The Colourful World of Ashok Pathak

Album: The Colourful World of Ashok PathakSurbahar, sitar: Ashok Pathak. Pakhawaj, tabla: Sandeep Bhattacharya. Label: Saraswati Records CD 3301. Innehåll: Bhairav, Gayan Kali, Hindol Bahar

■ ■

Surbahar-gat med pakhawaj. Äkta beenbaj; tvättäkta dhrupad ang. Tar-paran. Romantiska drömmar. Trots att vartenda spår för länge sedan är följt till en återvändsgränd, hoppas man fortfarande att någon, någonstans, ska spela som i gamla dagar.

Så sätter han sig ned, näste man till rakning, med sitt stora instrument och påbörjar en ädel Bhairav. En tveksam Bhairav utan alltför mycket meend.* Han spelar gärna högt upp på halsen, och instrumentet låter mindre som en surbahar än som en nedstämd sitar – och det är också en Bhairav som till största delen verkar bestå av jhalla. Efter en första (!) jhalla skjuter han in ett avsnitt som är precis så vackert som faktiskt hela spåret borde vara, långsam alap med rejält med kharaj, men chikarin får inte vila länge. Helt klart tillhör han den hårdföra skola som ser jhalla som ett rymtiskt avsnitt och inte ett melodiskt – bitvis pickar han strängarna så att tonen nästan helt sugs ur dem. Fast det är knappast ens rock & roll. Det är ingenting. Det faller platt.

När han äntligen slutar drar man en lättnadens suck. Men då är trumman över en som en gammal sophink. Så dåligt inspelad är den, och illa stämd, att hjärtat bara brister. Tunn, tunn låter Ashoks surbahar när han pliktskyldigt drar igenom melodin och avslutar med lite håglös jhalla där det hörs att han givit upp, att han vet att inspelningen inte blev bra, att han bara gör det för att ha det gjort. På engelska pratar man ju om att stjäla folks åska, ”steal someone’s thunder”, och producenten är engelsman, Raymond Stevens heter han, och har tydligen stulit Sandeep Bhattacharyas thunder för den vanligtvis så dånande trumman kunde lika gärna varit sophinken vi nämnde. Beklämmande nog har CD-häftet ett foto på Pathak vid mixerbordet. Kanske böjer han nacken för att lyssna noga, men det ser ut som att han sörjer.

Mot bakgrund av surbaharens ställning känns skivan som en total cash-in på en tradition som är gammal och stolt, men sorgligt skamfilad nu, och sviken. Det finns nästan ingenting kvar. Och i och med The Colourful World of Ashok Pathak finns det ännu mindre.

* * *

Här slutade recensionen en gång i tiden. Efter Bhairav stängde vi av skivan vid första genomlyssningen, och återvände inte förrän vi hade hört Ancient Court Raga Traditions och omvärderat Ashok. Omdömet om Bhairav kvarstår, men det är ju Gayan Kali, som spelas på sitar, som är den verkliga behållningen! Här uppstår med ens den förtrollade Pathak-stämningen, och länge, länge tror man att Sreevidhya Chandramouli när som helst ska komma in från vänster och börja sjunga ”Nadanda Kalkal” i Sindhubhairavi. Fortfarande efter två minuter stuvar han om bordunsträngar och flageoletter i luften med full entusiasm.

Sedan börjar en alap som på alla sätt är ljusår från hans Bhairav. Nu är det riktigt vackert ända in i och genom jor; jhalla är faktiskt fullständigt lyssningsbar med viss hypnotisk effekt (ett motvilligt medgivande!), förmodligen tack vare Pathak-sitarens extremt softa dubbeljiwari. På tabla är Bhattacharya överraskande smakfull och teknisk, inleder med ett glädjebubblande solo och kompar därefter exemplariskt med både lugn och fantasi. Gat är lugn och utdragen. Precis när en jhalla börjar svälla upp under de Pathakska fingrarna är det nog, och spelet tystnar.

Den här ragan är riktigt intressant. Skalan är SrMdnS, och roopan har drag av Bhairav, Asavari och Bairagi. I de snabbare partierna kan Ashok inte riktigt ta fram det allra bästa ur materialet, men när han har tid på sig blir det desto bättre – desto vansinnigt mycket bättre.

Som helhet spelar Ashok Pathak likadant som på Ancient Court Raga Traditions. Det är mycket vibrato, oortodoxt mycket, som är hans personliga twist på pappans omisskännliga stil. Den här gången är det också anmärkningsvärt lite meend. Avslutande Hindol Bahar antyder i första början en melodisk klurighet som inte resten av framförandet kan leva upp till, utan det blir tAnbazi vi har hört förut, till leda. Men med Gayan Kali i mitten värderar vi upp skivan till två stjärnor i stället för en. Med Gayan Kali blir hans enkla pekoral i CD-häftet med ens rörande:

Bandan-Arpan Pujaya ”Baba” Guru
Sangeetacharya Pita Shree Pandit Balaram Pathakji
Ke Charant Kamlome ”My Guru, My Father”:

Every moment of my life
I bow to the soul of my father
Who led me by the hand
Into this unfathomable kingdom of music.
In his hands and in his teachings
This treasure was kept with the deepest care
To be passed on to our hands and souls
So that we can spread the same harmony
And the same bliss.

VK

*) Lustigt nog betonar CD-häftet särskilt att han spelar så mycket meend ”att instrumentet tycks anta egenskaperna hos ett stråkinstrument, ibland även en mänsklig röst”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s