Chandrashekhar Naringrekar

Album: La tradition du dhrupad au surbahar. Surbahar: Chandrashekhar Naringrekar. Pakhawaj: ? (Maruti Venkatesh Kurdekar listad – se nedan!). Makar Records MAKCD001 (Yaman Kalyan, Jaijaivanti, Nandeshwari)

Här är den, den heliga Graal för alla exotiskt lagda utländska samlare och nostalgiska indier: dhrupad på surbahar med pakhawaj. Här börjar våra tokiga franska vänner sin idiosynkratiska utgivning – det här är MAKCD001.

Chandrashekhar var en av ZM Dagars äldsta och närmaste studenter (ingift i familjen) och därför är det både förvånande och beklämmande att skivan inte är bättre. Efter en helt och hållet medelmåttig jor och jhalla och en riktigt trevlig alap utför han och hans trummis vad som måste vara den mest spektakulära tågurspårning som fångats på skiva i klassisk musikhistoria. Det tar dem mer än en minut att synkronisera sig någorlunda*, och även om de slutför gat (varför inga omtagningar? det är ändå inte samma tagning som alap) blir det aldrig bra. Tåget kör vidare på sidan av spåret en ganska lång sträcka, och det blir en ytterst knackig åktur – när det väl kommer upp på rälsen igen är det illa skadat.

Men han spelar också Jaijaivanti, i kortare form utan jor. Asad Ali Khans ”Jaya Malrani” är den måttstock som varje annan dhrupad i Jaijaivanti mäts med: det som spelas här når inte ens 0,5 Jaya Malrani. Programmet avslutas med ovanliga raga Nandeshwari utan pakhawaj, en menlös och en klen tröst.

Det är tur att surbaharen har den utblommade romantiker dess ton så väl behöver i Imrat Khan, och att klassicister som familjen Dagar och Asad Ali Khan har sin bin. (Trots allt bor det en liten romantiker i Chandrashekhar Naringrekar, som mest får utlopp i hans planlösa hantering av cikaristrängarna i alap, men även i vissa jorfraser: lyssna till exempel kring 18:10!) Men det är också synd att Chandrashekhars surbahar låter så illa – som en oproffsig och lite trasig bin, som att den skulle gå sönder när som helst. Det är synd att inspelningen är lite sämre än Makars senare standard, och det är synd att både surbahar och pakhawaj blivit lidande.

Men den som hittar sin heliga Graal blir kanske automatiskt besviken. Precis som i de gamla Graalromanerna är det kanske själva sökandet som är poängen? På vägen hittar man ett hembyggt instrument här, en mytomspunnen pakistanier där, och alldeles säkert mängder av musik som är bättre än den här.

VK

*) tAl gayA to bAl gayA, lekin sur gayA to sir gayA ;)

2 reaktioner på ”Chandrashekhar Naringrekar

  1. Jag har lite skvaller om den här skivan: det finns en bra anledning till att den inte håller Makars vanliga klass. Den är nämligen inspelad på random konsert av en svensk Indienfarare – utan koppling till skivbolaget, som tros ha fått den via en fransk judinna som lovat att inte sprida den vidare. Omslagets ”enregistrement: F Lanoir” stämmer alltså inte.

    Dessutom ska det inte vara listade MV Kurdekar på pakhawaj; trummisen ska ha varit en lokal stjärna i 20-årsåldern med egen hejaklack som gick ut till alap och kom in till dhrupad.

    Postum upprättelse åt Chandrashekhar?

    JV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s