Siyaram Tiwari: morgonen skriker för full hals

Album: Darbhanga Dhrupad CollectionSång: Siyaram Tiwari. Pakhawaj: Babulalji (komp), Ramji Upadhyaya (solo). Sarangi: Vinod Mishra (till dhrupad). Harmonium: Ravishankar Upadhyaya (till trumsolo). Label: Darbhanga Dhrupad Collection (CD-R, inget skivnummer). Innehåll: Todi (”Chandra Badana”, dhamar ”Eri Dapha Bajata”), Pakhawajsolo (Ganeshvandana & paraner, tal Pancham Savari, Chautal)

Lakshmishwar Singh Bahadur var kung över Darbhanga från 1860 till sin död 1898. Hur kan Pannke ge honom en grammofonskiva (de fanns ju inte ens på den tiden)? Idag har Darbhanga i alla fall ingen kung utan pretendenterna arvstvistar.

■ ■ ■ ■

Stort har blivit större: Super Cassette Industries Dhrupad Odyssey, ett tag den enda Siyram Tiwari-skivan på marknaden (om vi bortser från en Darbari på en mysig RPG-utgåva som heter Great Artists, Great Music)*, har fått sällskap. En storslagen Todi från 1982 har kommit ut i Peter Pannkes Laserjet-och-CDR-serie Darbhanga Dhrupad Collection, 45 minuter, utfylld med 20 minuters orelaterat pakhawajsolo.

Detta är dock mycket hemligt. CD-brännaren behöver nog inte gå varm på herr Pannkes laptop, för serien – som sägs innehålla boxar i plural fulla med Ram Chatur Mallik – marknadsförs så vitt vi kan se inte alls.** Kanske är det bara någon handfull utvalda som får höra Siyaram Tiwari den här gången också: precis som privatsamlarna på bandbytartiden, trots att det är kommersiellt utgivet. Det är synd, tycker vi (sedan må det vara aldrig så pittoreskt), för det Pannke spelat in här är verkligen en sångare i full regalia.

Men trots att han sjunger betydligt bättre här än på Dhrupad Odyssey blir det inte en entydigt bättre skiva. Där, när det blivit ännu mindre finlir, hade hans sångstil växt sig så extrem att den avledde mycket uppmärksamhet från ragadarin. Då blev helheten större än summan av delarna – här blir den bra precis den summan, och även om han egentligen är mer behaglig att lyssna på saknar man det som senare skulle gå helt över styr; frågan är med om summan av delarna var större eller mindre på den här tiden. I dhrupad, bortskämd och bortklemad som man blivit av allt mer slipad Dagarvani, kan man inte undgå att tänka att Tiwaris ragadari är av enklare snitt – inte alltid speciellt elegant. Men vad spelar det för roll? Här finns det raga-bhava så det räcker och blir över! Skivserier med världsmusik brukar ofta heta något i still med ”Sound of the World”, och där skulle Siyaram Tiwari platsa, för det är så här världen låter, och det är inte svårt att gilla läget … när man vant sig vid tanken på att morgonen inte är mer fridfull än att den skriker för full hals i tre kvart. Vinod Mishra på sarangi och en trummis som håller sig lugn i 14 minuter (”Chandra Badana”) sprider dessutom en känsla av att 1982 var hundra år sedan.

Det fanns en tid då man stod i skivaffären och tänkte ”Dude, where’s my dhrupad?”. Svaret dröjde, men nu sitter det i alla fall en djuping i Tyskland och säger ”What on urf do you mean, ’my’ dhrupad? I got yo’ dhrupad hangin’” – prekärt nog den sortens djuping som har komponerat musik för fyra tanpuror placerade i hörnen på en kvadrat (höga och låga diagonalt motsatta, spelade av män respektive kvinnor, märk väl) (stycket heter ”Music for Unborn Children”, men åtminstone titeln kan väl vägas upp av att han pryder baksidan på Darbhanga Dhrupad Collection-skivorna med en teckning i mogulstil där han överräcker vad som kan vara en grammofonskiva till en dubbelt så stor maharaja Lakshmishwar Singh) – men lyckligtvis är han inte ensam. Maharadjan av Mewar svämmar över marknaden med veteraninspelningar av de äldre bröderna Dagar, och Kishor Merchant i Kolkata har också CD-brännare och kan spä på med bengaliska avarter. Vad är det man säger? Det är bra när det är bra!

VK & JV

*) Tillsammans med Parveen Sultanas (!) Mangal Bhairav, Latafat Hussains Patdeepki (!), en Suha av Jitendra Abisheki och Rasiklal Andarias Gorakh Kalyan.

**) I skrivande stund får man fortfarande noll träffar på Google om man söker på ”Darbhanga Dhrupad Collection”, och då har skivan varit ute i mer än ett halvår. Pannke är verkligen hemlighetsfull. Söker man på honom får man frågan ”Ville du egentligen söka efter Peter Pan?”.