har han aldrig på skiva låtit bättre än så här. Kanske inspirerade det att han visste att han bara hade tio minuter på sig. Kanske inte, eftersom den högst påtagligt slutar mitt i. (Dessförinnan får vi ett tablasolo som verkar ovanligt musikaliskt, men om Prasad är bra, spelar för gallerierna och vi går på det, eller om vi helt enkelt suttit igenom så många solon att vi börjar känna igen kompositionerna, kan vi inte avgöra.)

Men just det, det fanns en a-sida också. Huvudnumret, jugalbandin – den unika inspelningen! De turas hela tiden om, Imrat spelar gat till tabla, de till och med spelar den unisont, och det är något helt annat än det surbahar/sitar-spel vi är vana att höra. Det är bra, det här med, och vi beklagar verkligen att bröderna snart skulle bli osams. Leta upp den här skivan. Ni blir inte besvikna.

Sist på CD:n har man lagt två små duetter av Vilayat och Bismillah Khan. Var för sig är de bra, och vänskapen i sig är rörande, men instrumenten går ju inte att kombinera. Som vi minns det blev vi alltid arga, innan vi själva recenserade, när kritiker skrev att skivor hade varit bättre om de varit kortare – det är ju bara att stänga av. Men de här spåren sänker faktiskt betyget från fem till fyra.

JV

3 reaktioner på ”Vilayat & Imrat: jugalbandi

  1. Vilayats raga Piloo er vistnok fejlbetitlet her. Det er ikke Pilu, det er noget andet. Formentlig bare en thumri i vilambit tintal, så vidt jeg husker. Det er stadig god musik, og den chaiti-dhun er blevet benævnt som det bedste indiske musik i lang tid. (Nogensinde?)

  2. Det er ikke nogen kritik af jer! :-)

    Jeg siger bare at præcis det stykke musik vistnok fra starten, da den blev udgivet, har haft et forkert navn. Derfor er det stadig god musik, og den plade er noget af det bedste indiske musik der er givet ud, stadigvæk.

    Bedste hilsner,

    JV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s