Shahid Parvez: Synergy

Album: Synergy. Sitar: Shahid Parvez. Tabla: Kumar Bose. Label: Sense World Music 021 (2 CD). Innehåll: Jog (alap-jor-jhalla och enorm Rudratal, teental ektal & teental), Piloo (alap, deepchandithumri, teental)

■ ■

Shahid Parvez har turnerat i USA i höst med en kombo av Jog och Piloo, där han spelar Jog i 11-takten Rudratal, och det känns som om publiken inte pratar om något annat. Sällan har vi upplevt ett sådant ihållande, odelat positivt mehfilbuzz. Signaturen Blue Morpho på rec.music.indian.classical såg honom i Ithaca den 4 oktober: ”It was one of the most wonderful renditions of raga Jog that I have heard … extremely beautiful tAns that made the raga blossom”. Och signaturen Idlivadai såg honom den 17 i New York:

Positively fantastic … a rendition of Jog unlike any I had ever heard before. His alap was so deep and well thought-out that it touched aspects of the raga many musicians have not dreamed of yet. He has a technical mastery that few will ever reach, and the genius behind it is unparalleled. Rare is it in history that there is such a combination.

Oj! En inspelning av samma kombo från Saptakfestivalen 2002 finns nu ute på Sense World Music, under namnet Synergy, med Kumar Bose på tabla (på USA-turnen var det suveräne Akram Khan). Signaturen Sitarman är eld och lågor:

The words “amazing” and “fantastic” don’t do it justice. Ustadji outdoes even his most astounding recorded repoirtoire. But this isn’t just the most technically unbelievable display in recent memory – it is also very deep with beautiful alaps and manipulations of tal that are simply mind-boggling, especially his deepchandi gat. To make it even more desirable, it’s possibly the best recording of a sitar I have heard.

Man kan ju inte motså att lyssna på en sådan CD, även om kombinationen sitar, Jog och 11-takt är en rejäl varningsflagga (för att inte tala om recensenter som identiferar sig med instrument). Vi har aldrig hört en Jog på något instrument som lever upp till sådana överord, och för den delen aldrig hört en Jog på instrument som inte urartar i  ”layakari” och definitift inte hört någon layakari som lever upp till ovanstående. Ju mer vi tänker på det faller överorden på sin egen orimlighet: Jog har inget melodiskt djup; Jog har sitt djup i bhavan, som knappast lånar sig till Shahid Parvez supertekniska sitar.

Med detta sagt har vi nu suttit igenom. Och håller faktiskt med om ganska mycket. Som att det är ”the most technically unbelievable display in recent memory”. Och att orden ”amazing” och ”fantastic” inte passar, mer än just på sitartekniken. Vi som säkert hört åtminstone hälften så mycket sitar som ”Sitarman” vill fortfarande inte riktigt tro på att det går att spela så här bra – det är faktiskt helt omänskligt vilken instrumentalist han är. Däremot hittar vi knappt en försonande ton i hela hans 83 minuter långa Jog. Den går att sammanfatta i n–>P, n n S’ och förstås packar Shahid Parvez många tusen andra toner däremellan men ska vi vara diplomatiska tror vi inte att det finns tillräckligt mycket material att hämta i Jog för att det ska räcka till 80 minuter snabb ekvilibrism. Mer odiplomatiskt uttryckt tycker vi att det är själlöst från första tonen, men mindre än två stjärnor kan vi inte dela ut till den mest otroliga tekniska uppvisningen i mannaminne. Vi förstår fullt ut att varje sitarstudent måste höra den.

RK