Tejendra Narayan Majumdar

Album: Raga Ahiri. Sarod: Tejendra Narayan Majumdar. Tabla: Tanmoy Bose. Label: India Archive Music IAMCD1044 (Ahiri, Bhairavi, dhun)

Ahiri är en sällsynt och vacker raga från allra nordligaste Ita^C^C^C Indien. Det är alltid intressant att höra en ny inspelning: den här gången är det Tejendra Narayan Majumdar, en student till Bahadur Khan, Allaudin Khans nevö. Systersom eller brorson spelar mindre roll, för inspelningen typifierar vad som är fel med stränginstrumentalister idag. På greppbrädan visualiseras alla möjliga samband, mönster, symmetrier och förhållanden som har med skala att göra, men inte med raga, och dessa blir oemotståndliga lockelser som musikern måste vältra sig i. (Saroden är det indiska instrument som har kortast greppbräda – man kan inte ens spela en hel oktav på en sträng, utan måste byta sträng stup i kvarten; man börjar se melodin i en dimension för mycket.) Och mycket riktigt, i CD-häftet läser vi:

Melody has been liberated … from itself. The purely melodic path to raga development has been replaced by a combination of melodic, geometric, symmetric and kaleidoscopic tonal patterns.

Med andra ord, Majumdar har övergivit själva principerna bakom den klassiska musiken. Det finns ingen annan path till raga development; det är the melodic path som är raga development. ”Melody has been liberated … from itself.”

Och dumheterna fortsätter: ”The jod commences the process of taking the Ahiri rendition beyond a musical experience to the realm of an acoustic experience.” Borde det inte vara tvärtom – den musikaliska upplevelsen är bortom den akustiska? Och igen: ”The purely melodic path to phrasing has now been replaced by a more diverse approach, inclusive of symmetric and kaleidoscopic melodic/tonal images.”

Ett annat jätteproblem ska den här skivan också få illustrera. Majumdar spelar i ati-modernt ati-vilambit tempo. CD-häftets eufemismer får även här rycka in och beskriva eländet: Tabliyan ”has to make an extra effort to fill the aural blanks to sustain audience interest”. Ja visst! Lyssna på Gajananrao Joshi när han sjunger Bageshree Kanada – ska tabla spelas! Problemet med sarod är att den är så tyst att Bose måste sitta och klappa på trummorna i stället för att slå. På så vis får hans egna toner ingen sustain, och blir en del av problemet; han skapar själv tystnaden han känner att han måste fylla ut. Om ett instrument är för tyst för att kunna kompas på ett bra sätt borde kanske instrumentet utgå ur sortimentet (”liberated … from itself”)?

VK