Orientalism

Dagens Nyheter publicerar en mycket märklig dödsruna över Veerappan (efter uppkäftiga stavningsregler – ett p, men ee i stället för det i de använde när de skrev om honom senast) och Panchamkauns bara gapar. Vi får se oss slagna, av DN, i fråga om ren och skär bizarro-faktor! Vi ber om ursäkt – men ha förståelse för den lilla publicistens villkor. Vi har bara en handfull skribenter. Hur ska vi kunna hitta dem lika gökursknäppa som Bonniers jätteorganisation förmår spåra upp?

Det är dock inte utan viss stolthet vi noterar att DN börjat underteckna sina texter ungefär som vi.

Chef för familjeredaktionen: Kerstin Vinterhed, telefon 08-738 19 58. Är det månntro Muthulaxmi som varit framme?

India’s Most Wanted Man

Bok: Veerappan – India’s Most Wanted Man.
Av Sunaad Raghuram (Viking, New Delhi, 2001)

■ ■ ■ (■)

Den blodiga historien om Veerappan har kablats ut över hela världen vid det här laget. En seriefigur med enorm mustasch som lever rövare i djungel och buskskog, tjuvskjuter elefanter och smugglar det orientaliska sandelträt. Den som vill ha mer förståelse för människan bakom karikatyren och hans omständigheter i den sydindiska fattigkulturen kan vända sig till Veerappan – India’s Most Wanted Man, konstigt nog det bästa som skrivits om superskurken. Här får vi följa honom från uppväxten i smugglarland till skräckväldet i skogarna, från de första styckmorden hemma i Gopinatham till gerillakrig med en hundrahövdad armé. Allt är med: Veerappan grips på fyllan i Bangalore 1986 (och rymmer, som Ursut); den godtrogne skogvaktaren Srinivas halshuggs i Yerke Halla 1991; Rambo Gopalkrishna överlever bilbomben i Sorakaimadu 1992. Och förstås den senkomna politiseringen: aktivisterna infiltrerar Veerappans gäng som en användbar plattform, och Rajkumar hålls som gisslan i väntan på allt från enorma lösensummor till officiell status för minoritetsspråk och staty av Veerappan i jätteformat. Däremellan får Veerappans gripna och torterade fru (för läsare långt från händelsernas centrum ter sig textens polis sällan mer sympatisk än tjuv) breda ut sig i första person på 13 sidor.

homosexualitet tappar fokus mot slutet, men tampas med en berättelse som själv tappar fokus. Veerappans rustika, svartvita thuglifebakgrund står i olustig kontrast till mediakändisen och storpolitiken. Små utbrott av intensiv dokumentation sticker ut i en lång karriär av hemlighetsmakeri. Skriven 2001 är boken också dömd att se sin historia rinna ut i sanden: det skulle ta ytterligare tre år för polisen i Karnataka och Tamil Nadu att bygga upp det samarbete som behövdes för att få stopp på härjningstågen. Men trägen vinner: den 18 oktober 2004 dog världskändisen som han levat, i ett kulregn i Tamil Nadus skogar. Själv uppskattas han mest troligt ha dödat 119. Nu väntar vi på en reviderad utgåva eller kanske en helt annan biografi. Tiden har sprungit ifrån Veerappan – India’s Most Wanted Man, men alternativen lyser å andra sidan med sin frånvaro.

VK