செம்மங்குடி ஸ்ரீனிவாச ஐயர்

Album: Sangita Kalanidhi. Sång: Dr Semmangudi Srinivasa Iyer. Fiol: Laxminarayana Shankar. Mrdangam: Palghat Mani Iyer. Label: Oriental Records ORI/AAMS CD 186. Innehåll: S:t Tyagarajas ”Sadincane” i Arabi och ”Theliyaledhu Rama” i Denuka, ”Narasimha” av Dixitar i Mohanam, ”Appan Avadaritha” i Karakarapriya av Nilakanta eller Papanasam Sivan

■ ■ ■ ■ ■

Det är allhelgonadagen 2003, dagen då Semmangudi kremerades. En på alla sätt och vis lika regntung och grå dag som i går. Vad kan man skriva om Semmangudi utan att det ser ut som poserande för att man tar till de överord som krävs? Han har alltid funnits – och nu finns han inte mer! Childhood’s end! Själv vill jag sannerligen aldrig behöva födas igen på denna nu helt och hållet tröstlösa och avskyvärda jord.

Vi har inte recenserat Semmangudi tidigare – respekten har varit för stor. Men det bästa vår lilla recensionssajt kan göra för att hedra honom är så klart att publicera, i all enkelhet, en femstjärnig recension. Inte sex stjärnor: sex av fem är ett clownbetyg. Semmangudi förtjänar fem stjärnor, som lyser med största allvar (och nu talar jag för alla på Panchamkauns) direkt från djupet av våra hjärtan.

Då passar Oriental Records Sangita Kalanidhi så bra som någon annan utgåva. Palghat Mani Iyer är med som bara han kan, och för fiolen står fusionkarriäristen L Shankar – ett superbt ackompanjemang som kan tjäna som alibi för allt han senare har gjort och kommer att göra. Och på repertoaren står också ”Sadincane” och ”Theliyaledhu Rama” … två av Sydindiens populäraste sånger, som Semmangudi ändå, kanske mer än någon annan musik, lyckats göra helt till sina. Inte bara nu utan för all framtid, tack vare den moderna inspelningstekniken, kommer de att tätt, tätt förknippas med honom.

Regnet smattrar mot rutorna, och på TV2 visas Singing in the Rain men Semmangudi sjunger inte mer. Mot denna nattsvarta vägg av sorg är det en klen tröst att hela Sydindiens musikliv för all framtid kommer att stå enat kring ett ensamt faktum, precis som det gjort i årtionden: Semmangudi var bäst. Precis samma sak kommer man att säga om tio, hundra och om tusen år.

RK

En reaktion på ”செம்மங்குடி ஸ்ரீனிவாச ஐயர்

  1. Solen må ha gått ner (för att aldrig gå upp igen), och det må vara natt. Och natten må vara aldrig så svart. Men vem var det som räddade elefanten när den hade fastnat med snabeln i krokodilens gap? Was it not He who is the colour of the night?

    VK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s